– Jag har känt mig jättedum ibland. Folk tror ju inte det här finns. Men nu har jag en diagnos och vet att det är sant, säger 53-åriga Eva Johannesson.
Det var för ungefär 15 år sedan som Eva plötsligt började få väldiga smärtor i magen. Hon insåg själv efter ett tag att det kom efter att hon ätit rött kött. Vårdcentralen utredde besvären, men alla värden såg fina ut.
– Nej, nej. De visste inte, inte alls. Det fanns liksom inte då, säger hon på frågan om sjukvården anade att det var köttallergi hon hade drabbats av.
Hon testade sig fram. Ibland gick det bra att äta kött och ibland inte. Efter några rejäla reaktioner valde hon att undvika kött helt i några år.
– Jag får som en förlamande magsmärta. Ibland reagerar jag så att jag kräks.
Eva och hennes familj bodde därefter i USA under en period. Där utreddes om hennes magproblem kunde ha något att göra med gallblåsan och det togs beslut om att ta bort den. Under något år gick det bra för henne att äta kött. Men smärtorna i magen återkom. Familjen flyttade hem och för några år sedan fick hon höra om en kollegas svärdotter som blivit diagnostiserad med köttallergi. Utifrån beskrivningen kände Eva igen sig.
– Det lät precis som jag. Så jag började söka, men man orkar inte heller. Det är inte alltid man blir trodd, köttallergi finns ju liksom inte.
Redan för runt tio år sedan fick Eva själv höra talas om allergin. Det var då forskare upptäckte att människor, via ett fästingbett kan utveckla köttallergi. Genom bettet för fästingen över kolhydraten kallad alfa-gal till blodet. Detta får vissa personers immunförsvar att reagera genom att börja producera allergiantikroppar.
– Varför skulle jag ha fått det? Så tänker man ju, säger Eva och förtydligar att problemen gått i vågor.
Marianne van Hage, professor i klinisk immunologi vid Karolinska institutet och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, driver nu ett forskningsprojekt tillsammans med överläkare Maria Starkhammar vid Södersjukhuset. I studien ingår 200 personer med diagnosen köttallergi.
På grund av bristande kunskap och att många får vänta länge på sin diagnos tros mörkertalet vara stort – och antalet drabbade ökar. En trolig anledning till detta är att fästingpopulationen ökar och fästingsäsongerna blir längre i och med ett varmare klimat. Allergin är potentiellt livsfarlig då det finns personer som fått allergisk chock, så kallad anafylaxi.
Eva poängterar att hon inte är värst drabbad.
– Många andra reagerar på allt som kommer från däggdjur, som mejeriprodukter. För mig är det bara att undvika rött kött. Så man får försöka med annat. Vi har börjat äta struts nu. Det smakar nötkött.
Hon påpekar att hon alltid känt att hon blivit tagen på allvar inom sjukvården, men att kunskapen helt enkelt har varit låg.
Förra sommaren fick hon en reaktion efter att ha ätit prosciutto-skinka.
– Då ringde jag vårdcentralen och sa att nu vill jag testa mig för allergin. Jag fick tjata mig till det för de var skeptiska. Med sen fick jag göra ett blodprov och då var det solklart. Långt över gränsvärdena.
Eva tycker det är viktigt att sprida vidare kunskaper om allergin, som idag inte har något botemedel. Många är medvetna om att fästingar sprider Borrelia och TBE, men inte köttallergi. Hon tycker det är kul att hon, genom köttallergiföreningen inom Astma och allergiförbundet, kunnat komma i kontakt med andra i samma sits.