Junis granskar varje år vilket stöd kommunerna erbjuder barn som lever familjer med missbruk. I veckan kom den 15:e rapporten som visar att var femte barn, drygt 400 000, i landet växer upp i en familj med riskabel alkoholkonsumtion. I Östergötland handlar det om 19 000 barn. I en enkät har nio östgötakommuner svarat att totalt 338 barn i familjer med missbruk fick något form av stöd under 2017.
– Det visar att jättemånga barn skulle behöva någon form av stöd, enligt Mona Örjes, förbundsordförande på Junis. Många kommuner klarar inte sitt uppdrag att hitta och stötta de som bäst behöver hjälp. Inte ens alla barn vars föräldrar finns inom beroendevården får stöd. Vi i samhället sviker de här barnen om vi inte vågar ställa frågor.
Junis rapport visar en stor skillnad mellan Linköping och Norrköping när det gäller stödåtgärder för barn. I Linköping hade 180 barn fått hjälp under 2017, medan det i Norrköping handlade om 62 barn. Med tanke på att städerna skiljer sig åt socioekonomiskt kan siffrorna verka överraskande.
– Man tycker att på en del orter är det så uppenbart att det är så pass många fler som mår dåligt och att fler är ekonomiskt utsatta, medan alkoholproblem finns över hela skalan. Det finns massor med vuxna som har jättefina jobb och höga inkomster där det inte blir synligt på samma sätt, där det finns ett socialt skyddsnät runtomkring. Men barnen mår ju lika dåligt, säger Mona Örjes.
I Östergötland pågår en rad arbetssätt som Junis brukar lyfta på riksnivå som bra exempel på att jobba med barn och unga som lever i riskfamiljer. Däribland Eleonoragruppen i Linköping som i huvudsak arbetar med rådgivnings - och behandlingsarbete, både i grupp och enskilt med fokus på missbruksproblematik i familjer.
– De är bra på att göra sig kända, nå ut och uttrycka sig på ett sätt så att vuxna inte känner sig hotade, säger Mona Örjes. En sådan grupp blir som ett kunskapscentrum för resten av landet.
Andra östgötaexempel som Mona Örjes lyfter fram är Åtvidabergs kommun som arbetar med BUS-ambassadörer (barn- och ungdomsstöd) som är ett samarbete mellan skolan och socialtjänst. BUS-ambassadörerna består av extrautbildade fritidspedagoger och lärare som på respektive skola vid skolstart går runt i klasserna och berättar att barnen kan komma till dem och prata om jobbiga saker, exempelvis mobbing eller saker hemma.
– Samtidigt som en av dem berättar så spanar den andra i klassen för att se om något barn verkar bli extra berört så att man kan följa upp det senare med barnet eller lärare.
Även Finspångs kommun har jobbat aktivt för att utveckla stödet för barn och unga. Förra året var Mona Örjes där för att prata om IOGT-NTO:s rapport.
Främsta ansvaret för att se hur barnen mår har förskolor och skolor, enligt Mona Örjes. Men pedagoger får för lite kunskap i sina utbildningar hur man kan upptäcka barn där det finns ett missbruk. En tidigare undersökning som IOGT-NTO har gjort visade att tre av tio studenter uppgav att de fått någon form av kunskap om familjemissbruk.
– Och då har det framför allt handlat om hur man gör en orosanmälan, säger Mona Örjes.
Även annan personal på skolan har bra möjligheter att upptäcka barn som mår dåligt, exempelvis vaktmästare, fritidspedagoger och städpersonal som ofta kan se om elever sitter ensamma i korridorer eller smiter ut från klassrum. Och även andra vuxna som grannar, idrottslärare som finns kring barnen kan göra en stor insats.
– De här barnen mår dåligt nu och löper stor risk för bestående problem som fysisk och psykisk ohälsa samt ett eget missbruk. Men för dem som får rätt stöd kan det gå bra, säger Mona Örjes.