På 60-talet dog patienterna som drabbades av akut myeloisk leukemi inom några veckor eller månader då ingen botande behandling fanns. I dag blir drygt 60 procent botande tack vare den utvecklade vården med stamcellstransplantationer.
Dessutom kan allt äldre personer behandlas framgångsrikt. Akut leukemi drabbar oftast personer som är över 60 år och genom sundare levnadsvanor klarar fler äldre personer den tuffa behandlingen.
– Tidigare har vi inte transplanterat patienter som är äldre än 60. Nu har vi pushat det mer och mer. Den äldsta patienten vi har är 73, säger Jörg Cammenga, överläkare och professor vid hematologiska kliniken på Universitetssjukhuset. Det var helt otänkbart för 20 år sedan.
På Universitetssjukhuset gjordes den första stamcellstransplantationen 1991. I dag är det en välutvecklad verksamhet där man jobbar i tajta vårdteam som består av läkare, sjuksköterskor, kurator, fysioterapeut, dietist, undersköterskor och biomedicinska analytiker.
När en person insjuknar i akut myeloisk leukemi är det bråttom och planeringen för transplantationen och sökandet efter en matchande donator sätter igång nästan direkt.
– Vi tittar först om det finns ett syskon som kan donera stamceller, det är 25 procents chans att det har vävnad som passar, säger Jörg Cammenga. Problemet är att familjerna skaffar färre barn per familj. Har du inget syskon så har du ingen besläktad givare, tillägger han.
Trenden gör att sjukvården blir allt mer beroende av att friska personer registrerar sig som donatorer. I Sverige görs det i Tobiasregistret där det i dagsläget finns 128 000 givare registrerade, varav de flesta är unga tjejer i åldern 25-35 år.
– Det är vi jätteglada för. Det är fantastiskt att så unga människor gör det för någon de inte känner. Vi försöker att övertyga killar i samma ålder, eller ännu yngre, att också registrera sig, säger Jörg Cammenga. Kvinnor har ofta gått igenom graviditet och det gör oftast att man blir sensibiliserad med vissa vävnadstyper.
Forskning visar att åldern hos donatorn har stor betydelse. Lyckas man rekrytera donatorer tidigt kan de dessutom bli givare i tio, 15 år framåt, vilket sparar både livräddande tid och pengar då vävnadsutredningar innebär stora kostnader.
Om man inte hittar en lämplig donator i Sverige börjar man söka i internationella databaser. Drygt 24 miljoner donatorer finns registrerade runtom i världen.
– Hur stor sannolikheten är att de matchar beror väldigt mycket på vilken genetisk bakgrund man har, säger Jörg Cammenga. Om man kommer från Sverige är chansen mellan 80 och 90 procent att vi hittar en obesläktad donator. Men om man kommer till exempel från Mellanöstern eller från Afrika sjunker den plötsligt till 15-20 procent.
Statistiken visar att de flesta stamcellerna kommer från obesläktade personer.
– De flesta donationer vi får kommer från Sverige, Tyskland eller Storbritannien eftersom vi är mer lika, säger Jörg Cammenga.
För den som är sjuk är stamcellstransplantation en tuff behandling. Desto lättare är det för den som donerar, enligt Franz Rommel, överläkare och verksamhetschef på hematologiska kliniken:
– På 80-talet var det benmärgsaspiration som krävde sövning. I dag ger man sprutor i magen några dagar innan, sedan sätter man en nål och tappar ur blod till en dialysliknande maskin som filtrerar ut stamcellerna, det tar fyra, fem timmar.