Lelle Karlsson ser helst att man använder vallhundar för att skydda boskap mot vargar.
Den 11 juni inleddes skyddsjakten på den varg som tros ligga bakom attackerna i Långbogenreviret – i ett område mellan Finspång och Ljungsbro. Skyddsjakten, som är beslutad av länsstyrelsen, pågår fram till 30 juni.
Åtta privatpersoner och tre ideella föreningar överklagade beslutet, men Förvaltningsrätten i Luleå gav Länsstyrelsen i Östergötland rätt. Teoretiskt går det att driva fallet vidare till Kammarrätten. Men skyddsjakten är redan i full gång.
Det är en samlad grupp som står bakom länsstyrelsens skyddsjakt. Där finns både jägare och drabbade bönder med får och nötkreatur.
Men vilka röster talar för vargens utbredning i Östergötland? En av de åtta privatpersoner som överklagade är Lelle Karlsson, som själv bor på landet, i Kårkelösa mellan Hults Bruk och Svärtinge.
– Jägarna är betydligt bättre lobbyister än vad vi på andra sidan är. De som fattar beslut verkar ha ett större öra åt det ena hållet än det andra, säger Lelle Karlsson och menar att ett problem är att jägarna delvis vill jaga samma vilt som vargen i dag tar.
– Det är svårt att föra en debatt där folk med jägarintresse ser ett hot mot byten, som man konkurrerar om. Men ser man på förekomsten av både rådjur och vildsvin så skulle de stammarna behövas skattas hårdare (att stammarna borde minskas, reds. anm.). Betesskador på skog och mark finns också. På platser med mer rovdjur så får man en annan balans. Det kommer alltid finnas individer bland rovdjur med ett stört beteende, som vistas i samhällen ofta. Då är det verkligen befogat med skyddsjakt.
Trots avslaget på överklagan är Lelle Karlsson nöjd med att Förvaltningsrätten i alla fall ändrade villkoret för skyddsjakt på en punkt. Varg i sällskap med årsvalpar får inte skjutas.
– Det var mest upprörande att man först tillät skyddsjakt på ett djur som har ungar som inte klarar sig själva. Nu måste jägarna vara säkra på att det inte är en varg med ungar, säger Lelle Karlsson.
Mårten Lundgren överklagade beslutet om skyddsjakt på varg i Östergötland. "Frågan är om man ens löser problemet då man inte vet vilken individ som ligger bakom attackerna", säger han.
Mårten Lundgren, boendes i Stubbetorp utanför Svärtinge, har ett brinnande intresse för naturfotografering. Han var också en av de som överklagade skyddsjakten. Han är förvånad över att länsstyrelsen fick igenom beslutet, speciellt då ett liknande fall i Södermanland för två år sedan inte fick bifall för skyddsjakt, varken i förvaltnings- eller kammarrätt.
– Det måste kännas för den fårbonde i Södermanland som inte fick skyddsjakt då. Men här i Östergötland, där man inte ens kan styrka vilken individ det var som angrep djuren, får man skyddsjakt. Det är jättekonstigt. Frågan är om man ens löser problemet då man inte vet vilken individ som ligger bakom attackerna. Även om de skjuter en varg, vet man inte om problemet är löst, säger Mårten Lundgren.
Den 30 juni upphör skyddsjakten på den varg som anses ligga bakom sju incidenter. Fyra gånger med dödlig utgång för totalt tre kalvar, sex tackor och 16 lamm. De flesta fallen var kring sommaren 2019. Bara en gång har spår säkrats via dna.
Samtidigt som jägarna vill minska den vargstam som finns i Sverige i dag, från 365 till 150, anser förespråkarna att det går att leva i samexistens. Politiskt har det alltid varit en känslig fråga.
– Det råder delade meningar om vargen behövs. Men jag anser att den gör det. Skulle vi tillåta vargen mer skulle vi ha en helt annan population av vildsvin till exempel. Det finns forskning på det där. Den bör få finnas här, men det saknas styrning uppifrån. Världsnaturfonden har bett regeringen att ta ett beslut i frågan. Dagens vargstam är så liten att den redan är för hårt inavlad, konstaterar Mårten Lundgren.
Dagens något avvaktande förhållningssätt från politiskt håll gynnar inte de drabbade bönderna.
– Finns det ett beslut att vi ska ha en viss vargstam så går det kanske lättare att få fram medel för stängsling av kreatur. Bonden ska inte behöva ta kostnaden för att man inte kan ta ett beslut uppifrån, som det är i dag.
En av de kalvar som revs i Långbogenreviret, till höger. Vilken varg som låg bakom attacken är inte fastställt.
Mer naturliga och beprövade sätt att skydda mot vargen finns, enligt Lelle Karlsson.
– I länder med högre vargstammar har man behållit traditionen att när man har djur ute på bete så har man vaktande vallhundar med. Stora hundar som lever med boskapen dygnet runt. Revirmarkerande. Det tycker jag vore enklast men det kräver att man som boskapsägare trivs med de här hundarna. Men det skulle vara den mest etiskt tilltalande lösningen.