Politiker, myndigheter, förnumstiga kolumnister i tidningarna. Många i maktposition är ivriga att påpeka individens ansvar för vår gemensamma miljö och de klimathot vi står inför. Men hur ställer sig medborgarna till denna uppgift? En fråga som forskaren Emmy Dahl brottats med de senaste åren och som nu resulterat i doktorsavhandlingen ”Om miljöproblemen hänger på mig – individer förhandlar sitt ansvar för miljön”.
I undersökningen satte hon ihop tolv fokusgrupper med människor – alla med olika sorters inställning till miljön. Resglada, nyblivna föräldrar, miljöaktivister, bilälskare. Ingen hade helt samma syn på klimatproblemen och ansvarsfördelningen, men alla var med på grundpremissen – situationen är allvarlig och något behöver göras.
– Det finns väl någon som tycker att frågan är uttjatad. Men det är marginellt. De flesta tycker att miljöproblemen är allvarliga men ser inga lösningar. Det finns ett stort behov av mer kreativitet – hur ska man underlätta och stödja människor att leva mer miljövänligt? säger Emmy Dahl.
Bland dem som ser sig som klimatvänliga finns ofta en uppfattning att deras liv inte begränsas i större grad av att ta ansvar. Gemensamt för den gruppen är också att de i regel inte behöver tänka ekonomiskt i sina val. Men för den breda massan kan kraven kännas problematiska. Att inte kunna skjutsa barnen varsomhelst i den egna staden, att inte resa utomlands, att behöva välja miljövänliga alternativ i livsmedelsbutiken.
– Många tänker ”det där kan jag inte leva upp till”. Om det är den enda möjliga vägen blir det deppigt, säger Emmy Dahl.
Hon ser att det finns mycket för politiker och myndigheter att göra för att hjälpa och stötta på strukturell nivå. Mer enkelhet, tydlighet och någon som går före skulle göra det lättare för individen att välja rätt.
– Varför ska vi behöva välja mellan det billigaste eller det mest miljövänliga, undrar till exempel vissa. Och om jag inte har möjlighet att välja det miljövänligaste – varför blir jag då utmålad som en miljöbov? Det blir ett skuldbeläggande.
Politikernas vurm för mänsklig valfrihet är inte alltid till gagn för individen. När rätten att göra miljöovänliga val bevaras kan människor sättas i svåra situationer. Att ifrågasätta individens frihet kan dock vara kontroversiellt.
– Absolut. Men man kan diskutera vilken form av frihet som är viktig. Vilka val kan vi låta individen slippa? Val kan göra att man får ansvar och därmed skuld, säger Emmy Dahl.
De som inte tar sitt ansvar blir skuldbelagda. De som försöker och har möjlighet att leva miljövänligt stöter ofta på andra sorters problem. Som att bli socialt besvärliga genom att säga saker som "jag flyger inte" eller "den maten äter jag inte".
– Det är en knepig situation som allmänheten sätts i. Man ska ta ansvar men inte för mycket. Man ska inte utsätta sina barn för att inte få vara en del av det som andra barn är del i. Och vem blir man i sitt sociala umgänge om man inte reser utomlands?
Vad skulle hända om politikerna stoppade flygresor?
– Det vore verkligen kontroversiellt. Många framhåller vilken otroligt viktig del av livet det är. De som väljer att inte resa eller att åka tåg i stället, som är mycket dyrare, har svårt att berätta om det. Om det vore enklare med ett förbud. . ? Tja, det skulle ju minska mot-sägelsen och göra det lättare för fler att ta ansvaret. Men det finns ju alternativ till förbud, ransoneringar till exempel. Det viktigaste tycker jag är att det finns en politisk diskussion om hur vi ska hantera miljöproblemen och att de olika alternativen kommer fram.
Den grundläggande önskan hos många människor tycks vara att samhällets större aktörer skulle ta mer ansvar och våga förändra. Och inte vara så motsägelsefull – med ena handen bygga stora parkeringshus och med den andra uppmana människor att köra mindre bil.
– Det skulle inge hopp och göra det mer meningsfullt för individen att göra samma sak, säger Emmy Dahl.