Det jobbas febrilt för att lösa de problem som uppstår till följd av att det saknas vårdplatser på US. Fyra vårdplatskoordinatorer jobbar centralt med att lokalisera lediga platser på sjukhusets kliniker samtidigt som det finns koordinatorer också på de olika avdelningarna med uppdrag att ordna platser. Tillsammans lägger de ett logistiskt pussel för att utlokalisera patienter som inte får plats på den vårdavdelning där de är inskrivna.
– Så har vi det nu förtiden varje dag. Så var det inte när jag började för fyra år sedan, säger Ann-Charlotte Eliasson, en av koordinatorerna.
Till klockan 15.00 ska det finnas platser till det antal patienter som förväntas behöva vård över natten. Erfarenheten säger att det rör sig om cirka tio medicinpatienter, sex kirurgpatienter och två infektionsplatser.
– När vi inte har det på eftermiddagen säger vi att vi har platsbrist, förklarar hon.
Då gäller det att börja nysta i vem som ligger var. Finns det någon patient som går att skriva ut? Är det någon som är nästan färdigbehandlad som går att flytta till annan avdelning för att bereda plats för en som är i behov av mer hjälp? Avdelningarna får helt enkelt bereda plats genom att flytta en patient till en annan avdelning.
– Vi flyttar ju helst på dem som är nästan färdiga, säger Ann-Charlotte Eliasson. Vi vill helst inte flytta på sköra patienter eller på dem som är dementa, det sker bara i absolut sista hand.
För detta detektivarbete krävs medicinsk kunskap såväl som kännedom om hur kompetensen ser ut på respektive avdelning. På varje enhet är personalen specialist på sitt område. Det är därför inte självklart att till exempel lägga en medicinpatient på en opererande klinik.
– De är ju inte vana vid patienterna med medicinska sjukdomar. Det kan vara svårt att veta vilka symptom de ska titta efter om patienten blir sämre.
Hon berättar om en patient som kom in med blindtarminflammation och opererades akut. Det beslutades på en gång att patienten efter operationen skulle placeras på urologen där det finns kompetens för kirurgiska behandlade patienter och nära samarbete mellan avdelningarna. Det gäller att göra avvägningar hela tiden.
– Vi har som mål när vi jobbar att lägga patienter så rätt som möjligt, säger Ann-Charlotta Eliasson.
Utlokaliserade patienter får konsekvenser på flera sätt. Belastningen för ronderna ökar till exempel när patienterna kan ligga utspridda på flera olika ställen som också ligger fysiskt långt ifrån varandra på sjukhusområdet.
Bland de patienter som behöver plats, finns det ofta några som är redo att lämna sjukhuset men som behöver komma till korttidsboenden i kommunerna. Även i kommunerna råder brist på platser så trots att samarbetet fungerar bra är det inte mycket platskoordinatorerna kan göra i detta dilemma än att avvakta att patienterna får rum på boende.
Corren besöker expeditionen där vårdplatskoordinatorerna huserar en fredag. Det är den dag då det ska ordnas platser för hela helgen och det är extra mycket att göra. Under veckosluten finns det normalt 100 färre vårdplatser att tillgå än i veckorna.Vid fredagens vårdplatsmöte deltar varje enhetschef, chefläkare och centrumchef samt ytterligare personal. Här beslutas om det måste ske extra överbeläggning eller ej.
Hur upplever du att det är att jobba under dessa förhållanden?
– Det är ofta ett tufft jobb där vi undrar hur vi ska lyckas hitta en vårdplats till alla patienter som behöver läggas in från akuten, säger Ann-Charlotte Eliasson. Men tack vare att vi har ett väldigt bra samarbete både med personalen på akuten och avdelningarna så är det ändå roligt att gå till jobbet varje dag.