Johanna Lundgren är aktuell med barnboken "Juno och flintismamman".
– Jag fick snabbt en tid för att kolla upp knölen i Linköping, berättar Johanna Lundgren efter upptäckten i ena bröstet.
Hon tänkte att det var en rutinkoll och lämnade höstlovsaktiviteterna på fritidset där hon jobbar i Ödeshög.
– Så fort jag kom in fick jag göra undersökningar i fler steg. Sedan blev det ett ultraljud till och ytterligare en läkare kom in i rummet. Jag var mest irriterad att allt tog så lång tid. Jag ville bara tillbaka till jobbet.
Johanna meddelades att de hade upptäckt förändringar och hon fick göra vävnadsprov och biopsi i både armhålan och bröstet.
– Jag förstod då att någonting var fel och när en sjuksköterska ställde fram näsdukar och nämnde bröstcancer, blev det helt kaos i mig. Jag hamnade i chock. De trodde att jag hade förstått innan, men det hade jag inte.
Hon gick från sjukhuset till bilen.
– Allt kändes jättejobbig och jättetungt. Jag tänkte köra hem, men det gick inte, jag fick bli hämtad.
Vad kände du när du kom hem?
– Jag var helt avstängd, men också väldigt ledsen. Jag visste inte vad det skulle innebära och vi försökte bara få det att funka.
Efter en vecka kom svaret.
– Det var en tumör. Tankarna gick direkt till barnen, tänk om jag inte får finnas kvar. Jag kan inte ens gå in på det nu, det kändes jättetufft.
Det var mycket att ta ställning till.
– De frågade om jag ville ha fler barn i framtiden, ta ut ägg och göra IVF. Men jag ville bara få bort den där skiten på en gång.
Sedan gick det fort.
– Man hinner inte ta in beskedet innan man har cellgifter i kroppen. I november fick jag beskedet och till julen hade jag tappat allt hår. Det är en intensiv behandling.
Dottern Idun var två år när Johanna fick cancerbeskedet.
– Det var så skönt att min dotter var som hon alltid har varit, hon pockade på min uppmärksamhet hela tiden. Men hon kunde känna att det var någonting.
Johanna Lundgren och dottern Idun i sjukhussängen.
Det blev mycket bröst i olika former när jag var sjuk. Jag broderade den här tavlan, säger Johanna Lundgren.
Johanna började leta efter barnböcker i ämnet för att kunna förklara för sin dotter.
– Det fanns inga. Då föddes idén, jag kunde kanske skriva själv.
Först kom en tanke som sedan blev till handling när hon började tappa håret.
– Det blev mer synligt och tydligt för Idun att det var en förändring med mig.
Johanna upplevde aldrig att det var jobbigt att tappa håret.
– För många är det jättesvårt, men inte för mig. Jag hade aldrig peruk, hemma var jag alltid flintis.
Johanna samarbetade med illustratören Kerstin Holmstedt och boken blev klar i somras. "Det var jättemärkligt att se alla karaktärer på pränt i boken", säger Johanna.
Johanna Lundgren berättar varför det blev just namnet Juno. "Idun hade kunnat bli en Juno, så det kändes kul att få med en liten Juno i boken. Morfar och mamma är också med".
Hon fick snabbt reda på att hon svarade på behandlingen.
– Det var det jag levde på, jag skulle bara igenom.
Johanna blev friskförklarad våren 2020 men lever ständigt med känslan att det kan komma tillbaka.
– Jag får lite panik när jag tänker på återfall. Det är en jättejobbig känsla att jag skulle behöva göra allting igen.
Hon går på kontroller en gång om året.
– Då är jag jättenervös och får jättejobbiga panikkänslor innan.
Nu hoppas hon kunna hjälpa andra med sin bok "Juno och flintismamman".
– Det här är lite min och Iduns bok. Även om man inte har någon i sin närhet som har råkat ut för cancer så hoppas jag att det blir samtal ändå, många drabbas och någon gång kommer man att stöta på det.
Johanna Lundgren önskar tidigarelagd mammografi. "Det är många unga som drabbas av cancer, så jag tycker att man skulle börja dessa undersökningar tidigare".
Skulle du vilja skriva något mer?
– Det finns några grejer som ligger och är lite halvfärdigt, men ingenting jag kommer att kämpa med.
– I höst har vissa saker med boken känts jobbigt. Jag är en stark men också skör person. Jag fick sluta med antihormonbehandlingen som var den bästa, jag fick så mycket värk i leder och en extrem trötthet. Men nu känns det lite bättre.