Göran Färm och hans fru brukar ta promenader genom Norrköping. Sistlidna helg klarades Marby, Unnerstad och naturreservatet på Djurön av.
– Vi tycker om att promenera men har tröttnat på att bara gå där vi bor, säger han när han gjort entré på det genuina Norrköpingskaféet 12:an. Han bär på en kasse nyinköpta böcker som rymmer verk av Inger Alfvén, Lasse Berg och Karolina Ramqvist.
Men det är varken för hans insikter i Norrköping eller i den svenska samtidslitteraturen jag har valt att träffa honom. Orsaken är hans utblickar över ett mörknande Europa där nationalism och populism växer mer än på mycket länge. I femton år var Göran Färm EU-parlamentariker för Socialdemokraterna. 2014 slutade han.
– Bland det sista jag gjorde var att övervaka valet i Ukraina.
Sedan dess har de politiska och ekonomiska kriserna i Europa fördjupats och blivit fler, senast fjolårets flyktingkris som EU inte har kunnat hantera.
– Det är inte alldeles rättvist att kritisera EU för det eftersom de aldrig fått resurserna och den politiska uppbackning som krävs, anser han.
För under lång tid har EU varit en garant för att medlemsstaternas nationalistiska och främlingsfientliga partier ska kunna få inflytande över EU:s politik.
– EU håller emot. Men skulle det bli riktigt illa kan man klämma till med både ekonomiska åtgärder och minskat inflytande för medlemsstater som inte följer EU:s grundläggande demokratiska värden. Vi är inte där än men den situationen kan uppstå.
I Ungern har premiärminister Viktor Orbáns regim vunnit demokratiska val och erövrat makten. Sedan har de monterat ned demokratin inifrån genom att förändra författningen, styrt av den statliga förvaltningen mer närgånget. Slutligen har man också skapat hårda medielagar, allt i syfte att kunna behålla och förlänga sitt eget maktinnehav.
Efter höstens val i Polen ser vi samma utveckling, om än i snabbare takt. Där heter den egentlige makthavaren Jaroslaw Kaczynski.
– Ungerns demokratiska traditioner har aldrig varit så starka. Det känns som om en ledare som Orbán hade kunnat hamna lite överallt. Före murens fall var han kommunist därefter liberal. Polens läge är annorlunda, säger Göran Färm.
Han berättar om sina erfarenheter av Polen, alltsedan deras inträde i EU 2004.
– Polen har haft en otrolig positiv utveckling ekonomiskt och politiskt. Jag minns hur imponerad jag var av att de byggde upp ett stort Europadepartement. Så var de också det första landet från före detta Östeuropa som skördade stora framgångar i EU. Men jag har också förstått att det finns stora spänningar i Polen.
Det är inte bara liberaler och konservativa som faller för nationalismen. En socialdemokrat som Tjeckiens president Milos Zeman gör också uttalanden i samma riktning.
– I länder som har plågats av finanskrisen under flera år, har hög arbetslöshet och där välfärden försämrats kan man förstå att populistiska lösningar får gehör. Men i länder som går bra är det svårare. Jag tycker till exempel att de danska socialdemokraterna gått åt helvete för långt, säger Göran Färm och exemplifierar även med Polen. Och Sverige.
I den del av Europa som heter Sverige tycks utvecklingen bli alltmer lik övriga EU. Regeringen är svag och Göran Färms eget parti, Socialdemokraterna, brottas med allt lägre opinionssiffror.
– Det man då ska göra är att försöka hitta breda lösningar över blockgränserna, men också oppositionen tvekar hur man ska göra. På längre sikt tycker jag att man ska bilda en regering med ett bredare regeringsunderlag.
Just nu verkar det långt borta. Men Göran Färm pekar på Sveriges starka politiska traditioner.
– Man fick ju ihop en överenskommelse i asylpolitiken, även om det i den kanske finns åtgärder som inte är så lyckade. Nu har man påbörjat samtal om bostadspolitiken. Sedan kommer kanske energin och försvaret. Kan man hitta gemensamma lösningar återkommer också förtroendet för de partier som ingår dem, menar han och förkastar helt att lösningen för S är att byta partiledare igen.
– Nej, den diskussionen finns inte och det skulle inte heller lösa någonting.
Europas problem är mer komplexa än så. Göran Färm samlar ihop sina böcker och lämnar kaféet som håller på att stänga, men än har himlen över oss inte riktigt övergått i skymning.