I "knarkbutiken", där Josefin togs på bar gärning, fanns en rad olika droger till salu – här amfetamin, bensodiazepiner och cannabis. Bilderna är från förundersökningen.
– Jag har varit naiv och trott på "Josse" varje gång hon sagt att hon ska fixa det. Men nu är det slut med det, säger mamma Camilla.
Vi träffar henne och pappa Jonas, som alla egentligen heter något annat, ett par veckor efter domen mot dottern. I den kan man läsa att Josefin tillsammans med sin pojkvän och hans kompis har drivit vad som målas upp som en välorganiserad knarkbutik i en lägenhet i Hageby.
Men bakom den bilden finns ett tungt missbruk, förklarar hennes föräldrar, som nu vill berätta sin historia.
Josefin växte upp på flera olika platser runt Norrköping och Söderköping. Föräldrarna skiljde sig tidigt, men beskriver att dottern hade en lugn och "vanlig" tillvaro med familj, kompisar, skola och ridning.
Men när Josefin var i 14–15-årsåldern fick hon nya vänner, där flera hade börjat med självskadebeteende. Det gjorde även Josefin och två gånger gick det så illa att hon hamnade på akuten med skärsår.
Senare förvärrades problemen med småbrott, alkohol och så småningom droger.
– Hon hade alltid lyssnat på mig, men en dag sa hon bara ifrån: "Jag skiter i vad du säger, jag ska vara ute och gå på den där festen". Det vände på en dag, säger Jonas.
När Josefin har varit omhändertagen har hon suttit på flera typer av boenden, bland annat HVB-hem och låsta SIS-hem.
När situationen eskalerade och polisen började knacka på mitt i natten kände föräldrarna att de inte längre hade kontroll. Socialtjänsten kopplades in och den 16-åriga Josefin blev omhändertagen enligt LVU (se faktaruta). Hon hamnade på det första i en rad av HVB-hem, SIS-hem och andra slags boenden.
Men allt blev bara värre, menar föräldrarna, för här dök drogerna upp på allvar. Och Josefin kom även i kontakt med andra faror.
– En gång ringde de klockan 04 på morgonen och sa att hon hade blivit våldtagen och var på barnakuten, säger Camilla, som aldrig fått veta exakt vad som hände den natten.
Efter 1,5 år på olika boenden fick Josefin inför sin 18-årsdag flytta hem igen, men återföll snart i missbruk.
– Och så fort hon hade fyllt 18 så fick vi som föräldrar inget gehör. Vi ringde och bad om hjälp, men fick ingen, säger Camilla.
Eftersom Josefin nu var myndig hade föräldrarna ingen rätt till insyn i hennes liv. Samtidigt gick hon in i ett tungt missbruk och situationen blev snart ohållbar.
– Jag kunde inte ha henne hos mig. Jag har fler barn hemma och det blev kaos när hon kom hem och var påverkad, säger Camilla.
Josefin fick en egen lägenhet, men klarade inte av att sköta sig. "Det såg ut som en riktig knarkarkvart", säger pappa Jonas. Bilden är från ett annat sammanhang.
Det blev ett nytt omhändertagande och efter det en egen lägenhet nära föräldrarna. Men utan sysselsättning klarade Josefin inte att hålla sig drogfri länge.
– Det såg ut som en riktig knarkarkvart. Det låg sopor överallt, tomma tablettkartor och tomma patroner till gas som de inhalerat. Det var det värsta jag har sett, säger Jonas.
Ett vårdföretag skulle sköta öppenvården och se till att Josefin höll sig drogfri, men föräldrarna är kritiska till deras insats.
– Jag var så arg för att de inte hade varit där och tittat till henne. Om en missbrukare säger att "nä, jag orkar inte träffa er i dag", så ska de ju inte lyssna, säger Camilla.
I det här förrådet i ett flerfamiljshus i Hageby hittades nära 2,4 kilo amfetamin. I en lägenhet i samma hus pågick försäljningen för fullt. Bilden är från förundersökningen.
Josefin vräktes och tvångsomhändertogs, nu enligt LVM, men kom ut igen och hamnade i nya problem.
Strax före jul förra året greps hon på bar gärning i "knarkbutiken", som nämndes ovan. Josefin satt häktad i fem veckor, men släpptes i januari i år och fick flytta hem till Camilla.
– Jag tänkte att "nu har hon väl ändå lärt sig sin läxa", men snart började hon komma hem påverkad och tog även med sig andra, säger Camilla.
– Då sade jag ifrån. Och jag har levt med sån ångest över det här, för jag sa att "jag kan inte ha dig hemma, Josefin". Och då tog hon en överdos, säger Camilla, som lyckades få upp den låsta dörren och tillkalla en ambulans.
På Vrinnevisjukhuset kunde man rädda Josefins liv, men efteråt var hon medvetslös i nästan ett dygn. När hon vaknade upp hoppades föräldrarna på ett tvångsomhändertagande, men fick i stället se dottern skrivas ut.
– De släppte henne alltså klockan 09 dagen efter – för att hon sade att hon mådde bra. Hon var mager som en sticka och hade åtta substanser i kroppen, säger Camilla.
Rättegången i Norrköpings tingsrätt blev jobbig för föräldrarna och slutade med att Josefin dömdes till fyra års fängelse.
Josefin förblev på fri fot och först i somras hölls rättegången i Norrköpings tingsrätt. Det blev en ny tuff upplevelse för Camilla och Jonas.
– Då fick jag veta vad hon hade gjort för att få droger och vad hon hade varit med om. Saker som jag inte ville veta. Jag ville bara ställa mig upp och skrika, säger Camilla.
Josefin dömdes av tingsrätten till fyra års fängelse för grovt narkotikabrott. Men i väntan på den fortsatta rättsprocessen var hon på fri fot och råkade snart ut för en allvarlig trafikolycka, när hon och hennes vänner körde in i en bergvägg.
Camilla och Jonas var där återigen nära att förlora sin dotter och ser därför fängelsestraffet som nånting positivt – de är rädda för att hon annars skulle dö.
– Jag har väntat på att en präst och två poliser ska knacka på dörren. Så när domen kom blev jag lättad, säger Camilla.
– Hon har varit på akuten för svåra skärsår, våldtäkt, överdos och nu bilolyckan. Och då vet vi ändå bara en bråkdel av vad hon har varit med om, säger Jonas, som ser domen som en chans.
– Nån gång måste hon ju skärpa sig. Den enda utvägen är att hon får sitta i fängelse en längre tid, så att hon får bli ren, studera och bli en fungerande medborgare, säger Jonas.
Camilla och Jonas har kämpat för att dottern Josefin ska komma ut ur sitt narkotikamissbruk. Nu hoppas de att ett fängelsestraff ska vara räddningen för henne.
Men när familjen blickar tillbaka på de tuffa åren så önskar de – trots alla insatser, boenden, arbetstimmar och skattekronor – att de hade kunnat få mer och snabbare hjälp. Och att insatserna inte avslutats så fort.
– De har lyssnat för mycket på "Josse". Om de ser att hon är helt uppe i en psykos så kan de ju inte släppa på hjälpen. De har ju ögon att se med, säger Camilla.
Finns det nån punkt där du önskar att du hade gjort annorlunda – som förälder?
– Ja, jag önskar att jag hade stannat upp lite mer med henne. Jag försökte många gånger sätta mig ner och prata, men hon var inte så intresserad av det. Kanske skulle jag ha tagit ledigt från jobbet och bara varit med "Josse", åkt iväg med henne en vecka och pratat och rensat luften, säger Camilla.
Föräldrarna konstaterar också att Josefin, trots all hjälp, aldrig har blivit fri från sitt missbruk. Men efter olyckan tycker de sig ha sett en förändring hos dottern.
– När domen kom var hon först jätteledsen och rädd för att sitta i fängelse. Men senare har hon pratat mer om att det finns chanser att få stöd, terapi och utbildning – att gå vidare i livet, säger Camilla.