Sanna Detlefsen är direktor för Östergötlands Stadsmission. Hon beskriver en växande nyfattigdom.
– Fler och fler söker sig till oss, för man har inte mat. Man har inte kläder. Man har inte sina basbehov tillgodosedda. De knackar bokstavligen på vår dörr och säger "hej, kan ni hjälpa mig".
På flera håll i landet finns matbutiker som riktar sig till fattiga och planer på sådana finns även i Östergötland.
– Mat är ett så grundläggande behov. I vår verksamhet möter vi ungdomar som inte äter på helgerna. När vi har läger kommer deltagande ungdomar och säger "kan jag få ta med mina småsyskon i morgon, för vi har ingen mat hemma", berättar Sanna Detlefsen.
På Internationella Fattigdomsdagen 17 oktober presenterar Stadsmissionen sin årliga fattigdomsrapport. Enligt den har antalet personer som kommer till Stadsmissionen för att få mat eller matstöd fördubblats. Till och med september i år distribuerade organisationen lika mycket mat – 3 200 ton – som under hela 2022.
Sanna Detlefsen tycker att det talas alldeles för lite om fattigdom i Sverige.
– Det pratas mycket om gängkriminalitet, hur man ska stoppa och förebygga den. Stadsmissionen ser att fattigdomsproblematik är huvudorsaken till varför barn och ungdomar hamnar i situationer där de möter den typen av kriminalitet. Att jobba med fattigdomsproblematiken är det bästa förebyggandet som vi kan göra, anser hon.
Bakgrunden till att många har svårt att få ekonomin att gå ihop varierar.
– En situation som är ganska vanlig är att man skiljer sig – två ensamhushåll med barn att försörja kan få det svårt. Många som kommer till oss är personer som jobbar i låglöneyrken. Och så har vi dem som är arbetslösa; det finns ungdomar i 16–17-årsåldern som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet, säger Sanna.
Långvarig arbetslöshet kan vara nedbrytande, konstaterar hon.
– Undersökningar visar att arbetslösa upplever en större stress än de som har ett stressigt arbete. Sysslolösheten kan leda till nedstämdhet och depression som gör att man tappar all kraft och energi. Det där blir en väldigt stark nedåtgående spiral och jag vill hävda att alla kan hamna där. Har man goda ekonomiska förutsättningar klarar man det, men lever man på marginalen gör man det inte.
En utgift som ett par glasögon eller gymnastikskor kan ställa till det för den som inte har en buffert att ta av.
– Då måste man välja bort något. Det är lätt att säga att hyran ska komma först, sedan elen. Men när man har barn som vill äta också... Eller gå på en fritidsaktivitet. Det är inte så lätt som många tror, säger Sanna Detlefsen.
Är inte det här frågor som staten och kommunerna borde lösa? Socialtjänsten?
– Stat och kommun kan aldrig klara de här frågorna ensamma. Myndighetsutövning kan lösa en akut situation, men frågan är om deras uppdrag är att skapa framtidstro och livslust. Utmaningarna är så stora att vi måste vara fler som tänker och hjälper till. För många är det en väldigt hög tröskel till socialtjänsten och många är rentav rädda för den. Då tror jag att myndigheter med fördel kan använda Stadsmissionen och andra aktörer som brygga.
Sanna Detlefsen menar att organisationer som Stadsmissionen alltid kommer att behövas, men hon tycker också att kommunen borde kunna göra mer.
– Jag hörde häromdagen att Linköpings kommun har Sveriges tredje starkaste kommunekonomi. Vi vill utmana kommunen att lägga mer resurser, tid och pengar på människor som lever i utsatthet, säger hon.