Med mycket intimitet och tolerans har Jan och Kathleen lyckats hålla glöd i sin relation i 43 år.
Vinka farväl till utflugna ungar, sluta jobba, sälja villan, flytta till nyproducerad lägenhet i stan, golfa på spanska solkusten och gulla med barnbarnen.
Så ser det ut för många svenska pensionärspar, men inte för Jan Lunde, 68, och Kathleen Ginyard, 63.
Från att ha följt en ganska traditionell stig tog deras gemensamma liv en annan väg för tio år sedan, när Kathleen upptäckte en ny livsstil för sin HSP, högkänslighet.
För ett år sedan fick det ytterligare en krydda när Jan, under en mörk bilresa i Småland, kom med ett avslöjande.
De träffades under discolamporna på Palace i Norrköping 1978, till tonerna av I will survive, YMCA, Daddy Cool och Thats the way I like it.
De såg varandra, dansade, blev betagna. Eller betagna är kanske ett understatement. Enligt Jan slog blixten ned. Det var fredagen den 20 januari. Han var 24 och hon 19. Två dagar senare flyttade de ihop.
Via en släkting fick de tag på en tomt utanför Finspång och byggde sig tillsammans (Jan är byggnadsingenjör) ett toppmodernt hus som de så snart det var klart kände att här ville de verkligen inte bo.
När Ängsbacken Övre, vid Göta kanal utanför Söderköping, dök upp 1982 för 275 000 kronor slog de till direkt.
Fyra barn kom till världen på knappt tre år. Men så var de två första också tvillingar.
– Jan och jag var som tokiga i varandra – och är det än, säger Kathleen och smeker sin man över handloven.
Med mycket intimitet och tolerans har Jan och Kathleen lyckats hålla glöd i sin relation i 43 år.
Om någon tycker Kathleens efternamn klingar bekant kan det bero på att hennes pappa Caleb Ginyard var en känd amerikansk gospelsångare och låtskrivare som turnerade med olika egna samt Golden Gate Quartet i USA 1930–1970, innan han 1971 flyttade till Schweiz och startade ett nytt eget band.
– Mina föräldrar skildes när jag bara var två år. Han dog 1978 och tyvärr hann jag inte träffa honom, utan har fått lära känna honom via de Youtubeklipp som finns.
Kathleen har ärvt sina showbizgener efter sin far, Caleb Ginyard (till höger på bilden), som var en känd amerikansk gospelsångare och låtskrivare.
De musikaliska generna gick i arv till dottern som älskar showbiz, gärna sjunger och dagligen har ett "discobreak" då hon dansar loss på balkongen till Wake me up before you go-go.
Nu bygger de en scen intill kanalen för att kunna satsa mer på showbiz framöver. Yoga och meditation går hand i hand med disco på Ängsbacken Övre.
Med en amerikansk pappa och en svensk mamma känner Kathleen att hon hör hemma i båda länderna.
Åren gick och paret hade en rad olika, "vanliga" jobb. Kustjägaren och byggnadsingenjören Jan blev brandman, senare ambulansförare och till sist kommunens arbetskonsulent för långtidsarbetslösa i Norrköping.
Under alla år var han oerhört sportig. Sprang eller cyklade de 15 kilometrarna till jobbet, cyklade Vätternrundan 22 gånger, sprang maraton och gjorde alla klassiker. Utsidan var idel macho, insidan mer mångfacetterad än så.
Kathleen var barnskötare, utbildade sig till tandsköterska och blev senare kultursekreterare i Norrköpings kommun.
– Jag har aldrig brytt mig om smink, smycken och kläder. Enligt normen är jag nog mera man, ler hon. En mackokvinnaman.
Neptunigaffeln eller "den gyllene treudden" är de svenska kustjägarnas utbildningstecken och vilar ständigt om Jans hals.
De har alltid delat på hemmansvaret. När barnen var sjuka och Jan vabbade på 80-talet kallade kollegerna på brandsstationen honom för hönsmamma och undrade om han inte hade "någon kärring där hemma".
Det hade han, men hon var snart utbränd. Hennes HSP-diagnos gör henne känsligare för vissa faktorer i omgivningen än genomsnittet. Men hennes högpresterande sida gör också att det lätt blir för mycket.Hon fann sin egen medicin i kundaliniyogan för 17 år sedan, utbildade sig till kundalinilärare och öppnade Naturnära Kundaliniyogacenter.
Det där var inget för macho-Jan. Han hade ju sin träning.
– Men så följde jag med på en tredagarsretreat, kände att fasen det här är ju bra, och utbildade mig till lärare jag också.
Efter retreaten slutade han med träningen.
– Jag hade jagat adrenalinkickar, men det får jag lika bra av yogan, som dessutom gjort mig mer öppen och inkännande.
Kundaliniyogans övningar kan vara såväl fysiskt krävande som lugna och återhämtande, beroende på passets inriktning.
Efter ett yrkesliv i machoyrken är det skönt att bejaka sina kvinnliga sidor, tycker Jan.
Båda slutade jobba när de var 61 och har istället satsat på det egna företaget som inkluderar yoga, massage och privat uthyrning av glamping (glamorös camping) i två rejäla och möbelinredda tält intill Göta kanal, där gästerna antingen nyttjar uteköket eller får maten lagad.
Den som vill kan vara med på yoga, få massage och lyssna på gong. Annars sköter gästerna sig själva, cyklar, vandrar och paddlar kanot.
– Det ligger i tiden och har blivit en succé. I princip varenda natt under vår- och sommarsäsong har varit inbokad, konstaterar Jan.
Yogakurserna hjälps de åt med. Kathleen är massören och ekonomen. Jan sköter det mesta av det praktiska.
Instrumentet gong har en central plats i Jans och Kathleens liv. Dess vibrationer går rakt in i kroppen.
Gong har en central del i kundaliniyogan och är ett kinesiskt slaginstrument. Med en pukstock frambringas ljud och vibrationer. Paret har flera stycken, som är stämda i olika frekvenser.
– Vibrationerna går rakt in i kroppen, man blir ett med gongen, säger de och demonstrerar hur det kan låta – och framför allt kännas – när man omsluts av det 2 000-åriga instrumentet, liggandes på en fårskinnspläd på golvet inne i "Jurtan", det mongoliska tältet på gården.
Ibland spelar ni ute i skogen.
– Två gånger per månad, vid nymåne och fullmåne, bär vi ut gongen och vibrationsbadar i 62 minuter. Kundaliniyogan bygger på att man gör övningarna ett visst antal minuter, för bästa effekt.
Så, vad var det som hände i mörkret i bilen för ett år sedan?
– Jag berättade för Kathleen att jag hade lust att bejaka mina kvinnliga sidor. Det finns inget traumatiskt kring att jag inte gjort det tidigare, men det passade sig liksom inte att komma till brandstationen med röda naglar.
– Nu har jag kvinnliga attribut när jag känner för det och när det passar.
Så man kan säga att Jan svingar sig mellan snickarbyxor och verktyg – och minikjol och pärlhalsband.
Hur reagerade du, Kathleen?
– Jag hade känt i några år att Jan gick igenom ett slags inre process. Klädseln är verkligen inte det primära och han är ju samma underbara man inuti. Alla måste få vara den man är. Dessutom har han väldigt snygga ben.
– Så jag sa "kör på, min kära machomankvinna!"
– Jag har fått en del kläder av Kathleen. Men eftersom hon inte är intresserad av smycken och smink brukar tjejerna på Glitter hjälpa mig.
Efter ett yrkesliv i machoyrken är det skönt att bejaka sina kvinnliga sidor, tycker Jan.
Vad är ert kärleksrecept?
– Öppenhet, tolerans och intimitet. Vi tjafsar inte om petitesser, vågar testa nya grejer och tänker "det får bli som det blir". Vi har blivit ett superteam. Och så är vi ju liksom tokiga i varandra.
Nu som då, under diskokulornas sken.