Det visar en rapport från Socialstyrelsen, som på uppdrag av regeringen har utrett risken för dödföddhet, det vill säga att ett barn konstaterats dött i magen efter den 22:a graviditetsveckan.
– Dödföddhet är en jättesvår men väldigt viktig fråga, framförallt för de drabbade familjerna. Vi behöver analysera siffrorna och jämföra med andra regioner för att se vad skillnaderna beror på och om vi kan ändra något, säger Eric Hildebrand, medicinskt ledningsansvarig läkare vid förlossningen på Universitetssjukhuset.
Resultaten, som bygger på uppgifter ur det medicinska födelseregistret visar att risken för dödföddhet i Östergötland är 50 procent högre än i Stockholm. I Skåne är den 25 procent högre och i Västra Götaland 30 procent högre än i Stockholm. I medeltal är fyra barn av tusen dödfödda.
Under förra året föddes drygt 5 000 barn i Östergötland, drygt 20 av dem var dödfödda.
– Det går inte att se att det är någon direkt skillnad mellan Norrköping och Linköping. Men hela sydöstra sjukvårdsregionen (Östergötland, Kalmar och Jönköping, red:s anm) ligger över Stockholmsregionen, säger Eric Hildebrand.
Kända risker är sådant som att den blivande mamman är äldre, diabetiker, överviktig eller röker, faktorer som kan påverka fostrets tillväxt. Något som i sig ses som en risk att barnet dör i magen. Föräldrarnas utbildningsnivå och problem med språket är andra faktorer som tros bidra till att tecken på att något är fel i graviditeten inte uppmärksammas.
Sedan några år tillbaka ger mödravården i länet information till blivande föräldrar om hur fosterrörelserna känns och vad man ska ge akt på ifall det är dags att söka vård. 2016 kom Socialstyrelsen med rekommendationer till all hälso- och sjukvård om att informera om fosterrörelser, syftet är att vården ska bli mera jämlik över landet.
– Det är för tidigt att säga om det kommer att minska förekomsten av dödföddhet, framför allt behövs det studier på vad som kan minska förekomsten av fosterdöd, säger Eric Hildebrand.
– Det krävs nog att det tas beslut om gemensamma nationella rutiner för hur man både ska följa fostrens tillväxt och hur man ska nå alla grupper med information, oavsett utbildningsnivå.