Vi möter Davood Ayobi på Hanorps gård i Klockrike där han har en timanställning som lantbrukare. Hos familjen Oscarsson, som äger Hanorp, har han bland annat lärt sig att köra traktor och sköta grisar.
Den dagen vi träffar Davood målar han träplankor. Han kombinerar lantbruksjobbet med skolan, språkintroduktion på Berzeliusskolan i Linköping och extraknäck under helgerna på ett kafé.
– Jag har velat arbeta från dag ett när jag kom till Sverige 2015. I Iran sålde jag redan som sexåring blommor på gatan. Jag jobbade med allt möjligt, även på en skofabrik och på en syfabrik. För att överleva som flykting i Iran måste barn också jobba. Det fanns ingen hjälp att få, säger han.
Det enda, som han är tacksam för, i Iran var att han fick gå i sommarskola och lärde sig att läsa och skriva.
Under en period av sitt flyktingliv i Teheran bodde Davood på en syfabrik där han sydde kläder. Efter ett tag kunde han skräddarsy en kavaj, från början till slut. Det var det, att skräddarsy kavajer, som han tänkte försöka försörja sig på i början när han kom till Sverige med den stora flyktingvågen ensamkommande ungdomar hösten 2015.
– Jag tänker naturligtvis främst på min utbildning och att få betyg som jag måste få för att kunna börja på gymnasium, men jag vill också jobba. Jag kollade hur mycket symaskiner kostar men när jag såg priserna tänkte jag att de skräddarsydda kavajerna får vänta.
Som asylsökande utan id-handlingar får man inte jobba, men Migrationsverket kan bevilja undantag om en asylsökande "gör sin identitet trolig". För att göra sin identitet trolig måste man övertyga Migrationsverket om att ens historia och identitet är sanna även om man inte har några id-handlingar. Därför får vissa asylsökande jobba, medan vissa inte får göra det. Migrationsverket trodde på Davood Ayobi. Och efter det hjälpte hans gode man honom att få praktik på just det kafé som han gillade mest.
– Jag fikade en gång där och tyckte att det stället var så trevligt. Jag ville jobba med vad som helst och min gode man ordnade så att jag kunde börja diska där. Jag var så glad, säger han.
Det andra jobbet ordnade familjen Oscarsson som anställde honom på deras företag Hanorp Gris och Gröda.
– Han är flitig, lär sig snabbt och redan från början kan han många saker. Han vill jobba och kombinerar det här arbetet med skolan under arbetsveckan, säger Helene Oscarsson.
Hon är också vd för Vreta Kluster som är utvecklingsarena för de gröna näringarna. Och hon vet hur stort behov av arbetskraft lantbruket i Östergötland har. Därför har Helene Oscarsson hon sett till att ordna en föreläsning på Vreta Kluster där Davood Ayobi ska berätta sin historia.
– Vi jobbar med kompetensförsörjningsfrågor och här finns ytterligare en grupp människor i vårt samhälle där man kan hitta arbetskraft, säger hon.
Hittills har Davood Ayobi fått ett avslag på sin asylansökan men har överklagat och hoppas hinna få de åtta betyg som krävs för att läsa på gymnasium. Flera är redan fixade, matte och idrott, bland annat. Han är bra på många sporter men det var kämpigt med idrottsämnet ändå.
– Jag kunde inte simma. Men jag lärde mig med hjälp av en privatlärare för att få betyget godkänd, det var roligt, säger Davodd Ayobi.
Han försöker att inte tänka på att han kan tvingas lämna Sverige och åka till Afghanistan. Som så många andra afghaner har han ingen anhörig där, han flydde därifrån när han var fem år. Nu gäller Davoods arbetstillstånd ett år framåt. Under tiden har han fokus på betyg och jobb.
Och drömmen om att skräddarsy kavajer tänker han inte släppa.