Videon är inte längre tillgänglig
Kolla in fullmånen nu på måndag! Det är faktiskt troligt att du aldrig har sett en större måne i hela ditt liv. Inte sedan den 26 januari 1948 och inte förrän den 25 november 2034 har fullmånen kommit närmare jorden än nu. Med andra ord: Supermånen är tillbaka! Det måste vara magiskt, eller…?
Dags för en liten fysiklektion. Månen rör sig inte i en exakt rund bana runt jorden utan ibland är den lite närmare och ibland lite längre ifrån oss. Någon gång inträffar det närmaste avståndet samtidigt med fullmåne och det sker ungefär var 14:e månad – vi får en supermåne. På måndag sker detta på nytt.
Det kortaste avståndet mellan jordens och månens mittpunkter inträffar klockan 12.21 på måndagen. Men för oss i östra Götaland är avståndet minst och månen som störst när vi är vända rakt mot den. Det sker både på söndagen vid 23-tiden (då månen inte är riktigt full) och kring midnatt mellan måndag och tisdag.
Supermåne är väl knappast något en riktig astronom skulle kalla för en vetenskaplig term. Ordet dök plötsligt upp på internet 2011 och har varit populärt ända sedan dess. En amerikansk astrolog vid namn Richard Nolle säger sig ha myntat begreppet redan 1979.
Vissa mindre seriösa sajter på nätet brukar påstå att det inträffar fler naturkatastrofer, som jordbävningar och vulkanutbrott, vid supermåne. Det här finns det absolut inga vetenskapliga belägg för. Däremot kan de platser på jorden som i vanliga fall har tidvatten räkna med en något kraftigare variant.
Att avgöra hur stort något är på himlavalvet är inte så lätt. Visste du till exempel att det går att klämma in tio supermånar mellan Karlavagnens bakre stjärnor i själva vagnen! Så även om måndagens måne är större än vanligt kanske en del kommer att tycka: tja, den ser väl ut som vanligt. Andra kommer i sin tur tycka att: wow, den ääär häftig!
Men det finns knep att verkligen uppleva den XXL: passa på att se på månen antingen innan den går ner i väster på måndagsmorgonen strax efter klockan 6, eller efter att den går upp i öster på måndagseftermiddagen vid 16.30-tiden. Ju närmare månen är horisonten desto bättre. Då inträffar en märklig synvilla: den mänskliga hjärnan får för sig att månen är betydligt större än vad den i själva verket är.
Jag har inte sett någon riktigt bra förklaring varför synvillan sker. Det kan vara att vi har fler saker att jämföra månen med nära horisonten: hus, träd och så vidare, och på så sätt tolkar hjärnan som att månen måste vara större.
När månen kommer längre upp på himlen tycks den återgå till vanlig storlek, även om den faktiskt aldrig ändrat sitt omfång – det har man mätt många gånger. Det går även att undvika synvillan genom att helt enkelt stå på händer och se på månen upp och ned. Tilläggas bör att jag aldrig har testat detta och jag betalar heller inga sjukhusräkningar om du får för dig att prova på.