Solen skiner och till fåglarnas kvitter växer stora lövhögar fram på flera håll på den drygt en hektar stora ängen. I ena änden har en stor ek fallit rakt över den tidsenliga gärdesgården som omger marken. Den kommer att få ligga kvar i väntan på att skalbaggar och andra insekter vill flytta in.
På plats finns Inger Nylin Karlsson, Andreas Sahlman, Göran Toss och Björn Ström från Naturskyddsföreningen. Med arbetshandskar och räfsor går de loss på slåtterängen för att hjälpa naturen på traven. Löv, ris och kvistar samlas i stora högar. Mossan luftas på sina håll och de försöker akta de få vit- och blåsippor som tittat fram. Det är det som kallas fagning.
– Vi gör det här för att gynna de ängsväxter som förr fanns på ängen och så att de kommer igång tidigt, säger Björn Ström som är ordförande för Naturskyddsföreningen i Linköping.
Varje år sedan drygt 50 år har föreningen samlats till fagning och slåtter av ängen.
På plats finns även Göran Toss som under sitt yrkesliv jobbat som läkare.
– Då jobbade jag bara med en art, homosapiens. Nu är det en fröjd att få jobba med många olika arter, säger han och slår ut med armen.
Här och där tittar en och annan stenmurkla upp bland de torra eklöven. Deras tid som delikatess är passé.
– Nu avråder man från att äta dem eftersom de är giftiga och kan framkalla cancer, säger Göran Toss.
På ängsmarken växer även träd som ek, hassel, körsbär, lönn, al och någon enstaka ask. De sistnämnda har haft det kämpigt efter att ha drabbats av den aggressiva askskottsjukan.
Utanför gärdesgården står fem hundraåriga, gigantiska silvergranar. De förökar sig däremot i rask takt. Men de är inte välkomna på ängsmarken, berättar Göran Toss.
– De är hämtade från södra Europa, alptrakterna. Varje år kommer ett hundratals små skott av silvergranar. Det ser vi som ett hot. Om vi inte skulle slå här så skulle nog ängen växa igen med silvergran. Det är en invasiv art, en främmande art som kväver det ursprungliga.
Det har drabbat andra ängsmarker i Östergötland, bland annat i Söderköping och på Omberg.
Efter ett par timmars arbete tar arbetslaget en välförtjänt fikapaus. Om några månader är de här igen för att slå gräset på gammaldags vis med lie. Därefter hängs gräset upp på hässjorna som byggts på ängen. Där får det torka för att sedan bli gott hö till kor på en gård i närheten.