– Järnvägens sträckning, tunnel eller inte, är en ödesfråga för Linköping, säger Grönhagen. Det är världens chans, om man väljer att bygga en tunnel, men också en enorm risk om man inte gör det, att man försämrar stadens attraktivitet. Bygger man en hundra meter bred järnväg genom stan, över å-rummet, så kommer Örebro, Nyköping, Norrköping och Jönköping att vara mer intressanta alternativ än Linköping i framtiden.
I det här reportaget ska vi möta fastighetsägaren Carl-Fredrik Grönhagen, politikern Mari Hultgren (S), butiksägaren Pelle Valsinger och restaurangägarna Ronnie Eriksson och Majed Lahdo.
Hur ser Linköpings city ut om tio år?
Vilka aktörer försvinner och vilka kommer?
Hur kan kommun, fastighetsägare och näringsidkare påverka utvecklingen?
Det är några av frågorna vi ska diskutera.
Pelle Valsinger är en av veteranerna i city, med sin klädesbutik Sportif Unlimited har han funnits där i snart 21 år.
– Jag har sett många butiker, under de här 20 åren, som jag tycker har gjort allting rätt men som det ändå inte har funkat för. Själva har vi upplevt både bra och dåliga år så det har verkligen inte varit självklart för oss att bli kvar så länge.
Har du tvivlat?
– O ja, självförtroendet kan pendla jättemycket. Varje månad det går dåligt undrar jag vad vi håller på med och varje månad det går bra så har jag hybris.
Vad har varit viktigast för att klara 20 år i city?
– Att vi gillar det vi gör och det vi säljer. Jag tror det är viktigt för kunderna att det lyser igenom. Den trovärdigheten och känslan kan man inte fejka. Hade vi haft en investerare, eller varit en del av en kedja, som kollat våra lönsamhetskurvor så hade vi varit nedlagda flera gånger om.
Hur tror du e-handeln påverkar city?
– Det finns en bild att bara man har e-handel så löser sig allt. Det är helt galet. På nätet har vi ju ingenting att sätta emot de monstruöst stora klädjättarna i marknadsföring och andra resurser. Det viktiga för oss är att särskilja oss i sättet vi driver verksamheten på, så vi lockar kunderna som föredrar en annan miljö att handla i.
Hur tror du city ser ut om tio år?
– Låt oss hoppas att den utrensning vi ser nu följs av en motreaktion. De närmaste åren kommer det nog stryka med ytterligare några butiker innan det förhoppningsvis vänder. Jag tror människor kommer vilja göra mer än bara äta och dricka i city.
Mannersons Fastigheters vd Carl-Fredrik Grönhagen tror, precis som Pelle Valsinger, att särarterna, det unika, blir allt viktigare.
– Jag tycker att creperian på Platensgatan är ett bra exempel. Det är precis sånt som behövs.
Småskaligt och unikt?
– Ja, det gör stan mer intressant och konkurrenskraftig. Linköping är och kommer bli ännu mer utsatt för konkurrens av andra städer som har förmåga att attrahera inflyttning med ett brett spektrum av nöjen, handel, kultur och arkitektur.
Hur resonerar ni när ni ska ta in nya verksamheter i era fastigheter?
– Om vi ser på när Pappa Grappa kom in i vårt hus vid Hospitalstorget så var det en väldigt lång process. Vi ville ha en verksamhet som kunde bidra till ett levande torg med uteservering och stora fönster som sprider ljus och skapar trygghet på torget. Så det handlar mycket om att hitta verksamheter som skapar funktioner och sammanhang, mer än vem som betalar högst hyra.
Tycker du att ni fastighetsägare utvecklar Linköping i samma riktning?
– Ja, det är något fantastiskt med Linköping, att det finns en kultur att gemensamt resonera och komma fram till bra lösningar. Att få till möten, resonemang och dra åt samma håll är väldigt lätt i Linköping. Det är en konsekvens av att det har gått väldigt bra för Linköping en längre tid. Det är i sådana tider man måste vara vaksam så man inte blir alltför bekväm. Det sker mycket omflyttningar i Sverige så man kan aldrig ta sin attraktivitet och sitt välstånd för givna.
Mari Hultgren (S) är vice ordförande i samhällsbyggnadsnämnden och hon tycker att city idag inte är tillräckligt inkluderande.
– Bostadsbyggande är att bygga ett kvarter, samhällsbyggande att titta på vad som händer mellan husen. Hur får vi ett inkluderande samhälle där människor interagerar? Vilka grupper ser vi inte i city? Vem bygger vi för och vem samhällsplanerar vi för? Det gäller att vi tittar med kritiska ögon.
Tycker du att Linköping når alla i utvecklingen av city?
– Nej. Linköping har utvecklats fantastiskt bra och har med all rätt fått pris som "Årets stadskärna". Det har varit en lyckosam samverkan mellan näringsliv och kommun. Men jag kan tycka att cityhandeln är inriktad på en välbärgad medelklass. Så ser inte Linköping ut. Vi måste titta på vilka grupper vi inte ser i stan. Om man inte känner delaktighet i sin egen stad, utan behandlas som en främling i periferin, så får vi en kall och segregerad stad. Jag vet, jag har själv vuxit upp i Skäggetorp.
Så vad ska man göra i city utan att konsumera?
– Biblioteket finns, det är gratis och där kan du använda datorer, läsa tidningar och läsa och lyssna på böcker. Och vi har ungdomsgårdarna och annan ungdomsverksamt, på till exempel Skylten, som är fria och tänkta att locka till sig ungdomar från alla håll. Staden måste vara tillgänglig för alla. Funktionsmässigt och ekonomiskt. Sommargågatan var ett bra initiativ. Det ska finnas sittplatser och aktiviteter även om man inte vill eller kan konsumera.
Mari fortsätter:
– Jag är lärare när jag inte är ledig för politik och på min gamla skola hade jag ett projekt där jag lät 75 elever titta på offentliga platser i stan utifrån ”För vem är den här ytan till för?”. Eleverna kom tillbaka och sa: ”Den är inte till för oss, för vi kan inte konsumera. Den är inte till för gamla människor, för de har inte heller råd att konsumera och de har ingenstans att sitta.” De enda sittplatserna vi har är vid cykelställen och papperskorgar där det luktar gammal mat och gamla blöjor. Kan du inte konsumera så är du inte välkommen. Så får det inte vara.
Carl-Fredrik Grönhagen säger:
– Om det finns ett intresse från medelklassen att spendera pengar på konsumtion så skapar det ett underlag för ett bredare utbud. Linköping är en geografiskt utspridd stad. I stadskärnan finns citysamverkan, där fastighetsägare, näringsidkare och kommun arbetar gemensamt för att skapa en attraktivitet i stadskärnan. Den modellen borde vi ha i andra stadsdelar, som Berga och Skäggetorp, så att man skapar ett gemensamt engagemang även där.
– Det är i den lokala anknytningen man hittar engagemanget. Det är bättre om politikerna uppmuntrar den typen av lokal samverkan snarare än försöka styra vem som ska vara var. Det är bra för hela staden om människor känner sig hemma i sina kvarter.
Ronnie Eriksson och Majed Lahdo, som äger restaurangerna Pappa Grappa i Linköping och Norrköping, tycker precis som Mari Hultgren att sittplatser är viktiga för stadskärnan. Majed säger:
– Kommunen måste göra det enklare för människor att ta sig ut. Allt från pensionärer till barnfamiljer. Det gör man med bättre parkeringar och attraktivare parker, dygnet runt, året runt. Fina, städade gator och parker, med gott om sittplatser, är en stor del av stans attraktionskraft. Det ger en känsla av att det är stolta människor som bor och verkar i stan. Sånt måste få kosta pengar precis som skolor kostar pengar. Annars kommer inga turister.
Ronnie och Majed har drivit Pappa Grappa sedan 2005.
– Sa du för 15 år sen att du ville öppna restaurang i centrala Norrköping så skrattade hyresvärdarna åt dig, säger Ronnie. Ingen ville ta i restauranger. Nu söker alla lyckan i restauranger. Det vi sett, på de som kommit och försvunnit, är att det håller inte i citykärnan om du inte har en regional koppling. Du behöver känna marknaden eller vara stabil från början.
Majed fortsätter:
– För 20 år sen var det inte en människa på stan efter klockan 18. Nu är det annorlunda, men det är långt kvar till det vi ser ute i världen, vi har inte kulturen att människor går ut och äter flera gånger i veckan.
Pelle Valsinger har de senaste åren sett sin butik på Storgatan bli alltmer omringad av kaféer, barer och restauranger:
– City behöver en mix. Nu etableras många serveringar och ganska många av dem är främst aktiva kvällstid. Det hjälper inte oss butiker jättemycket. Om allt annat på gatan är stängt på dagen så blir det tufft för oss.
Carl-Fredrik Grönhagen menar att all utveckling av Linköpings innerstad är beroende av huruvida det blir en järnvägstunnel eller inte.
– En tunnel skulle ge attraktiva kommunikationer och ett vattenläge mitt i stan som vore ett bra underlag för en mer dynamisk stadskärna. Politikerna måste fråga fastighetsägarna vad det finns för potential, vad marknaden är beredd att betala för att få ner järnvägen under marken. Det finns en enorm uppslutning för den lösningen och till att bidra till att finansiera den merkostnad det innebär för kommunen.
Hur skulle en sådan lösning kunna se ut?
– Tunneln innebär en stor initial investering och underhållskostnader över lång tid, men den skulle också frigöra mycket mark och exploateringsintäkter för kommunen. Kommunen skulle kunna hyra ut marken som man bygger på under väldigt lång tid, hyresintäkter som skulle kunna matcha driftskostnader och avskrivningar på tunneln.
Grönhagen är optimistisk och tror på ett besked före årets slut.
– En tunnel skulle ge positiva förutsättningar för Linköping hundra år framöver.