Under våren 2017 skrev Linköpingsbon Frida Jahrl på anställningsbeviset för ett av hennes första riktiga sommarjobb. Men det blev långt ifrån som hon tänkt. Anställningen visade sig vara ett solskensavtal som innebar att hon bara fick jobba när det var sol, trots att hon hade schema.
– Tiderna på schemat var aldrig fasta utan ändrades hela tiden. Det kändes som att hela sommaren var en enda lång jour, säger hon.
Det hände att Frida fick samtal när hon var på väg till jobbet från den personalansvarige som sa att hon inte behövdes. Istället ville de att hon skulle hålla sig i närheten och vänta tills de visste om Frida skulle behövas, för att några timmar senare ge besked om att hon kunde åka hem igen.
– När jag konfronterade henne och sa att det inte var okej vände hon det mot mig och sa att det var jag själv som har tackat ja till detta, säger Frida.
Under dagar det var soligt och företaget behövde personal hände det ofta att hon fick jobba upp till tretton timmar i streck, utan rast. På Fridas anställningsbevis står det att hon var timanställd. Men företaget benämnde det som en ”parentesanställning”, en anställningsform som inte finns.
– Jag har aldrig hört talas om en parentesanställning. Det låter som något arbetsgivaren har hittat på, säger Josefin Johansson, LO:s ungsekreterare
Hon menar att även om det är dåligt väder ska det schema som arbetstagaren fått gälla och att man ska få betalt för samtliga timmar. Enligt Josefin Johansson ska schemat dessutom finnas till hands i god tid för att man ska kunna planera.
– Detta är ett bevis på att unga människor tas för givet, det är förkastligt att det finns dem som fortfarande behandlas på detta sätt, säger hon.
Chefen på det aktuella Östgötaföretaget menar att det handlade om en timanställning och att personalen som hade den anställningsformen fungerade som reservkraft. Men han medger att väderprognosen kunde göra att schemat ändrades.
– Det är ju marknaden som styr. Väder, vind och allt möjligt som påverkar vår situation, det är yttre faktorer som gör att vi har den problematiken, säger han.
Men det var inte bara osäkra arbetstider som fick Frida att reagera. Hennes chef, en äldre man, gav henne upprepade gånger komplimanger som hon upplevde var obehagliga.
– Det kunde vara att jag hade fina långa ben, fint hår eller om kläderna jag hade på mig. Det kändes bara väldigt obehagligt, som att jag var iakttagen, säger hon.
Efter att det hänt upprepade gånger ringde Frida till den personalansvarige, men blev inte tagen på allvar.
– Hon sa att ” han menar bara väl” och inte vet hur han ska ge komplimanger, säger hon.
Chefen menar dock att han aldrig menat att komplimangerna ska uppfattas som något obehagligt.
– Jag har kanske berömt någon för att ha fint hår eller liknande saker och det kan ju uppfattas felaktigt. Men det har jag bara gjort för att stärka deras självförtroende och vara lite snäll och bussig, säger han.
Frida tänkte polisanmäla händelserna, men gjorde det aldrig då hon visste att det inte fanns några konkreta bevis mot chefen.
Hur känner du när du tänker på sommaren?– Det var en hel sommar som gick till spillo. Jag fick tacka nej till vänner och familj då jag trodde att jag skulle jobba. Men istället fick jag sitta själv. Det gör mig så ledsen, detta hade kunnat vara världens bästa sommarjobb, säger hon.