Johan Barrefjord och Julia Brinkman med sonen Ebbe och en av familjens hönor.
Julia Brinkman och Johan Barrefjord flyttade till HögalidsvÀgen den 1 juni 2021. Sedan dess har trÀdgÄrden genomgÄtt en stor förvandling. Det syns redan i rondellen pÄ gÄrdsplanen framför villan.
â NĂ€r Johan sade till min pappa att han skulle grĂ€va potatisland dĂ€r undrade han hur vi tĂ€nkte. Han sĂ„g liksom en potatisĂ„ker framför sig, men det var inte det vi tĂ€nkte, sĂ€ger Julia.
Deras intresse för odling har vÀckt nyfikenhet och ett Är efter att ha flyttat in öppnade de sin gÄrdsbutik Solhöjdens trÀdgÄrd. Namnet kommer frÄn huset, Solhöjden 1, som byggdes för direktören pÄ Stal 1929.
Nu Àr det alltsÄ Julia och Johan som bor hÀr, tillsammans med barnen Esther, 3 Är, och Ebbe, 1,5 Är.
Vi slÄr oss ned i ena Ànden av det 48 kvadratmeter stora vÀxthuset, dÀr ett litet rum finns att sitta ned och ta det lugnt i.
â Men det gör vi sĂ€llan.
De hamnade i FinspÄng av en slump. De skulle bygga hus utanför à by, men efter mÄnader av strul började Johan att titta pÄ Hemnet. De hade sÄlt sin tidigare bostad och bodde tillfÀlligt hos Julias pappa.
â Skulle vi lĂ€mna det hus som vi höll pĂ„ att bygga i naturen ville vi hitta ett hus som var centralt fast nĂ€ra naturen. Det skulle vara vĂ€rt att avbryta ett husbygge för, sĂ€ger Julia.
Paret tar tillvara det som naturen har att erbjuda. VÀxtstöd och rabattkanter har gjorts av grenar.
Och hÀr fanns den. Drömtomten. Utöver vÀxthuset odlar de pÄ omkring 150 kvadratmeter mark. Mycket Àr Àtbart och hela tiden har de ett kretsloppstÀnk.
Grenar som kapas anvÀnds till vÀxtstöd och som kanter pÄ rabatter. Hönsen bidrar med gödning, likasÄ barnen som kissar pÄ pottan. För att nÀmna en del.
Julia Brinkmans odlingsintresse vÀcktes tidigt och hennes första egna bostad var en kolonilott.
Intresset har Julia haft lÀnge och det var en kolonilott hon valde som första egna hem. GÄrdsbutiker har hon alltid gillat.
â Jag kan inte sĂ€ga att vi köpte huset för att det fanns möjlighet, men det har alltid legat och grott inom mig. Nu kĂ€ndes det sjĂ€lvklart. Jag Ă€r vĂ€ldigt glad över att vi hamnade hĂ€r, för det hĂ€r hade inte fungerat dĂ€r vi höll pĂ„ att bygga.
Ormlöken gÄr inte att hitta i vanliga livsmedelsbutiker och Àr en riktig delikatess.
Landen Àr uppbyggda för sjÀlvförsörjning, men nÀr de insÄg hur stort intresset var skalade de upp odlingen.
â Fördelen vi har Ă€r att det ligger mitt i stan. Sedan finns det mĂ„nga andra, jĂ€ttebra gĂ„rdsbutiker inom tvĂ„ mils radie, men hit kan mĂ„nga gĂ„ och ta en kaffe och en glass. Det behöver inte bli en dagsutflykt, sĂ€ger Johan.
Besökare kan köpa grönsaker under sÀsong, men ocksÄ fika.
HÀr finns ocksÄ höns och marsvin. Hönorna skulle gÄ fritt, men efter att ha haft besök av rÀv gÄr de i en inhÀgnad bakom butiken. De har valt sÀllskapliga raser som fungerar bra med barn.
I butiken finns förutom grönsaker och Àgg chans att köpa en del plantor.
Julias pappa tyckte att det lÀt vansinnigt att anlÀgga potatisland i rondellen framför huset, men resultatet blev omtyckt.
Hur butikskonceptet kommer att utvecklas Àr oklart. De första helgerna kom en strid ström besökare, men det har mattats av nÄgot. I snitt kommer fyra sÀllskap de dagar de har öppet.
â I dag Ă€r det hĂ€r en hobby. Vi tjĂ€nar inga pengar, men det gĂ„r runt, sĂ€ger Julia.
BÄda Àr anstÀllda pÄ Fiskeby i Norrköping, men Julia Àr förÀldraledig med Ebbe. Johan jobbar 80 procent.
Ăggskal mixas till hönorna i stĂ€llet för att ge dem snĂ€ckskal.
De har fÄtt förfrÄgan om att leverera grönsaker, men det skulle krÀva större produktion. Julia vill ocksÄ sprida kunskap och inspiration.
â Det skulle vara fint att kunna ta hit skolor och förskolor för att visa barnen var grönsaker kommer ifrĂ„n.
Deras egna barn hjÀlper gÀrna till i trÀdgÄrden. Esther Àr med och sÄr, har koll pÄ vad som vÀxer var och knaprar i sig av godsakerna. Ebbe grÀver upp det Julia och Johan grÀver ner.
De har mÄnga olika sittgrupper. Vid den nÀrmast har de planterat solrosor i en bÄge för att skÀrma av.
Och vad tycker nu Julias pappa om rondellen?
â Han Ă€r nöjd han ocksĂ„.