"Jag tror att jag var lugn. Jag har ändå fött barn tidigare", säger Ida Karlsson om förlossningen i ambulansen.
Det var under natten den 7 april som Ida Karlsson kände värkarna i hemmet i Hosum Klasborg i Gryt. Hon var gravid med sitt tredje barn och hade nu gått tre dagar över tiden. Klockan var halv fyra på natten.
– De vill gärna att man ska avvakta lite, så jag gick och tog en dusch, berättar Ida Karlsson.
Klockan slog senare halv sex och Ida kände att nu gick det inte att vänta längre. Idas sambo satte henne i bilen och körde i riktning mot Vrinnevisjukhuset i Norrköping. De hann passera Valdemarsvik.
– Jag kände att det gjorde för ont nu och bad min sambo ringa 112. De sa i luren att vi skulle vända till ambulansstationen i Valdemarsvik där en ambulans fanns på plats.
Ida bytte till ambulansen som satte fart mot Vrinnevisjukhuset. Medan den blåste på i över hundra kilometer i timmen på E22 fortsatte värkarna.
– Jag minns att det gör ont. Redan när vattnet gick hemma kände jag att hon var på gång och ställde mig in på att det kunde gå snabbare än jag trodde, säger Ida Karlsson.
Ambulanssjuksköterskan vid tillfället är Christoffer Remnemark. Det hör inte till vanligheterna att föda i ambulans, berättar han.
– Det var andra gången på sjutton år som jag var med om det här. Det var lite nervöst, säger han.
För nu fanns det inget annat val för Ida än att föda i ambulansen.
– Jag minns fragment av det. Jag vet att sjuksköterskan sade någon gång att vi passerade Söderköping och jag förstod att det var för långt till sjukhuset då, säger Ida Karlsson.
– Det känns ändå väldigt konstigt att göra det i en ambulans. Det fanns en liten pinne att hålla i och bilen rullar hela tiden. Sjuksköterskan säger till föraren att sakta in, precis när jag ska föda, säger hon.
Christoffer hjälper då Ida genom att hålla henne i axlarna så att hon är kvar på britsen.
– Det är inget optimalt sätt egentligen att det sker i en ambulans. Men vi har riktlinjer för hur man ska göra om det händer och jag har kortare utbildningar från förlossningen, det kan ingå i jobbet som ambulanssjuksköterska att förlösa. Men det ska helst ske på förlossningskliniken.
Det var andra gången på sjutton år som Christoffer Remnemark var med om en förlossning under ett jobbskift i ambulansen.
– Men allt flöt på måste jag säga och mamman gjorde ett bra jobb.
Vad kände du efteråt?
– Vad skönt att det gick bra, en lättnad.
06.18 den 7 april kom Cornelia till världen. Christoffer lade upp henne hos Ida direkt.
– Det gick ju väldigt fort, annars brukar det ta ett antal timmar. Vi vet inte var hon är född. Men det är någonstans på E22 mellan Söderköping och Norrköping, säger hon.
Det var kanske tur att just Ida Karlsson födde barnet. Det här var inte hennes livs första förlossning, utan den tredje i ordningen.
– Jag kände mig ändå inte så osäker att föda i ambulansen, hade det varit första barnet hade jag varit mer orolig över hela situationen.
"Vi vet inte var hon är född. Men det är någonstans på E22 mellan Söderköping och Norrköping", säger Ida Karlsson.
– Jag är glad att det gick bra, och jag tycker att Christoffer skötte sig exemplariskt eftersom han kommunicerade hela tiden. Det blir en rolig historia att berätta för Cornelia när hon blir stor.
Framme vid Vrinnevisjukhuset flyttades de till förlossningskliniken.
– Vi ringde våra anhöriga som blev lite chockade över att det hände i ambulansen. Det kändes bra, det var egentligen inte mer än att Cornelia hade lite låg temperatur när vi var framme.