Markus Frölander tillsammans med två av döttrarna. Stella (till vänster) var 7 år gammal när bilden togs, och Mira (till höger) var 5 år. Idag är de 9 respektive 7 år.
Vid 28 års ålder har Markus Frölander redan hunnit göra karriär. Hans passion för matlagning är stor. Likaså är kärleken till en av de branscher som blivit hårt tilltufsad under pandemin. Idag jobbar han dock med något helt annat.
I januari 2020 lastades flyttlådorna från Mjölby. Markus, hans fru Sara och deras fyra barn skulle börja ett nytt kapitel i Frövi, i Västmanland. Han hade blivit anställd av kommunen, som kökschef vid kostenheten. Därmed skulle han ansvara för sex olika kök, med 22 anställda kockar.
Så blev det dock aldrig.
När familjen Frölander hade landat i Frövi fick Markus beskedet. Kontraktet bröts. Inga nya tjänster skulle tillsättas.
– Det var som att få en kalldusch. Jag har ju inte hållit på med någon jäkla a-kassa, skrattar Markus.
Han försökte hålla sig lugn, men slogs snart av stundens allvar. Hemma fanns en familj att försörja. En familj som precis flyttat 22 mil från hemorten för Markus nya jobb.
– Jag kände mig vilsen. Man har ju varit duktig på det man har gjort och sen står man där och är inte längre efterfrågad.
"Det har aldrig varit svårt att få jobb, så det kändes snopet", säger kocken Markus, som tillbringat halva sitt liv i branschen.
Har du trivts i restaurangbranschen?
– Jag har alltid trivts bra. Det är min passion i livet. Något saknas fortfarande, även om det delvis fylls av att jag jobbar med ett annat hantverk.
Den första tiden efter beskedet var det framförallt tungt känslomässigt. Markus upplevde att han hade tappat sig själv. Men sedan dess har han sadlat om, och arbetar nu som snickare.
Att börja från ruta ett i en annan bransch var dock inte bara tufft emotionellt. Det märktes även av ekonomiskt, vilket först stressade Markus, som har en familj att tänka på.
– Jag satt hemma och grät av förtvivlan. Det är klart att det tog på stoltheten, men man får ju ta sig i kragen också.
Hur trivs du med ditt nya yrke?
– Det är rätt bra ändå. Hantverket är något jag värnar om, både som kock och som snickare. Sen får man ju själva servicedelen också, vilket kunde vara en bristvara som kock.
Efter ungefär ett och ett halvt år som lärling är Markus nu halvvägs till att bli fullfjädrad snickare. Och den kunskapsresan är något som han vill ro i hamn, även om jobbförfrågningar från restauranger börjar rulla in.
Genom sin svärfar har Markus haft förmånen att lära sig ett nytt yrke. Nu jobbar han som snickare.
– Nu har alla börjat höra av sig igen, men jag har ett annat jobb att förhålla mig till nu.
Svårast tror Markus att det har varit för nyutbildade kockar. Att komma ut till en tvärdöd bransch har sina utmaningar, menar han. Inte heller blir det lättare när erfaren personal återigen ska anställas. Då står de nyutbildade sist i kön.
– Innan framtidstron är tillbaka lär man inte våga anställa. Risken är att det blir ett ännu värre kompetenstapp nu. Folk har belånat sig upp över öronen för att hålla sig flytande. Då går man på säkra kort.
Finns längtan till köket kvar?
– Jag lär nog hamna där tillslut. Jag är dock en person som bara kör, så jag vet inte säkert. När jag får frågan "Vad gör du om fem år?" så tänker jag "Men snälla, jag vet ju inte ens vad jag gör imorgon!".
Vad saknar du mest?
– Matlagningskreativiteten! Jag har ett stort driv och intresserar mig av hela ledet, från hur ett kök arbetar till hur ekonomin bakom fungerar. Det är svårt att sätta ord på vad det är som gör det så jäkla roligt, men det är det verkligen.
Häromveckan anordnade Markus en matlagningskurs och då väcktes glöden till liv inombords. Allt kom tillbaka.
– Det var oerhört kul att få lära ut och showa lite. Man blir ju rockstjärna för en kväll.