Landsbygden har blivit trendig

Befolkningsstatistik brukar vara en dyster läsning för den som värnar om en levande landsbygd. Tittar man till exempel på Jordbruksverkets statistik ser man att det 2012 bodde nästan 140 000 färre på landsbygden än vad det gjorde 1990. Samtidigt har stadsborna blivit 1,1 miljoner fler.

Men statistik är en bedräglig vetenskap. Jordbruksverket räknar kommunvis och då blir till exempel hela Linköping ett stadsområde, medan Motala kommun är landsbygd. En bonde i Ulrika blir därmed stadsbo i statistiken och den som bor vid torget i Motala landsbygdsbo. Enligt Jordbruksverket bor 34 procent av svenskarna på landsbygden. Enligt SCB är det 16 procent – och enligt EU 70 procent. Allt beror på hur man definierar landsbygd.

Hur man än räknar är huvudtrenden att städerna växer på landsbygdens bekostnad, i Sverige som överallt annars. Enligt EU är Sverige faktiskt ett av de länder som urbaniseras allra snabbast.

Men det ser inte likadant ut överallt. Glesbygd med en pendlingsbar stad i närheten har klarat sig bättre. I Linköpings kommun krympte till exempel landsbygdsbefolkningen fram till ungefär 1980, men därefter har den ökat ungefär lika mycket som i Linköpings stad, procentuellt sett.

Det finns de som tror på ett allmänt uppsving för landsbygden. Karin Linkhorst, landsbygdsstrateg i Linköpings kommun, är en av dem.

– Urbaniseringstrenden är förstås stark, men det finns andra trender och landsbygdstrenden är definitivt en. Se på tv-program som ”Bonde söker fru”, ”En plats på landet” och ”Drömmen om landet”. Magasin som ”Torp och gårdar” och ”Lanthem”, inredningsstilar som shabby chic.

I en Sifoundersökning sade sig 45 procent av dem som inte bor på landet kunna tänka sig att göra det. Bland unga kvinnor var siffran så hög som 70 procent.

– Det är helt klart ett trendbrott i hur vi ser på landsbygden. Men än så länge är det mest en viljeyttring, hur mycket det betyder i praktiken vet vi inte än, säger Karin Linkhorst.

En som tittat närmare på frågan är Sofia Ulver, universitetslektor och forskare i konsumentkultur på Ekonomihögskolan i Lund. Hon talar om nya kulturella trender som skulle kunna bryta den tvåhundraåriga urbaniseringstrenden. Så här skriver hon i en blogg:

”Nu när vi enligt all rapporterad statistik verkar närma oss något slags crescendo, där ’alla’ snart bor i stan, ser vi dock samtidigt hur vissa kulturella trender – exempelvis nygrönhet, nykollektivism och autenticitetslängtan – talar för en alternativ parallell utveckling som faktiskt skulle kunna innebära en radikal ökning av människor som vill flytta ut på landsbygden och faktiskt gör det”.

En ny, grön våg alltså.

Karin Linkhorst igen:

– Jag tror att fler skulle ta steget om de ansåg sig ha förutsättningar. Här kan det offentliga hjälpa till att skapa förutsättningar: bredband, skolor, vägar med mera.

I förra veckan publicerade SVT en undersökning som visade att mer än hälften av landets små butiker försvunnit sedan 1996. Och nedläggningshotade butiker är ett känsligt ämne, kommunallagen tillåter inte en kommun att ge direkt stöd till en lanthandlare. Men det finns vägar att ge åtminstone lite hjälp.

– I Linköping köper vi årligen tjänster för 150 000 kronor av varje landsortsbutik. Handlarna är utbildade för att kunna ge medborgarservice och man kan boka möte med en tjänsteman på plats i butiken. Dessutom har landsbygdsborna möjlighet att beställa hem varor och för det får butikerna 120 kronor per hemsändning, berättar Karin Linkhorst.

Landsbygdsbutiken är ofta mycket mer än ett ställe där man köper livsmedel. Det är en mötesplats för byborna och ofta stället där man hyr släpkärra, löser fiskekort, spelar på travet, fikar, hämtar ut paket och handlar Systembolagsvaror.

– Tyvärr är inte Posten och Systembolaget alltid så villiga att ha utlämning i riktigt små butiker. Här känner jag att staten och kommunerna inte alltid drar åt samma håll, säger Karin Linkhorst.

För att kunna bo kvar på landsbygden blir det allt vanligare att skaffa sig fler ben att stå på. Mjölkbönder börjar tillverka ost eller ostkaka, andra öppnar gårdsbutik, bageri och bed & breakfast eller satsar på fisketurism.

Matprofilen Louise Alenbrand jobbar med föreningen Östgötamat och med projektet Rätt och Slätt, som går ut på att hjälpa livsmedelsföretag i länet. Hon ser ett stadigt ökande intresse för närproducerad mat och för matturism. De lokala matproducenterna i Östgötamat blir fler för varje år.

– Jag ser ljust på framtiden. Det finns en otrolig kraft i Östergötlands landsbygd, säger Louise Alenbrand.