I november 2014 gjorde länsstyrelsen en kontroll på en gård i västra Östergötland. Djurskyddskontrollanterna ansåg att flera av hästarna på gården var alldeles för magra. Den 4 december samma år omhändertogs åtta av de hästar som bedömdes vara i sämst skick. En polisutredning inleddes och djurägaren åtalades senare för djurplågeri.
Djurägaren nekade till brott under rättegången i Linköpings tingsrätt och hävdade att hästarna hade drabbats av en virussjukdom som gjorde dem magra.
I juni i år dömde en oenig tingsrätt djurägaren till villkorlig dom för djurplågeri. Enligt rätten var det bevisat att hästarna lidit av brist på foder och vatten under en inte obetydlig tid. Rättens ordförande ville dock fria djurägaren.
Göta hovrätt har nu prövat samma bevisning som tingsrätten och kommit fram till att djurägaren inte kan dömas för djurplågeri. Hovrätten noterar visserligen att tre veterinärer kommit fram till att hästarna fick för lite foder. Ingen av veterinärerna hade dock till uppgift att närmare kontrollera hästarnas hälsotillstånd för att se om de led av någon sjukdom. En fjärde veterinär, som anlitats av djurägaren, ansåg dock att hästarna drabbats av en virussjukdom.
Hovrättens slutsats är att det inte med säkerhet går att utesluta att hästarnas avmagring berodde på något annat än brist på foder och vatten. Det anses därför inte vara bevisat att djurägaren vanvårdat sina hästar och hon frias därför.