Tillvägagångssättet kan verka kontraproduktivt med tanke på att Sverige vill utrota mårdhunden. Genom att släppa ut mårdhundar i södra och mellersta Sverige ska man få koll på om och i så fall hur snabbt som de upptäcks. Djuret är listat som invasiv av EU, vilket innebär att den inte ursprungligen hör hemma här och kan påverka ekosystemet negativt. Om mårdhunden reproducerar sig mycket finns det en risk för spridning av allvarliga sjukdomar och parasiter.
Men metoden att släppa ut mårdhundar har visat sig fungera förut. I norra Sverige finns konstant ett tjugotal steriliserade och gps-försedda mårdhundar som det så kallade Mårdhundsprojektet skickat ut. Gps:en gör det möjligt att följa dem i realtid, som en prick på en karta. När pricken stannar på en plats i någon vecka har mårdhunden ofta hittat en partner, och då tar sig en jägare till platsen. Sedan projektet startade 2009 har man tagit mer än hundra mårdhundar.
Och nu söker alltså mårdhundar efter artfränder även i andra delar av Sverige. I vilka län som de har släppts ut är hemligt, men i sökandet efter en partner kan mårdhunden lägga många mil bakom sig.
– Det är ett viktigt projekt eftersom det skulle få oerhörda konsekvenser om mårdhundarna blir för många. Det är en art som inte finns här naturligt och som är suveräna på att föröka sig. Blir de för många kan de ställa till med mycket elände, säger jägaren Leif Thomsen, aktiv i Östergötlands jägareförbund.
För att spana på djuren tar Mårdhundsprojektet hjälp av jägare och viltkameror. Sedan förra året är det fritt fram att sätta upp kameror på sin jaktmark och många jägare har i dag åtelkameror. En åtelkamera sitter vid en åtel, det vill säga en plats där jägaren lägger ut mat för att locka dit djur. Om någonting rör sig vid platsen registrerar kameran det och skickar en bild till jägaren.
– Tanken med projektet är att man ska utnyttja alla åtelkameror som redan finns. Får en jägare syn på mårdhund i sina bilder så ska man rapportera in det, säger Leif Thomsen.
Under sina 40 år som jägare har Leif Thomsen aldrig sett en mårdhund. Till vardags håller han främst koll efter vildsvin. Skulle det nu istället dyka upp en mårdhund på bilderna menar Leif Thomsen att han skulle känna igen den ganska lätt. Samtidigt är mårdhundar inte helt lätta att identifiera. Varje år får Jägareförbundet in flera hundra observationer bara i södra Sverige och hittills har det alltid visat sig vara ett annat djur, inte sällan grävling.
– Vi har inte kunnat bekräfta att det finns mårdhund i södra Sverige än, men vi har fått in tips om det i säkert tio års tid. De flesta djur vi fångar in får vi tips om från allmänheten, säger Fredrik Dahl, projektledare för Mårdhundsprojektet.
Mårdhundsprojektet syftar även till att testa om det varningssystem som man i dag förlitar sig på fungerar; om de gps-försedda mårdhundarna syns på jägarnas kameror kan man tänka sig att även andra främmande arter skulle göra det.
– I bästa fall kommer vi kunna konstatera att om exempelvis en tvättbjörn släpps ut så kommer den att bli upptäckt. Och om det visar sig att ingen jägare får någon bild på mårdhundarna så är det också viktigt att veta, då måste vi hitta nya sätt att upptäcka invasiva arter, säger Fredrik Dahl.