Efter att Tina Hägglund och sambon Andreas fick sonen Noah kändes det självklart att skaffa ett småsyskon. Men det gick inte och fem år senare har de slutat försöka.
Under dessa år bestod Tina Hägglunds liv av regelbundna vårdbesök, ägglossningstester, tabletter och tvära kast mellan hopp och förtvivlan. Det som till en början kändes som en självklarhet, att skaffa barn, blev med tiden en besatthet och slutligen en djup sorg. Idag har Tina slutit fred med tanken att hon inte kommer att bli mamma igen.
– Det känns som en oerhörd lättnad faktiskt, men vägen hit var tung.
Tina är uppvuxen i en stor familj med tre syskon och hon har alltid utgått ifrån att även hon skulle få flera barn. Så ganska snart efter att Noah föddes började Tina och sambon planera för ett syskon.
– Jag ville inte att det skulle bli så stor åldersskillnad mellan dem, minns Tina.
Men ett år blev till två år, tre år, fyra år. Tina berättar hur hon uppslukades helt av längtan efter att bli gravid. Allt handlade om att träna regelbundet, äta rätt kost, se till att ha rätt vitaminbalans i kroppen, hålla koll på ägglossningen, ha samlag vid rätt tidpunkt. Ändå slutade varje månad med besvikelse, när graviditetstestet visade negativt.
Efter sin graviditet med Noah fick Tina oregelbundna och rikliga blödningar och till en början handlade hennes kontakt med vården främst om att få ordning på menscykeln. När hon så småningom ville ha hjälp med att bli gravid var provrörsbefruktning, så kallad IVF, inget alternativ då det inte erbjuds av regionen när det handlar om så kallas sekundär barnlöshet. Det främsta råd hon fick var att gå ned i vikt.
– Jag förstår att vården måste ha vissa riktlinjer när de kommer till fertilitetsbehandlingar, men jag lever hälsosamt och har alltid tränat i snitt tre dagar i veckan. Vad mer kan jag göra?
Tina säger att hon i grunden är nöjd med sig själv och mår bra, men att alla samtal och påpekanden under dessa år blev väldigt knäckande.
– Varje vårdbesök började kännas som ett angrepp på den jag är. Det var ju min kropp som misslyckades och som alla hade åsikter om.
Tina säger att det är först i efter hand som hon har förstått hur dåligt hon faktiskt mådde under den här tiden och hur klumpiga kommentarer från omgivningen gjorde det hela värre. "Försök tänka på annat så går det nog" och "att föda barn är ju det mest naturliga i världen" är synpunkter hon helst hade klarat sig utan hur välmenande de än var.
Men det är inte omgivningens klumpighet eller vårdpersonalens frågor som har gjort mest ont, utan det faktum att Noah så gärna vill ha ett småsyskon.
Idag väljer Tina Hägglund att helt fokusera sin närvaro på sonen Noah.
– Han säger ofta att det han önskar sig mest av allt på jorden är en lillasyster. Jag har förklarat att vi också hade velat det, men att det är upp till universum att bestämma, säger Tina och berättar att hon kommit på sonen med att vända sig mot himlen och be universum om ett syskon.
– Det är såklart en stor sorg. Han hade blivit en jättebra storebror, säger Tina.
Nu är det ungefär ett och halvt år sedan paret slutade att aktivt försöka få barn och Tina berättar att det på många sätt är en oerhörd lättnad. Nu har hon försonats med tanken på att livet tog en annan vändning än vad hon hade tänkt sig.
– Jag är faktiskt lyckligare än någonsin. Jag kan fokusera mer på mig själv igen och känna tacksamhet över vilken tur det är att vi fick Noah. För nu förstår jag ju att det är långt ifrån en självklarhet.