Allt var förberett. Nisse Tingvall hade just köpt en kombibil med plats för burar till jakthundarna. Någon månad innan hade han slutfört köpet av en andel i en jaktstuga vid Kristineberg i Lycksele. I stugköpet ingick även del i ett jaktlag i området.
– Han blev försenad upp, för att han ville slutföra ett snickarjobb innan han gav sig iväg. Jag pratade med honom på torsdagen. Då var han i Gävle, på väg upp. Det är sista gången jag pratade med Nisse, säger pappan Hasse Tingvall.
Vädret var bra. Någon minusgrad och lite fruset på marken på morgonen den 1 september 2014, första dagen på älgjakten i Västerbotten. Den 42-årige mannen hade kört upp från Skellefteå för att jaga med sin svärfar. De jagar varje år tillsammans. Klockan är strax innan 6 på morgonen när han går genom jaktområdet i hopp om att stöta fram en älg. Plötsligt ser han en rörelse cirka 100 meter bort, precis i utkanten mellan ”hans” jaktområde, och det angränsande jaktlagets. Han lyfter bössan och kollar rörelsen i kikarsiktet. Följer det i tre till fyra minuter. När han ser, det han uppfattar som en älg, ställer han sig i en glugg i snåret. Lyfter bössan. Och avlossar ett skott.
En medlem i Kristinebergs jaktlag vittnar i efterhand om hur han sitter på sitt pass när han hör ett skott brinna av. Smällen kommer i riktning från Nisse Tingvalls pass. Plötsligt hörs en skrik. Mannen hör inga ord, bara ett skrik, och tänker att det i området finns många bärplockande thailändare. Det kanske är en av dem som blivit skrämd? Sedan hörs ett vrålande, hjärtskärande skrik.
Minnet av den där fasansfulla dagen för ett år sedan spelas upp om och om igen i Hasse Tingvalls huvud. Själv har han knappt hållit i ett jaktvapen.
– Nisse försökte få ut mig i skogen och jaga med honom. Men att sitta så där och vänta på pass, det var inte min grej. Jag är för rastlös för det. Nisses jaktintresse delade han med sin morfar, säger Hasse Tingvall.
Nisse planerade sitt liv för att få tid för jakten. Skötte sitt företag hängivet och noggrant, men jobbade ofta undan för att hinna jaga. Kapade några timmars sömn för att jaga vildsvin och grävling. Satte upp åtelkameror här och var.
– Jag tror att det var spänningen som drog honom till jakten. Och att få vara ute i naturen. Det här var hans njutning, hans intresse i livet, säger Hasse Tingvall.
– Sen hade han ett fantastiskt nätverk, både bland jägare och andra. Både här omkring och på andra ställen. Senast häromdagen träffade jag en för mig helt okänd människa som visste vem Nisse var. Tydligen hade Nisse stannat till nån gång och frågat om det fanns vildsvin i området, säger Hasse Tingvall.
Tårarna är nära under intervjun. Ibland tränger sorgen igenom, och tvingar Anette Tingvall att bryta av ännu ett papper från rullen. Hennes nya motto under det här året har blivit ”Gå ingenstans utan en näsduk”. Tårarna faller varje dag. Familjen har konstaterat att det som hände Nisse var en olyckshändelse.
Men de kan aldrig, aldrig acceptera det.
– Det har konstaterats att Nisses vapen också var osäkrat när han dog. Så troligen gick de och smög på varandra. Någon sa det till mig en gång, ”att det kunde lika gärna varit åt andra hållet”. Men jag kan inte acceptera det. Jag blir nästan vansinnig när jag tänker på det. För Nisse sköt aldrig. Men det gjorde den andra killen, säger Hasse Tingvall.
Familjen närvarade inte under rättegången i Skellefteå tingsrätt. I sin dom menar tingsrätten att den åtalade 42-åringen borde ha upptäckt att det var en människa och inte en älg han sköt mot. Rätten menar att mannen agerat oaktsamt genom att skjuta genom skog, med dåliga siktförhållanden, mot ett annat jaktområde där han visste att andra personer kunde befinna sig. Domen löd vållande till annans död. Men eftersom 42-åringen är tidigare ostraffad slapp han avtjäna sitt straff i fängelse, utan fick istället 100 timmars samhällstjänst.
Mannen dömdes även att betala skadestånd på totalt 128 000 kronor till Nisse Tingvalls anhöriga.
– Sett till domen är ju det hela skrattretande. Det borde kunna innebär att om jag blir arg på nån granne kan jag skjuta den och skylla på att jag sett en älg samtidigt. Domen är inte okej. Men vi har inte haft kraft nog att överklaga den biten, säger paret Tingvall.
Föräldrarnas inställning till jakt har nu blivit en annan. Det som många andra ser som ett fritidsintresse, en naturupplevelse, ger numera paret Tingvall kalla kårar.
– Faktum är att vi har flera vänner i bekantskapskretsen som nu har valt att hänga in bössan för gott. De menar att man inte ska vara i skogen om man inte känner sig helt hundra med sitt vapen och sin jakt.
Strax efter Nisses död konstaterade en av Nisses jaktkompisar sin nyfunna inställning till det allvarliga med jakten. ”Tänk på att det där skottet du aldrig avlossade, det dödade heller aldrig någon”.
– Just så är det ju. Det ingen tror ska hända. Det kan faktiskt hända, säger föräldrarna.