Fredrik Roos, Emelia Bjärehed och Eleonor Roos är alla grannar till den planerade solcellsparken Vikingen 2 på Vikbolandet.
Sunna group AB planerar att etablera en solcellspark vid gården Hylinge, strax norr om Häradshammars bygdegård. Marken ägs av Olle Eriksson, förutom en mindre del som tillhör gården Sörbyholm.
Anläggningens storlek blir 50 hektar, vilket motsvarar drygt 90 fullstora fotbollsplaner. Sunna group AB ska enligt planen arrendera marken i 35 år och beräknar att anläggningen ska producera 40 GWh el per år.
– Att bo i en solcellspark är inte det man tänker sig när man vill bo på landet. Det här är känslomässigt tråkigt och rent materiellt blir vår fastighet här i princip värdelös, säger Emilia Bjärehed.
Emilia och Ulf Bjärehed äger ett torp ett 50-tal meter från gränsen till den planerade parken och motsätter sig etableringen som den ser ut nu. Paret har fortfarande en lägenhet i stan, men Emilia är skriven på adressen. De använder huset året runt och renoverar det för att flytta ut på heltid.
Vad vill du ska ske?
– I första hand att de ändrar utformningen av solcellsparken. Den utformning som är vald nu med täta rader av solceller tycker jag överhuvudtaget inte är lämplig på jordbruksmark, men om det ändå kommer bli så vill jag att den ligger på ett ordentligt avstånd från min fastighet. Det känns fel att ta fin jordbruksmark ur produktion.
Emilia Bjärehed hävdar att marken där parken är planerad är bra jordbruksmark och hänvisar till det kunskapsunderlag om åkermark som Norrköpings kommun tagit fram.
Emilia Bjärehed vill inte ha några solpaneler intill sin tomt och är kritisk mot att använda jordbruksmark för produktion av solenergi.
Fredrik och Eleonor Roos äger grannfastigheten Stensätter. Deras bostadshus ligger ungefär 550 meter från den planerade parken men parets mark, som består av skog och betesmark, ligger precis i intill. De skulle bara skymta anläggningen från sitt hus men menar att det kraftigt skulle sänka värdet på fastigheten.
– Den södra gränsen är 650 meter lång och står du där kommer du se ut i 3,5 meter höga solceller bakifrån med ställningar och kablage. Plus att hela det här gärdet kommer vara i mörker, säger Fredrik Roos.
Han ställer sig också frågan vad som skulle hända om hans nötdjur som betar intill anläggningen under ett rovdjursangrepp skulle forcera stängslet och ge sig in i anläggningen.
– Hade Hylinge och Sörbyholm ägt all mark 300 meter från där de vill sätta upp parken hade det varit en annan sak. Då hade den legat långt ifrån andra fastigheter och då berörs ju inte fastighetsvärdena.
Fältet som gränsar till Fredrik och Eleonors mark skulle fyllas med solpaneler enligt den nuvarande plan.
Roos och Bjärehed är kritiska till det samrådsunderlag som Sunna group AB tagit fram, som beskriver projektet och den påverkan anläggningen har på miljön. De har anlitat en jurist för att få hjälp med ett yttrande i den samrådsprocess som nu pågår innan företagets ansökan om att få anlägga parken lämnas till länsstyrelsen.
Olle Eriksson, som äger Hylinge, bor själv 300 meter från den planerade anläggningen och tror att vi i framtiden får vänja oss vid en delvis förändrad landskapsbild om vi ska ställa om till ett samhälle utan fossil energi.
– Det ligger i tiden att vi här på landet kan producera förnybar energi. Det jag ser som fördelaktigt är att vi om 35 år kan ta bort anläggningen igen och odla. Ingreppen är inte så stora, säger Olle Eriksson.
Olle Eriksson som äger Hylinge kommer själv få utsikt över solpanelerna men tror vi i framtiden får vänja oss vid en delvis förändrad landskapsbild.
En del boende i närheten är kritiska till den planerade anläggningen. Hur ser du på det?
– Jag kan förstå att människor kan vara skeptiska när det sker nya saker och jag kan förstå att de inte tycker det är jättevackert. Det gäller att hitta en dialog för vad som är ok.
Är du beredd att kompromissa om placeringen?
– Absolut. Det finns möjligheter att göra justeringar. Vi är positiva till att vara lyhörda och anpassa oss, men oavsett vad man gör är det ett givande och ett tagande.
Han berättar att placeringen av parken är baserad på den mark som gett lägst avkastning. Den har under senare tid används till vall, det vill säga foder till djur, och stått i träda. Han menar att om marken varit lönsam att odla vete på hade man gjort det och att solcellsparken är ett sätt för honom att få en inkomst från sin mark.
Martin Qviberg, vd för Sunna Group AB, känner till kritiken från de närboende av projektet.
– Vi träffade dem förra veckan och försökte hitta lösningar framåt och försöka möta den kritik så gott vi kan.
Menar du att ni kan kompromissa om placering?
– Det är kanske lite tidigt att se exakt vilka lösningar det kan bli men vi lyssnar på allas input och försöker anpassa oss så gott det går. Det är sannolikt är sannolikt att det blir någon justering av parken.