Det menar Ingela Danielsson, barnläkare och överläkare på Universitetssjukhuset i Linköping.
– Många känner inte till att barn kan få reumatiska sjukdomar.
Barnreumatism kallas för JIA, juvenil idiopatisk artrit. Det är ett samlingsbegrepp för autoimmun reumatisk ledsjukdom som innebär att det finns inflammation i en eller flera leder.
– Att JIA är en autoimmun sjukdom innebär att kroppens immunförsvar uppfattar exempelvis ledhinnor och lednära strukturer som kroppsfrämmande. De börjar jobba mot dem, vilket leder till inflammation i lederna eller senfästen runt lederna.
I vissa fall kan inflammationen också leda till feber, hudutslag och trötthet.
Enligt Ingela Danielsson, debuterar sjukdomen i två pucklar. Den ena sker i förskoleåldern, när barnet är mellan två och sex år. Den andra under puberteten.
– Det främsta kännetecknet är att barnet har ont och därför inte vill använda den del av kroppen där inflammation finns. Om de ritar kan de välja att använda den andra handen eftersom de har ont i handleden. Små barn brukar halta, vilja krypa eller bli burna. Äldre barn haltar.
De flesta barn som kommer till barnreumatologen på US har remitterats via vårdcentralen. I akuta fall kommer de via barnakuten. Oftast söker barnet hjälp för att leden gör ont, är varm och svullen.
– För att uppfölja kriterier för JIA ska man ha haft inflammation med svullnad, smärta och rörelseinskränkning i en led i minst sex veckor. Man ska också ha uteslutit andra orsaker till svullnaden.
Symptomen kan variera, det är vanligt att barnet känner sig sjukare i perioder. Ibland upplever barnet inga besvär alls. Ingela Danielsson berättar att behandlingen kan skilja sig åt från olika patienter.
– Hos oss i Linköping och Motala har vi mellan 40-50 barn som behöver någon form av antireumatiska läkemedel och behandling.
Behandling sker bland annat med läkemedel. Den vanligaste läkemedelsbehandlingen är en inflammationsdämpande tablett, Ipren eller Naproxen. Om man har kraftig inflammation kan man behöva få kortison i leden som ges genom injektion. Då får barnet komma in till mottagningen hos barnreumatologen.
– Man går in med en tunn nål och ser om man kan ta ut den extra ledvätskan som finns. Ibland är det aktuellt att skicka vätskan på analys. Efter det sprutar man in en kortisonvätska i leden. Den får ligga där och jobba antiinflammatoriskt. Barnet får alltid bedövningsplåster och smärtlindring innan. En del får lugnande medicin. Om barnet är litet eller stickrädd och man ska ge spruta i flera leder kan barnet sövas en kort stund, säger Ingela Danielsson.
De med svår reumatism kan under en period få kraftigare immunhämmande läkemedel. Metotrexat som tillhör gruppen cytostatika är ett exempel på det. Den tas som en tablett eller injektionspenna under huden en gång i veckan.
Om andra läkemedel inte räcker kan biologiska läkemedel läggas till. Biologiska läkemedel produceras i eller renas fram ur material av biologiskt ursprung, därför kallas de biologiska. Flera av de biologiska läkemedel som används påverkar funktionen av cytokiner, en grupp ämnen som reglerar inflammation i kroppen. De ges i form av sprutor under huden eller som dropp med olika intervall.
Många av de läkemedlen som används kan ge biverkningar.
– Många av medicinerna hämmar immunförsvaret. Därför är det viktigt att man informerar familjen om att man ska söka sjukvård om man får en infektion. Illamående och en viss påverkan på lever-och njurfunktionen kan förekomma vilket är viktigt att hålla koll på. Det finns också en liten risk för allergiska reaktioner med biologiska läkemedel, säger Ingela Danielsson.
En annan viktig del av behandlingen ges hos Barn-och ungdomshabiliteringen. Där finns exempelvis fysioterapeut och arbetsterapeut.
– För många av barnen och deras familjer innebär diagnosen JIA en stor omställning. Barnet kan få många tankar och funderingar på hur deras framtid kommer att bli. Det kan finnas behov av att träffa någon mer än en doktor. Vi har en reumasköterska som hjälper till att stötta familjerna. En del kanske behöver samtalsstöd hos kurator och psykolog.
Ingela Danielsson är optimistisk inför framtiden.
– Jag tror att det finns god chans till att man med bra och mer tydligt målinriktad behandling kan få en snabbare remission av sjukdomen, det vill säga att man inte behöver ha sin sjukdom lika länge och att den inte blir lika besvärlig.