Björn Afzelius, Linköping Folkets Park 1994. En föreställning består inte enbart av en massa sångnummer. Berättelsen mellan tonerna kan ha ett lika angeläget värde. Afzelius kunde fånga publiken med angelägenheter som hörde livet och samhällsutvecklingen till. Orden mellan låtarna var ofta kraftfullare än musiken som spelades. Här på 90-talet i föreställningen Visor & Rosor.
Foto: Anton H le Clercq
Proggen spelade stor roll och hade uppenbar genomslagskraft. Här fanns ett patos för den lilla människan, de utan större makt i maskineriet. Gräsrötterna ville tro att en annan värld var möjlig. Ett patos vi kanske längtar efter idag.
Veckans bilder visar fyra av den svenska proggens verkliga förgrundsgestalter: Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Ulf Dageby och Jan Hammarlund.