Att som reporter sitta och göra en intervju med fem personer i totalt mörker visar sig vara en utmaning. Hur är då känslan att äta där?
– Vi vill att alla som kommer hit och provar får en helhetsupplevelse i likhet med Wildfire i Kolmården. Här får man en chans att låta alla sinnen vara med, säger Mats Linder Skogberg, som varit blind i över 40 år.
Tanken är att höja matupplevelsen. När inte synen kan ta över skärps andra sinnesintryck; smak, doft och känsel får en betydligt mer framträdande roll.
– Det här tänkt som en speciell upplevelse. Och om det ökar förståelsen för oss synskadade är det en bonus, säger Ida Andrae.
Sedan ett par månader tillbaka finns möjlighet att i Brasserie Charlies källare prova på att äta och dricka i mörker. Hittills har man haft två provningar och tre middagar – med en del oväntade resultat. Thommy Karlsson, kock och delägare på Charlies, fick till exempel en helt annan favoritwhisky.
– Jag tyckte en enkel Tullamore Dew smakade bättre än en 15-årig Macallan. Det trodde jag aldrig skulle kunna ske, säger han och ler.
Det händer att man busar lite med gästerna.
– Vi ser till att det vita och röda vinet håller samma temperatur. Hittills är det ingen som kunnat skilja på de två, säger Lisbeth Johansson, som driver restaurangen.
Av samma skäl får man inte veta menyn innan man blir ledsagad in i det mörka rummet.
– Vi säger inte vad vi serverat förrän gästerna kommer ut i ljuset igen. På så vis har de inta förutfattade meningar om maten, säger Lisbeth.
Man bör helst inte vara mer än åtta personer som äter samtidigt i det svarta rummet. Då blir det för rörigt.
– Kommunikationen blir annorlunda när man inte vilka de andra är eller hur de ser ut. Resultatet är att man börjar prata med andra gäster utanför sällskapet, säger Ida Andrae.
Den främsta farhågan bland restauranggästerna är att man inte kan äta ordentligt, att maten hamnar överallt.
– Det finns gäster som inte vågar klä på sig fina kläder. Men när de väl kommer ut inser de att det gått bra. Det brukar mer se ut som att barn har ätit, det ligger lite mat på bordet och så, säger Ida.
Hon och andra synskadade står för serveringen.
– Det blir omvänd ordning. I mörkret är det vi som hittar och tar oss fram lättast, säger hon.
Är det någon gäst som fått panik?
– Nej, vi har aldrig behövt tända lokalen. Någon har kanske inte mått så bra just när de kliver in i rummet, då har de fått gå ut igen, säger Lisbeth Johansson.