I staden Charkiv i de östra delarna av Ukraina har det varit hårda strider.
"Finns det någon i Linköping/Norrköping som har en 6-8 sätesbil att låna i 2-3 dagar? Vi behöver hämta upp familj som flytt från Ukraina i Polen".
Så skrev den tidigare Linköpingsbon och numera Norrköpingsbon Henrik Ahlström på Facebook i fredags. Mellan 2005 och 2012 bodde han i Ukraina och tillsammans med frun Olga har han många släktingar och vänner i landet. Med en lånad bil vill de åka ner till Polen dit flera släktingar försöker ta sig. Och svaren dröjde inte länge.
– Jag har fått tjugo napp redan. Folk har ringt och hört av sig och erbjudit sina bilar och annan hjälp, säger Henrik Ahlström.
Precis vad de ska göra när de kommer ner till Polen är inte helt klart. Men många av släktingarna som försöker ta sig till Polen har svåra dygn bakom sig och är i stort behov av hjälp.
– Det är sådana fruktansvärda köer vid den polska gränsen nu. De behöver gå ur sina bilar och gå de sista kilometrarna till gränsen. Köerna blir också längre då flera män försöker ta sig ut. Men de får inte ta sig över då alla män mellan 16 till 60 år är beordrade att stanna kvar i landet.
Andra släktingar försöker ta sig västerut med tåg.
– Det är full kalabalik på tågen. Biljettsystemen gäller inte längre utan man får gå på i mån av plats. De som kör tågen är hjältar.
Men de finns också de släktingar som inte kan ta sig någonstans.
– Några bor i Charkiv i den östra delen av landet. De kommer inte därifrån. Det har varit hårda strider och de har befunnit sig i bombrum i flera dygn.
För de ukrainare som flyr landet råder stor ovisshet. Ingen vet hur länge de behöver vara borta eller när och om de kan återvända.
– Vi vet ingenting. Kan de ansöka om visum? Kommer den ukrainska staten att finnas kvar? Det är så lite vi vet.
De senaste dagarna har Henrik och Olga följt nyhetsrapporteringen i medierna. Men bäst information får de direkt från släkt och vänner på plats.
– Det vi ser på nyheterna brukar vi redan ha känt till sedan någon timme tillbaka.
Varje dag stiger ilskan och sorgen.
– Vi har släktingar som inte får tag på mat. De får inte ut några kontanter. Allt är så sjukt... det går inte att ta in.
– På dagarna går man på adrenalin för att hänga med i allt som händer och för att ta reda på hur de vi känner där nere mår. Men på nätterna, det är då tårarna kommer.