Över 60? Då är det dags att göra upp med ditt liv!

Inom terapin kallas fasen efter att barnen har flyttat, och man slutat jobba, för "det tomma nästet". 

Ens föräldrar är mycket gamla, många bekanta blir sjuka, man slutar jobba, förlorar många av sina sociala kontakter och resten av livet kan te sig som en enda lång resa mot ättestupan.

Det kan låta förfärligt dystert, men det är inte alls så fasen behöver vara, menar psykoterapeut Madeleine Cocozza.

– Man kan också se den som en tid fri från mycket av livets tidigare ansvar, som möjligheternas tid.

I tidigare livscykler har vi haft mycket att göra och då kan förvisso det tomma nästet upplevas som frapperande tomt. Många ägnar den sista livsfasen åt vila, rekreation och njutning.

– Det är förstås okej om man är tillfreds med det, men den kan också ses som en tid för lust, passion och att odla sina drömmar. Att ha ambitioner, mål, skaffa sig uppgifter och prova nya saker. Då kan det tomma nästet bli roligt, intressant och utvecklande istället för en vilsam väntan på slutet.

Att se möjligheterna och fråga sig "vad vill jag nu?" och "hur ska resten av mitt liv bli så bra som möjligt?"

För att kunna göra det uppmanar Madeleine oss att göra en revision, en utvärdering av det gångna livet. Det kan ju låta både byråkratiskt och onödigt.

– Inte alls. Vi lever allt längre och nu för tiden är många pensionärer unga i både sinne och kropp. Samtidigt har vi en kultur där man ofta säger "det blev som det blev", "titta inte bakåt", "gråt inte över spilld mjölk".

För att bygga upp nästa plattform är det bra, och därtill spännande, att göra upp med sig själv, säger Madeleine. 

– I revisionen av sitt liv är det dags för ärlighet, att titta på sin livsval och ställa sig frågorna:

Vilka livsval gjorde jag vid olika tidpunkter? (Relationer, jobb eller vad som helst)

Vilka blev bra och vilka blev dåliga?

Vad hade kunnat hända om jag valt annorlunda?

Hur skulle jag välja idag?

Hur har jag varit som förälder? Bra/dåligt.

Är mina barn schyssta och respektfulla mot mig? Blir jag behandlad på ett värdigt sätt?

Madeleine Cocozza.

Foto: Privat

– Utifrån svaren kan man sedan fundera över hur nöjd man är med den man är idag. Vad som gjort mig nöjd/missnöjd och varför. Jag tycker också att man bör fundera över vad man vill föra över till nästa generation.

Ett kapitel i livsrevisionen kan vara att se på vilka relationer du har omkring dig och fundera över om du vill ha dem kvar eller ej.

– Man kan göra som när människor sätter prickar över besökta länder på en världskarta, men istället färgsätta sina relationer. 

Röda = mina allra närmsta.

Orangea = kompisar och bekanta.

Gröna = perifera människor.

Svarta = människor som du upplever gör dig illa och relationer som du mår dåligt av.

Gula = människor som ger dig varningssignaler och som du behöver ge akt på.

– Du kan upptäcka att kontakten med din partner inte är röd, att den till ditt barn är svart och den till din mamma gul. Och att vissa relationer skiftar färg emellanåt. Meningen är inte att alla svarta och gula ska bort ur ditt liv, men du behöver ställa dig frågan: Är den här relationen värd att fortsätta kämpa för, trots att den förstör mitt liv?

– Är ditt svar ja, så får du sluta klaga över den och stå upp för ditt val. Är ditt svar nej – bryt relationen. Idén med en livsrevision är ju att du nu kan göra nya val!

Att bryta med sitt barn känns som det mest förbjudna.

– Det är skambelagt, men om barnet gör dig illa, vad är vitsen med att behålla förhållandet livet ut? Trots att vi ofta lever på hoppet om en förändring måste vi fråga oss: hur illa får man göra varandra i en familj?

Det är mycket vanligt med problem mellan förälder och ett vuxet barn, när en av dem inleder en ny kärleksrelation med någon som inte alls accepterar hur den gamla kontakten har sett ut. Det kan leda till att umgänget med barnbarnen begränsas.

– Då rekommenderar jag att man söker hjälp tillsammans, så att båda parter kommer till tals hos terapeuten.

En annan företeelse i det tomma nästet är att släppa på diverse familjehemligheter inför sina barn. Som att man aldrig var lycklig i sitt äktenskap och annat.  

– Jag avråder från det. Din föräldraroll är inte mindre viktig nu, och allt måste inte upp på bordet.

– Att göra en ärlig revision – att reflekterar utan att döma – är att vara sig själv trogen. Att hålla sig själv i handen.