Det finns människor som suger energi och det finns de som tillför. Amie är i en division för sig. Hon är rena kolsyrepatronen och man är bubblande glad efter ett möte med henne.
I sitt arbete som sjuksköterska på US geriatrimottagning kommer hennes livsglädje många till del. Där görs bland annat minnesutredningar och via mobila teamet besöker hon demensboenden.
– Jag har alltid varit sjuksköterska, för mig finns inget annat. Jag älskar att arbeta med gamla. Så små saker i deras tillvaro kan göra en oerhörd skillnad och de är så jäkla tacksamma!
– Varje människa bär en berättelse och det finns alltid en anledning till varför människor beter sig som de gör. Vet man bakgrunden kan man också hantera de problem som dyker upp bättre.
– Oro, aggressivitet och annat är ju en reaktion på något. Därför kan små förändringar leda till jättestora förändringar för den gamla. Jag ser det som en löneförmån att få sitta ned med den gamla och personalen i två hela timmar och ta del av en annan människas livshistoria.
Vi har alla våra sätt att tackla svårigheter. När Amie drabbades av bröstcancer 2014 valde hon att vara extrovert med sin sjukdom på Facebook. Av två skäl.
– Det ena var rent egoistiskt. Jag ville ha pepp och stöd. Det andra var att jag ville avdramatisera cancerspöket. Väldigt många blir i dag friska från sin cancer.
Humor är Amies försvarsmekanism. När hennes hår började lossna av cellgifterna fick barnbarnet Molly en trimmer. "Gör en väg över min skalle med en rondell högst upp. Här har du en liten bil du kan köra runt med!", sa hennes tokiga mormor, och Molly gjorde som hon blev tillsagd.
– Jag tror att ritualer är viktiga för att sätta punkt för saker och ting. Släkt och vänner fikade med mig, vi åt brösttårta och hade bröstbegravning i Vallaskogen.
Naturens läkande kraft blev påtaglig under sjukåret.
– Jag sa åt min kära sambo Leif att han skulle låtsas att jag var en hund och dra med mig, hur dålig jag än var, till Vallaskogen. På senare år har jag verkligen insett vilken betydelse grönska och natur har för hälsan.
Amie känner en stor tacksamhet gentemot sin coach Leif som inte bara stöttat under sjukdomstiden utan också, som pensionär, tar nästan allt av marktjänsten hemma i radhuset och därmed gör Amies liv så mycket enklare.
Där stod hon med två stora ärr på överkroppen. Ett sedan hon som 7-åring opererades för ett allvarligt hjärtfel och så det efter det borttagna vänstra bröstet.
– Tatueringar kan väcka känslor. De är inte alltid estetiska, men de är för alltid och de berättar en historia. Jag var stympad och min kropp ett slagfält. Jag ville hylla svensk sjukvård med en murgröna som förbinder ärren med varandra.
– Den växer, precis som min familj, och symboliserar liv för mig. När fjärde barnbarnet kommer ska den få fortsätta ut på överarmen.
Hon har haft djupa, svåra dalar, men i dag sprakar Amie. En mer hängiven ambassadör för 60 pluslivet är svårt att finna.
– Livet som DINK:are (double incom, no kids=dubbel inkomst, inga barn) är fantastiskt. Tänk alla de där 15 åren som ensam förälder efter skilsmässan. Nu njuter jag i fulla drag av egentid, men lika mycket av de fyra barnbarnen, som är levande behållare av livsglädje.
Redan innan Amie blev sjuk, när hon var 57 år, gick hon ned till 85 procent. Dels för att få mer tid att ta hand om sig själv, dels få mer tid till nära och kära. Mer livskvalité helt enkelt.
Kanterna slipas av när man blir äldre och det dyker upp behov av att rensa upp saker, även relationer, tycker Amie.
– Det är det där med bokslut. Min mamma och jag hade en del kontroverser, men jag är så glad att vi redde ut alltsammans innan hon dog. Hon överlevde förresten sin egen bröstcancer i 50 år.
Kriser sätter tankar i rörelse. När jobbarkompisarna bestämde sig för att ha en after work där alla skulle berätta om sin bucketlist (att-göra-innan-jag-dör-lista) började Amie grunna. Vad ville hon, allra mest av allt?
– När du formulerar en dröm, sätter den på pränt, är det också början till att se den realiseras. Jag kom fram till att jag ville 1. Ge ut en bok och 2. Ha ett torp.
Amie har skrivit i hela sitt liv. Gladbok och dagbok. Konflikter, skilsmässa, cancer – att skriva har alltid vart hennes sätt att bearbeta och terapeuta.
Båda drömmarna är nu uppfyllda. Boken är nytryckt och torpet de hyr vid Åsunden gör längtan till våren än starkare.
Boken heter "När dörren öppnas".
– Jag kallar det godnattsagor för vuxna. Det handlar om 18 karaktärer mellan 15 och 83 år i Boköping och Lusteby, en mellanstor stad i Sverige och ett mindre samhälle ungefär en mil därifrån. Alla har en längtan och genom de 16 berättelserna tangerar deras liv varandra.
Dörren öppnas för var och en av dem. För det gör dörrar, även om de verkar vara stängda för gott. Och något nytt kommer in i livet.
Fredrik längtar efter bekräftelse, Anton efter tröst, Stina efter kärlek, Aida och Sigrid efter ett nytt livsinnehåll och Irene efter ett barn. Dörren öppnas för var och en av dem. Tanken är att boken ska vara interaktivt.
– Berättelserna har öppna slut och jag vill gärna ha hjälp med dem av läsarna. Därför har boken en egen Facebooksida. Drömmen är att den ska bli en tv-serie. Hybris? Jag? O nej, ha ha.
Boken är till stor del byggd på Amies egna livserfarenheter och livslånga nyfikenhet på människor.
– Med åren blir bakrutan större än framrutan och även om det finns mycket erfarenheter i ryggsäcken att dra nytta av ska man akta sig för att börja tjata om att "det var bättre förr".
– Allting går framåt, allt utvecklas och sann livsglädje handlar om att vilja hänga med och vara en del i denna ständiga strävan och drivkraft som människan har. Fortsätta vara nyfiken och vilja lära sig. Tappar man lusten och styrfarten tappar man också essensen i tillvaron.
Formulera sina drömmar. Känna förnöjsamhet. Påverka sig själv med bra tankar. Och göra nytta!
Efter sjukdomen har Amie engagerat sig i bröstcancerföreningen Moa-Lina, för att stötta och ingjuta hopp hos andra cancerdrabbade. Det känns bra i själen att göra samhällsnytta också utanför jobbet.
– Hälsan är det viktigaste. På riktigt. Men det fattar man inte när man har den. Svår sjukdom är en käpp rakt in i livshjulet.
– Det blir tvärstopp ett tag, med fullt fokus på att överleva. Efter det blir varje dag så värdefull – och varje sketen duggregnig tisdag också den en gåva. Livet har gett mig tillbaka med råge.