Det finns åtskilliga exempel på lögner i domstol. Vi har sammanställt några av de kanske mer uppenbara osanningarna (se artikel här intill). Men det är inte så konstigt att en åtalad far med osanning – det är ju fullt tillåtet och dessutom kan det löna sig.
– Som åtalad behöver man överhuvudtaget inte uttala sig. Man kan vara tyst en hel rättegång om man vill. Om man väljer att prata så behöver man inte säga sanningen. Vår rättegångsbalk bygger på att man inte är skyldig att medverka till en fällande dom mot sig själv, säger kammaråklagare Helene Gestrin, som har arbetat som åklagare i 20 år på åklagarkammaren i Linköping och på riksenheten mot internationell och grov organiserad brottslighet.
Bengt Ivarsson har varit advokat i 27 år och har tidigare även varit ordförande i Svenska advokatsamfundet. Han säger:
– Som misstänkt för brott har man ingen skyldighet att berätta någonting. Går man tillbaka historiskt så försökte man lösa det genom att tortera folk för att få dem att prata. Det är tack och lov inte okej längre att hålla på med tortyr. Vi har bland annat Europakonventionen som säger att man har rätt att tiga om man är misstänkt. Det gäller i princip i samtliga rättsstater i hela världen och det gäller både under polisutredningen och när man väl kommer till domstol. Man har inte heller nån sanningsplikt.
Att det förekommer att åtalade ljuger i domstol är inte så märkligt, menar såväl åklagaren som advokaten.
– Det är naturligt att en åtalad inte vill bli dömd för brott och att man tar varje möjlighet som finns för att inte bli dömd för brott. Men ibland kanske de möjligheterna är lite långsökta, säger Helene Gestrin.
– Jag tror att många människor som blir ifrågasatta har en ryggmärgsreflex att neka. Man tycker kanske att det är pinsamt. Och är man misstänkt för brott vill man inte bli straffad, säger Bengt Ivarsson.
Under rättsprocessen är det åklagaren som har den så kallade bevisbördan. Men ibland uppkommer situationer som gör att den åtalade måste förklara sig för att ha en chans att bli frikänd.
– Om en åtalad har sitt fingeravtryck och sitt dna på ett paket med narkotika är det troligt att den åtalade har hanterat narkotikan. Då kommer domstolen vilja höra den åtalades förklaring. Då är åklagarens bevisning så stark att den misstänkte får en förklaringsbörda. Finns det någon rimlig förklaring? Och om det finns en rimlig förklaring måste åklagaren försöka motbevisa det, säger Helene Gestrin.
Är det lätt att genomskåda lögner?
– Det handlar inte om att tro att folk ljuger, utan jag ska bevisa att folk ljuger.
Hur gör man det?
– Genom att peka på den objektiva bevisningen. Det måste till väldigt bra förklaringar till att man har ett paket narkotika i sin bostad med fingeravtryck på för att man ska bli betraktad som oskyldig. Det kan även finnas vittnesuppgifter som motsäger det som den åtalade säger.
Är det lätt att slå hål på lögner?
– Det varierar väldigt mycket. Ett problem som en åklagare kan ha är att en misstänkt har tigit sig igenom hela förundersökningen. När det sedan blir rättegång lämnar den åtalade en berättelse som är anpassad till den bevisning som finns i förundersökningsprotokollet. Under förundersökningen handlar det om att förutse vilka svagheter som finns. Man måste titta på vad som talar för och emot den åtalade hela tiden.
Som lekman kan man bli upprörd när man sitter i en rättssal och upplever att en åtalad ljuger. Blir du också upprörd?
– Sällan. För mig är det vardag. Folk ljuger för mig hela tiden av olika anledningar. Det ingår i det rättssystem som vi har att den åtalade får ljuga. Det är ingen idé att bli upprörd över det. Däremot är förklaringarna ibland väl långsökta och ibland är bevisningen så stark att det inte är till fördel för den misstänkte att ljuga. Det kan vara bättre att erkänna och fokusera på att få en bra bedömning och ett bra straff istället, säger Helene Gestrin och fortsätter:
– Det är till exempel väldigt svårt att få en vårdpåföljd om man säger att man inte har begått något brott och inte har några problem om man till exempel är åtalad för att ha använt narkotika. Om man inte medger att man använt narkotika är det svårt att få en skyddstillsyn som man kanske fått om man erkänt.
Kan det löna sig att ljuga?
– Det är naturligtvis så att en del åtalade blir frikända för att de har ljugit framgångsrikt. Men det är ju så systemet ser ut och ska fungera. Det är åklagaren som har bevisbördan, säger Helene Gestrin.
Bengt Ivarsson säger att en åtalad som far med osanningar i vissa fall kan bli frikänd.
– Självklart kan en lögn ibland, i varje fall i det korta perspektivet, löna sig. Vi har ju sett presidenter som ljugit och klarat sig. En lögn kan löna sig. Men det kan också slå tillbaka. Är man misstänkt för flera olika brott och man ljuger rakt av även när det gäller gärningar där bevisningen är väldigt bra, då kan man tappa i trovärdighet generellt, säger advokaten och fortsätter:
– Ibland är det kanske bättre att tala sanning. Framför allt i de punkter där åklagaren har väldigt bra bevisning.
Vad brukar du ge dina klienter för goda råd?
– Jag informerar att han eller hon har rätt att tiga, men också en rättighet att berätta sin version av vad som har inträffat. Klienten får själv avgöra om han vill berätta eller tiga. Sedan brukar jag vara noggrann med att tala om för klienten att vara tydlig med vad man minns. Om man är osäker ska man säga det. Man ska inte sitta och gissa, säger Bengt Ivarsson och fortsätter:
– Sitter man och ger intryck av att vara säker på något som man inte är säker på kan man tappa i trovärdighet. Det är väldigt lätt att slänga ur sig ett svar snabbt för man vill bli av med frågan. Som journalist kan du uppleva att en del tycker det är jobbigt att bli intervjuad. Det är lite samma situation när man sitter i domstol. Det är jobbigt att bli ifrågasatt.
Vad händer om en klient erkänner för dig men sedan planerar att ljuga i rätten?
– Man hamnar i ett etiskt dilemma som innebär att man måste lämna uppdraget. Om klienten har erkänt inför mig och vill att jag ska driva en linje om att han förnekar, då får jag av advokatetiska skäl inte göra det utan måste frånträda uppdraget. Jag får inte ljuga för domstolen.
Är det ovanligt?
– Under mina snart 27 år som advokat har det kanske inträffat ett par gånger. Det är sällan som det händer. Sedan kan det ibland komma trevare där en klient frågar vad som skulle hända om han erkände. Det kan inträffa om någon sitter anhållen och vill gå hem.
Det måste hända att du som advokat anar att din klient ljuger?
– Det finns åtalade som inte bara har fingrarna i syltburken, utan de har stoppat ner hela överkroppen i syltburken. Ibland är det helt uppenbart att bevisningen är så stark så att det kommer att bli en fällande dom. Jag kan säga till en klient att den här förklaringen inte kommer att hålla och då är det upp till klienten att avgöra om han vill hålla fast vid sin förklaring.
Kan det för dig som advokat någon gång bli pinsamt att försvara någon som uppenbart hittar på?
– Det har jag kommit över. Men det är klart att ibland känner man att man trampar vatten när det ska pläderas. Det kan vara svårt att på ett trovärdigt sätt argumentera för en friande dom. Man inser att man inte har så många goda argument. Men man måste vara lojal med sin klient och göra sitt bästa för att sälja in argumenten. Men ibland är det en hopplös situation.
Är domstolarna bra på att genomskåda uppenbara lögner?
– Ja, det är sällan man ser att uppenbara lögner håller. Man kan säkert hitta några exempel, säger Bengt Ivarsson.
Har du något eget minne av en klient som ljuger?
– Visst har man varit med om situationer när man ska plädera att man tar sig för pannan och undrar hur det här ska gå. Det kan vara helt hopplösa grejer, men det tror jag är bäst oberättat. Man måste vara lojal mot sina klienter
En åtalad kan alltså i det närmaste säga vad som helst under en rättegång. Men en sak bör han eller hon akta sig för. Att peka ut en annan, namngiven person som skyldig till det brott man själv anklagas för kan vara brottsligt.
– Det finns ett brott som heter falsk tillvitelse. Att påstå att någon annan har jag gjort sig skyldig till brott kan vara brottsligt, säger Bengt Ivarsson.
– Man har rätt att ljuga, men får inte peka ut någon som man vet är oskyldig, säger Helene Gestrin.