Anledningen till att svensk konventionell kyckling får sämre betyg än tidigare är dels att WWF skärpt klimatkriteriet i guiden, dels att ökade krav nu ställs på djurvälfärd för kycklingarna.
Jens Christensen möter oss på gårdsplanen på Hättorps gård. Sedan millennieskiftet driver han konventionell kycklingproduktion av den sort som skapade rubriker på tisdagen.
Då släppte nämligen Världsnaturfonden (WWF) sin nya köttguide vars syfte är att bidra till hållbara matvanor. I år får all svensk konventionell kyckling rött ljus. Det betyder att WWF uppmanar konsumenterna att undvika att köpa kyckling helt eller att ställa högre krav på producenterna.
Nyheten gjorde Jens Christensen förvånad.
– Jag förstod ingenting. Det känns orättvist och jag är besviken på att vi i branschen inte fick chans att berätta hur arbetet fungerar, säger han.
Att kyckling får rött ljus i årets guide beror på att WWF skärpt klimatkriteriet och ökat kraven på djurvälfärd.
Kycklingar äter en stor del soja och icke-ekologiskt spannmål, vilket är en av orsakerna till klassificeringen.
– Jag tycker att det låter märkligt, för kycklingar är klimatsmarta på det sätt att de äter väldigt lite per kilo kött de genererar.
Att bedriva kycklingproduktion kräver mycket energi. Jens Christensen har 9 000 kvadratmeter att värma upp. När kycklingarna kommer från Kronfågels kläckerier vill djuren ha en temperatur på 35 grader. I 37 dagar växer kycklingarna här.
När de väger 2200 gram förs de till slakteriet i Katrineholm där de gasas ihjäl.
– Vi eldar pannorna med ved från egen skog och har egna solpaneler. Vi är nettoproducenter på egen el, säger Jens och berättar att kycklingarnas spannmål kommer från egen produktion. Djurens spillning används som gödsel.
– Det är ett välfungerande kretslopp.
"Vi kycklingproducenter är väldigt stolta över vår produktion och visar gärna upp den", säger Jens Christensen.
En annan anledning till att svensk konventionell kycklingproduktion klassas som röd är att djurens välfärd inte är tillräckligt god, enligt WWF. De snabbväxande kycklingraser som används i dag är kostnadseffektiva för uppfödaren, men att djuren växer fort och blir onaturligt tunga gör att de ofta får ont och svårt att gå, menar Världsnaturfonden.
Det är en verklighet som Jens Christensen inte känner igen.
– Alla lantbrukare värnar sina djur.
WWF vill se att producenterna byter till raser som växer mer långsamt.
– Jag har svårt att tro att en kyckling blir lyckligare för att den får leva tre dagar till. Dessutom kräver de mer foder, och alltså energi, för varje dag de lever.
Tror du att WWF:s kommer att få några konsekvenser för er producenter?
– Jag hoppas inte det. Jag litar på folks förnuft. Att man inte bara tror på något för att någon säger att ”så här är det”.
Kycklingarna kommer oftast från ett kläckeri i Väderstad. Sedan lever de på Hättorps gård i 37 dagar innan de förs till slakteriet i Katrineholm.
Jens Christensen är styrelseledamot i branschorganisationen Svensk Fågel, som även de är kritiska till WWF:s larm om svensk kyckling. Bland annat menar vd:n Maria Donis att svensk kycklingproduktion visst ligger inom gränsen för WWF:s klimatkriterie, som är tre kilo koldioxidekvivalenter per kilo kött. Enligt henne har WWF använt sig av gamla siffror.
Själv hänvisar hon till det statliga forskningsinstitutet RISE:s uträkningar från 2020. Där har svensk kyckling en klimatpåverkan på 2,6 kilo koldioxidekvivalenter per kilo kött under 2020, vilket är lägre än vad WWF har kommit fram till.
Angående att djurvälfärden inte är tillräckligt hög säger Maria Donis:
– Ett tydligt exempel på att våra kycklingar mår bra är att vår antibiotikaanvändning är så låg.
Fotnot: Kyckling som är kravmärkt, ekologisk eller Svenskt sigill klimatcertifierad får inte rött ljus av WWF.
Att kontrollera att värmen i stallarna är rätt och att de automatiska systemen, som förser djuren med mat och vatten, fungerar är en stor del av jobbet.