Jonatan Unge och Cecilia Düringer gör comeback efter imponerande vinst under föregående säsong av "På spåret".
"Jonatan tycker att det är jättekul och att vi inte har något att förlora. Personligen tycker jag att det är lite stressigare än förra året. Då var det ingen som förväntade sig något, men nu tror jag att folk tänker att vi ska göra samma sak igen. Att vi bara kommer dra på tio och kunna alla frågor, men det kan ju ingen människa", säger Cecilia.
Fredagen bjöd på gruppslutslutspel i SVT:s kultklassiker "På spåret". När jag ringer Cecilia Düringer för att ta tempen inför det östgötska mötet med Christopher Garplind är hon kvick att fylla i:
– Du menar den stora hatmatchen!
Det rycks i nödbromsen – tio poäng till Düringer i dressinen.
Efter förra säsongen var många imponerade över Cecilia och lagkamraten Jonatan Unges insats. Något som inte är speciellt konstigt efter att de fullkomligen sopat banan med sina motståndare. Men Cecilia är noggrann med att poängtera att det behövs något mer än bara allmänbildning för att ta hem den eftertraktade pokalen – nämligen ren tur.
I år har duon lagt sig i ödets händer, säger hon. Kom vad som komma skall. Och taktiken verkar fungera väl, åtminstone att döma av deras första match för säsongen.
– Fast vi har fortfarande alla chanser att totalt göra bort oss igen på fredag.
Christopher verkar ha satsat på en annan taktik för att hantera nerverna.
– Jag har ägnat mig åt olika typer av verklighetsflykt för att glömma att jag ska vara med. Men jag har noll fallhöjd. Ingen har förväntat sig något av mig, någonsin, säger han.
Fredagens möte blir långt ifrån Cecilias och Christophers första.
– Jag har gästat Christophers program i P3 fler gånger än vad jag kan räkna till. Upplägget har alltid varit detsamma: Christopher ska ha lyssnat på det senaste avsnittet av P3 Historia, som han sen ska ställa frågor till mig utifrån. Att döma av det – alla gånger som Christopher skulle ha lyssnat på mitt program men aldrig någonsin hade gjort det – så kändes det som att oddsen var på vår sida, berättar Cecilia.
Hon fortsätter:
– Skämt åsido, Christopher är smart, kvick och kunnig. Jag är tokig i honom. Vår dynamik har dock byggt på att jag är en skolfröken och att han inte har gjort sin läxa – och det är alltid en skön känsla när man ska gå in i en kunskapstävling! Åtminstone för den som är fröken.
Att möta de regerande mästarna är dock inte utan fördelar. Få förväntar sig att man ska gå vinnande ur en sådan duell, menar Christopher. För att bräcka motståndarna var det viktigt med rätt typ av uppladdning. Ett självförtroende som levererats i skepnaden av tre små snapsar.
– Det är såklart strängt förbjudet, men vi var tvungna att mjukna inför matchen, medger Christopher.
Med denna uppvärmning gjorde sig Christopher och hans medtävlande Emma Peters redo inför stormatchen. Christopher må tro mer på snapsen än på ödet, men han tror desto mer på sin lagkamrat.
– Min största styrka är Emma Peters, som har koll på sånt som jag inte har. Jag exempelvis är väldigt dålig på att veta vad en viss sytråd från Sibirien heter.
Christopher Garplind och Emma Peters är nykomlingar i programmet. "Det enda jag vill undvika är att göra en stor megatabbe. Annars har jag bara tänkt 'fuck it, det får gå som det går'. Men det känns skönt att jag saknar fallhöjd. Jag är ju inte Anna Hedenmo direkt. Jag har inget att förlora", menar Christopher.
Hur kaxiga var ni inför mötet med Cecilia och Jonatan?
– Det var nice att vi hade vunnit vår första match, men Cecilia och Jonatan är omänskligt bra. Det är inspirerande att man kan ha så många kronofogdeskrav på sig och ändå vara så extremt smart som Jonatan.
Cecilia känner inte någon större rivalitet grundad i att hon och Christopher kommer från samma trakter. Inte heller Christopher tycks hysa en stark vilja om bli herre på den östgötska täppan eller känna någon uttalad rivalitet med Cecilia. Snarare tvärtom.
– Jag älskar Cecilia. Det var skitmysigt att möta dem. Jag såg fram emot det, berättar Christopher.
De två östgötarna har gått i samma skolor, såväl Vreta Kloster skola som Ljungsbroskolan – eller som Kristian Luuk uttryckte det i programmet: "i någon liten by ute på vischan". Men på den tiden hade deras tågspår ännu inte korsats, eftersom det skiljer några år mellan dem.
– För varken mig eller Christopher var det platsen eller tiden som skulle bli vår bildning senare i livet. Vi ska väl vara glada att vi inte går in i buren när vi båda två gick i nian, säger Cecilia.
Men Christopher antyder att Cecilia, som han beskriver som "ansiktet utåt för bildning", knappast kan ha varit dålig för Ljungsbroskolans marknadsföring.
– Nu tycker jag mest synd om vår gamla högstadieskola. De har haft Cecilia som någon slags poster girl. Sen kom jag, som är ansiktet utåt för trassliga relationer och trötthet, menar han.
Hur det stora östgötaslaget gick kunde såklart varken Cecilia eller Christopher avslöja på förhand, men Cecilia nämnde att hon skulle bli oerhört kränkt om Christopher vann över henne.
– Även om Christopher är en av de gulligaste jag vet, skulle det vara en törn mot min självkänsla, säger Cecilia Düringer, som efter kvällens program – spoiler alert – fortfarande är regerande mästare.