Anna Oscarsson Tibblin, verksamhetschef på Anopiva på Universitetssjukhuset i Linköping som omfattar anestesi, operation och intensivvård, är väldigt oroad för de kommande veckorna och sommarmånaderna.
– Vårt största problem är att vi har haft en sådan hög belastning under så väldigt lång tid. Det var ingen som kunde tänka sig i mars förra året att vi drygt ett år senare skulle leva med den här hårda belastningen som vi har fortfarande. Det är den utdragna belastningen som är så betungande för våra medarbetare inom intensivvården, men också för våra inlånade medarbetare, det vill säga narkossjuksköterskor, operationssjuksköterskor och undersköterskor från anestesi och operation.
När belastningen ökar i intensivvården ökar även risken för dödsfall. Det redovisade Socialstyrelsen häromdagen som tittat på varför dödligheten har varierat under pandemin. Från att ha minskat under våren började den plötsligt att öka under den andra vågen i höstas. Statistiken visar att dödligheten bland iva-patienter tycks gå hand i hand med hur belastningen ser ut som i sin tur styrs av smittspridningen.
– Det handlar om att vi är ändliga, antalet medarbetare som kan jobba på en intensivvårdsavdelning är ju ändligt och vi når till slut en gräns och då får det bli en utspädning av vår intensivvårdskompetens för att kunna hantera ett stort antal patienter, säger Anna Oscarsson Tibblin.
Känner ni igen bilden från Socialstyrelsen?
– Först måste man poängtera att Sverige har fina, medicinska resultat av intensivvården i jämförelse med andra länder. Även i Östergötland är vi glada för de medicinska resultat vi har. Vi kan inte riktigt se några stora förändringar mellan de olika vågorna. Det är också obehagligt att dra för stora slutsatser eftersom det i Östergötland inte handlar om så många patienter.
Den typiska patienten som vårdas på iva är liksom tidigare i pandemin; oftast en man över 60 år med riskfaktorer. Men de ser också en att fler yngre behöver intensivvård.
– Det som vi ser nu i högre utsträckning nu än under förra våren är att vi har några individer som är yngre och som är tidigare väsentligt friska. Det såg vi inte i samma utsträckning förra året.
Vad är yngre i det här sammanhanget?
– Personer som är födda runt 70-talet.
Det här med att de är väsentligt friska, vad kan säga om det?
– Man ska inte tro att det inte händer mig, det kan det göra. Vi måste följa rekommendationerna nu, jag tror att det är oerhört svårt för en person som inte har varit på en intensivvårdsavdelning senaste året att förstå vilken belastning vi utsätter vår personal för just nu. Och om vi ska fortsätta att hantera den här pandemin och den framskjutna vården framåt så måste våra medarbetare få återhämtning i sommar.
Hur löser ni sommaren?
– Allt beror på vad som händer med smittspridningen. Den här dagen förra året hade vi betydligt fler iva-platser än i dag och vi kom ner till en hanterbar nivå till sommaren. Men fortsätter smittspridningen som den har gjort de senaste veckorna i Östergötland, då är jag oerhört oroad för hur sommaren ska te sig.
När kan det bli fråga om hårdare prioriteringar?
– Där är vi inte än. Det är viktigt att poängtera att vi inte har ändrat våra intagningskriterier till intensivvård under pandemin jämfört med ett normalläge.