– Ett skäl är till misslyckandet är att vi inte vet vilket behov av resande landsbygdsbefolkningen har, säger Jessica Berg, forskare på VTI.
Alla människor bosatta i Sverige ska kunna resa på ett hållbart sätt, det är ett av de transportpolitiskt satta målen, koldioxidutsläppen ska minskas. Det ska också finnas goda förutsättningar för arbete, tillväxt och välfärd i alla delar av landet. Alla ska ha rätt till utbildning, vård och omsorg. I staden liksom på landet. Men många som svarat på vår enkät som inledde serien ”Busslöst land” ifrågasätter viljan att uppfylla de politiska målen.
Enkätsvaren visar att många av dem som bor utmed nedlagda busslinjer på den östgötska landsbygden eller aldrig har haft kollektivtrafik inom räckhåll, upplever att de är orättvist behandlade jämfört med dem som bor i stan. Ungdomar tycker inte att de har samma rätt till fritt skolval eftersom de inte kan ta sig till tätorterna för egen maskin, vuxna kan inte arbetspendla kollektivt, flera vittnar om orimligt långa resvägar till sin vårdcentral. Många anser att det är fel att kollektivtrafiken, som till stor del finansieras av skattemedel, inte kommer landsbygdsborna till del.
Läs mer: Ingen att föra dialog med
Hur kollektivtrafiken på landsbygden ska organiseras är huvudbry för alla regionala trafikmyndigheter. Inte minst för att frånvaron av densamma anses bidra till klyftan mellan stad och land. Dessutom är landsbygdsbefolkningens beroende av bil ett miljömässigt bekymmer. Därför har olika lösningar prövats för att få landsbygdsborna att åka kollektivt. I samma syfte har regeringen gett Statens väg och transportforskningsinstitut (VTI) i uppdrag att göra en studie av vilka ”effektiva och innovativa lösningar” som skulle kunna öka möjligheterna att resa kollektivt på landet. Jessica Berg är ansvarig för studien som inleddes för knappt ett år sedan. Den ska vara klar i november i år.
Studien är en bra bit från att föreslå lösningar. Den inleddes med en sammanställning av vetenskapligt grundade rön om landsbygdsbefolkningens resvanor. Det fanns i princip inga. Resandeundersökningar görs där det finns många som reser och kollektivtrafikbolagens kundundersökningar bygger på svar från dem som redan nyttjar kollektivtrafiken. De som bor på landsbygden faller utanför dem båda.
– Jag vill utgå ifrån människors vardag. Varför bor man på landet? Hur löser man sina och barnens resor? Vardagsresandet är ofta mer komplext och har flera syften än att bara ta sig till jobbet. I resan ingår exempelvis att hämta och lämna på dagis och handla. Vi vill utgå från användarens perspektiv.
Studien har också som syfte att kartlägga vilka lösningar som redan har prövats.
– Det kryllar inte av innovativa lösningar precis, men det finns försök gjorda i landet bland annat med olika typer av anropsstyrd trafik. Många projekt har lagts ned efter ett tag därför att de inte ökat det kollektiva resandet och inte heller varit kostnadseffektiva, säger Jessica Berg.
Orsaken till misslyckandena kan vara flera. Projekten har inte alltid marknadsförts ordentligt och de har genomförts utan att man tagit reda på vilka behov människor har innan projektet sjösatts. Det är dessutom svårt att ändra på människors invanda beteende. Att få fler att åka kollektivt bygger på att folk vill ändra sina vanor och att det finns alternativ som man vet om, kanske får pröva dem till reducerat pris.
Det finns också andra skäl till varför landsbygden dragit nitlotten när det gäller utveckling av kollektivtrafik. Miljön vinner mer om nyttjandet av kollektivtrafik i städerna ökar än om de relativt få landsbygdsborna ställer bilen. Dessutom kan fler människor få sitt behov av resande tillgodosett än om resurserna istället skulle läggas på landsbygden. ”Bäst för flest” är en princip som framhålls i sammanhanget.
Det ligger till grund för Region Östergötlands strategi. Därför har ”olönsamma” linjer, det vill säga sådana som inte har tillräcklig kostnadstäckning, dragits in till förmån för tätare stadstrafik.
– I Östergötland har man gjort det som inte många andra regioner vågar, säger Jessica Berg utan att för den skull ta ställning till om det är bra eller dåligt.
Men hon tycker att det vore naivt att tro att alla som bor i Sverige kan få tillgång till kollektiv linjetrafik. Även om kollektivtrafik ska få kosta, kan den inte få kosta hur mycket som helst. Det finns en gräns för när det inte längre är försvarbart att upprätthålla linjetrafik.
– Man kan inte ha en buss som nästan ingen åker med.
Läs mer:Transporter på landet får kosta
Hon tror att vi får vänja oss vid ett annat sätt att tänka.
– Under vissa omständigheter kan det till exempel vara billigare att erbjuda taxi som färdmedel och säkert måste vi acceptera att bilen är ett måste för många som bor på landsbygden.
Hon spekulerar om vilka kollektiva lösningar som kan komma att utvecklas istället för linjetrafik på landet.
Olika samåkningslösningar kan vara en modell. Kanske kan behovet av bil samordnas i bilpooler så att inte alla behöver ha en egen bil? Möjlighet att få låna cykel eller elcykel för en del av resan kanske kan ingå i en sådan lösning.
Mobility as a service (Maas) är ett nytänk som ska leda till att allt färre i framtiden ska behöva vara beroende av egen bil. Det bygger på att transportörer, privata som samhällsägda, går samman för att lösa individers behov av resande. Det kan handla om taxiföretag, nationell regional och lokal kollektivtrafik (exempelvis färdtjänst, skolbussar eller tåg), privata bussföretag och bilpooler.
Maas är en digitalt baserad tjänst som ger resenären möjlighet att få en resa planerad från A till B oavsett vilka transportmedel som behöver användas. Kunden får förslag på restider och betalar för hela resan, inte till varje utnyttjad utförare.
– Ett sådant system skulle i framtiden kunna innefatta transporter som ändå måste gå på landsbygden som post och frakt, funderar Jessica Berg.
Men en förutsättning för att lösa problemet är att veta vad kunden efterfrågar understryker Jessica Berg. Därför ska människor intervjuas om sina resvanor och behov av resor utifrån deras vardag. De ska befinna sig i olika livskeden och bo i en mindre tätort med omnejd. Det ska ske i vår och med all sannolikhet kommer ett av områdena som väljs ut finnas i Östergötland. De som ingår i studien ska få föra resdagbok. Till det ska bredare resvanundersökningar göras. Förhoppningen är därefter att forskarna ska kunna ge rekommendationer som bör testas och utvärderas.