– Att vara närvarande och stöttande är det absolut viktigaste, säger Poa Samuelberg, psykolog och utredare vid Barnafrid (Nationellt kunskapscentrum om våld mot barn) och nämner tre viktiga punkter.
• Var lugn och uppmuntrande.
• Var tillgänglig.
• Var ärlig och tydlig.
Vid vilken ålder är det ens aktuellt att prata om terrornivåer?
– Barn är olika och reagerar olika på stressande och skrämmande information. Generellt pratar med dem om sådant här från skolåldern och uppåt.
– Men även små barn kan nås av information via kompisar och sociala medier och ha svårt att värdera den. Ha barnets egna frågor som utgångspunkt.
Hur gör man för att inte öka oron?
– Var inte för detaljerad. Hellre kort och enkelt än att snurra in sig i saker man inte har täckning för. Även vi vuxna har ju väldigt liten tillgång till specifik information kring det som nu sker.
– Berätta att det finns de som vill skrämmas och förstöra, men också att polisen arbetar för att skydda oss och att det är till dem vi vänder oss när något som gör oss rädda sker. Det blir konkret. Och uppmuntra alltid barnen att prata om sina tankar.
Om barnet märker ens egen oro?
– Barn är uppmärksamma på vuxnas stressreaktioner. Därför är det viktigt att ta hand om sina egna starka känslor först och inte belasta barnet med dem.
Om man ändå behöver hjälp?
– Om du över tid är väldigt orolig för ditt barn kontakta barnhälsovården eller "Första linjen", en storts primärvård för lättare psykisk ohälsa.
För mer info läs "Om barn i kris".