Tårarnna rinner nedför Laila Karlssons kinder när hon för första gången efter den dramatiska händelsen träffar en av sina räddare, Anneli Wiklund.
För första gången sedan den dramatiska händelsen möter Laila Karlsson och hunden Chica en av sina räddare. Det blir många känslor på en och samma gång när vi sammanför Laila med Anneli Wiklund.
– Tack för att ni räddade mig och Chica. Hade inte ni kommit förbi så hade vi inte klarat oss, säger Laila och ger Anneli en bamsekram som aldrig vill ta slut.
Tårarna rinner nerför Lailas kinder.
– Ni är mina änglar, konstaterar Laila med tacksam min.
Det var på valborgsmässoaftonen 30 april, som Laila var ute på en promenad med tvååriga hunden Chica. De gick utmed sjön Bönnern. Plötsligt kastade sig Chica ut i vattnet och simmade iväg.
– Hon var ute ganska länge i vattnet och jag försökte ropa in henne, men hon vägrade komma tillbaka. Jag tog av mig jackan och gick ner i vattnet för att få upp henne, berättar Laila.
Det var här i sjön Bönnern som Chica simmade ut och Laila Karlsson simmade efter för att rädda sin hund.
Djupet i sjön överraskade Laila.
– Jag frös inte så mycket, jag var hög på adrenalin. Men att det var så djupt räknade jag inte med. Chica började få svårt att hålla sig över vattenytan och jag minns att jag försökte lyfte upp henne i vattnet så hon skulle kunna andas, säger Laila.
Till slut började krafterna tryta även för Laila.
– Jag och min kollega, Natalja, var ute på lunchpromenad. Vi hade inte tänkt att ta någon promenad, men bestämde oss för att göra det om det var fint väder, vilket det var. Att vi tog just det här promenadstråket var också en slump, säger Anneli.
"Först såg vi hunden ute i vattnet, som vi tyckte var på väg att drunkna. Laila satt då vid kanten, men gick i vattnet och simmade ut till hunden för att rädda den innan vi var framme", säger Anneli.
En slump som kan ha varit livsavgörande för Laila och Chica.
– Först såg vi hunden ute i vattnet, som vi tyckte var på väg att drunkna. Laila satt då vid kanten, men gick i vattnet och simmade ut till hunden för att rädda den innan vi var framme.
Anneli och Natalja såg rätt snart att allting inte stod rätt till.
– Jag ropade till Laila och hon svarade med svag röst att hon hade svårt och jobbigt att simma.
Den dramatiska händelsen fick till slut ett lyckligt slut.
Vi går vid platsen där räddningsaktionen tog fart. Chica är sugen på ett bad igen, men matte säger ifrån med skarp röst.
– Det är svårt att komma ihåg allting. Men både jag och Natalja tog av oss i T-shirt och underkläder. Jag gick ner i vattnet och fokuserade på hunden som var långt ute i sjön. Laila simmade mot land, säger Anneli.
Du tvekade aldrig att ge dig ut i vattnet?
– Nej, det var en nödsituation. Dessutom är jag en van kallbadare, så kallt var det inte, konstaterar Anneli.
Chica var i det läget på väg mot Anneli, men vände igen.
– Då simmade jag efter hunden och fick ett bra grepp så jag kunde simma med henne mot land. Natalja hjälpte mig att få upp hunden och säkra henne så hon inte skulle hoppa i vattnet igen, berättar Anneli.
"Ett tag trodde jag verkligen att mitt liv skulle ta slut. Jag var så trött och hade gett upp. Men jag ville leva vidare för mina barn", säger fyrabarnsmamman med tårarna i ögonen.
Laila fick också hjälp att komma upp ur vattnet.
– Ett tag trodde jag verkligen att mitt liv skulle ta slut. Jag var så trött och hade gett upp. Men jag ville leva vidare för mina barn, säger fyrabarnsmamman med tårarna i ögonen.
Minnesbilderna är något oklara för Laila.
– Jag minns inte om jag tackade er där och då, säger Laila.
– Det gjorde du, säger Anneli.
"Jag minns att jag gick över bron på vägen hem i blöta kläder och var tacksam över att Chica och jag överlevde", säger Laila och ger återigen Anneli en lång kram och tackar för den förmodligen livsavgörande hjälpen.
Anneli och Natalja tog på kläderna igen och gick tillbaka till jobbet efter den oväntade händelsen på lunchpromenaden. Laila och Chica tog sig blöta hem till sig.
– Jag minns att jag gick över bron på vägen hem i blöta kläder och var tacksam över att Chica och jag överlevde, säger Laila och ger återigen Anneli en lång kram och tackar för den förmodligen livsavgörande hjälpen.