"Vi jobbar med något varje dag, men tar det i den takt vi har lust. Pulsen sjunker när vi kommer hit", säger Björn och Åsa.
Men det är 17 år sedan nu och nästan omöjligt att föreställa sig, när Bergstugan i gläntan vid vägens slut visar upp sig i all sin prakt.
Tranorna trumpetar på sitt karaktäristiska vis över nejden och en gök hoar i öster. Annars råder tystnad, om man inte lyssnar så noga att man hör humlornas surr bland perennerna och i köksträdgården.
Läget var det helt avgörande när Åsa och Björn 2003 köpte Bergstugan. Stugan går under namnet timmermatarbostaden och har nära 13 000 följare på Instagram.
– Jag gör det inte för att väcka beundran utan för att ha en egen digital dagbok, säger Åsa.
Pö om pö har de gett sig på projekt efter projekt. Många timmars arbete ligger bakom det som nu väcker beundran hos så många och som de själva ser som en investering i framtiden.
Inget hängmatteliv alls?
– Nej, vi pysslar, plockar och gör något jämt, men tar det i den takt vi vill, säger Åsa och Björn.
Hon kläcker de flesta idéerna, han förfinar dem och ser om de är möjliga att genomföra. Björn hade inte snickrat alls innan de köpte Bergstugan.
– Pappa har lärt mig en hel del. Och sajten byggahus.se. Trä är ett sådant tacksamt material. Blir det fel är det ju bara att göra om.
Åsa dammsuger sajter som Tradera och Blocket, älskar att hitta nya funktioner för gamla ting.
– Men nu måste jag antingen sluta med det – eller också får vi bygga ut. Det är rätt fullt med prylar nu.
Vita, ljusa gardiner och Mårbackapelargoner. Det räcker långt. De fula helglasfönstren som sattes in på 70-talet revs och ersattes av nytillverkade och välisolerade spröjsfönster.
Den kuperade och steniga gläntan är rena drömmen. Gamla torpblommor som digitalis, bondpion, stjärnflocka och malva stortrivs.
I Björns odlingslådor trängs jordgubbar, potatis, jordärtskocka, vitlök och oregano.
– Insekterna är som galna i oreganon när den blommar, säger Åsa.
Uterummet, med Ölandssten framför sig och ett stort matbord invändigt fungerar också som växthus för tomaterna.
Framtidsidéer saknas inte. Nu närmast står ett utomhus-spa på tur. Marken under den gamla oxeln ska få Ölandssten där ett gjutjärnsbadkar ska placeras. De har kommit över en byxgryta som vattnet ska värmas i.
Kanske blir det i framtiden en förlängning av huset och indraget vintervatten. Vinterisolering av huset är redan gjord.
När de nyligen tog del av en nyutgiven bok om husen och de boende i trakten förstärktes känslan av att förvalta något riktigt fint. Så många människor har bott och verkat här. Vårdat och älskat platsen.
– De visste hur man byggde förr och man ska inte ändra konstruktionen i gamla hus för mycket. Huset är gediget byggt, av fint tätvuxet virke som fått stå länge innan det fälldes, säger Björn. När man sågar i det väller en kraftig doft av kåda ut.
Därför har de också valt gamla isolermaterial, som träfiberplattor, istället för gullfiber.
Tapeten "Anno 1900" från Boråstapeter brukar väcka beundran. Tyvärr tillverkas den inte längre.
Hussvampen är väck. Och glömd. De hade tur och hittade en riktigt duktig saneringsfirma i Tranås, Benson avfuktning, ledd av Bengt Svensson. Han lotsade dem genom jätteprojektet, där de gjorde merparten själva.
Alla golv bröts upp och brändes. Grunden grävdes upp och byggplast för att hålla fukten borta lades in. Alla innerväggar kapades en meter ovan golvnivån och fick ny syll. Det tog två år och under tiden bodde de och sönerna på övervåningen.
– Du förstår att vi älskar det här huset, va?
Säger Åsa, och som svar på frågan hur det känns i kroppen när hon kommer hit pekar hon på sin smartwatch.
– Jag ser direkt hur pulsen sjunker.
– Axlarna åker ner ett hack, fyller Björn i.
"Kanske blir det i framtiden en förlängning av huset, åt höger. Det ser lite rumphugget ut nu", tycker Åsa.
Bergstugan ser ut att le från sin glänta. Den 200 år gamla stugan slapp bli till aska.