De kritiserar planen för Ostlänken

Trafikverkets uppdrag av regeringen var att föreslå utbyggnad av höghastighetsjärnvägen inom ramen för ordinarie infrastruktursbudget. Att för de pengarna bygga en höghastighetsbana som går i 320 km/h skulle innebära ett slutdatum år 2095.

– För att få ut fulla effekter av satsningen och underlätta pendlande är det inte en fungerande utbyggnadstakt, säger Paul Lindvall (M), kommunstyrelsens vice ordförande i Linköping.

Han är en av många som kritiserat Trafikverkets förslag till nationell plan för 2018-2029. Enligt förslaget ska Ostlänken mellan Järna och Linköping samt sträckan mellan Hässleholm och Lund börja byggas under perioden 2018-2029, men de kan inte användas som höghastighetsbana var för sig.

Trafikverket tyckte därför inte att det var motiverat att lägga pengar på en höghastighetsbana som inte kan nyttjas förrän hela systemet är utbyggt. Förslaget blev därför att bygga för en långsammare hastighet, 250 km/h. Men det mottogs inte heller positivt. Bland annat av SJ:s vd Crister Fritzson som menar att restiden är avgörande för resenärerna och att bygga för lägre hastighet skulle leda till halverad överflyttning från flyg till tåg.

Även Paul Lindvall är kritisk mot lägre hastigheter då han menar att det blir dyrare. Visserligen blir det billigare för stunden, men spår för den hastigheten innebär högre underhållskostnader.

– Att bygga för 250 km/h är ett sämre alternativ som inte blir billigare. När jag tågluffade som 17-åring fanns den högre hastigheten i Frankrike, så det finns och fungerar redan i andra länder, säger Paul Lindvall.

Men det finns ett tredje alternativ, mer pengar. Sverigeförhandlingen, som har i uppdrag från regeringen att möjliggöra ett snabbt genomförande av projektet, föreslår att spåren byggs för 320 km/h och att staten kompletterar anslagsfinansieringen med lån. På detta vis kan projektet vara klart mellan 2035 och 2040.

– Det är bra att låna till sånt som bidrar till tillväxt, det tar orimligt lång tid annars. Det är mycket pengar, men det är investeringar som har varaktighet i 70 år, säger Paul Lindvall.

Att ha en fungerande höghastighetsbana påverkar många områden. Kortare resetider kan göra att tåg lockar mer än flyg och gods kan flyttas från vägar till järnvägar, vilket har positiva effekter på miljön. Och så kan överbelastade spår avlastas.

– Järnvägsresandet ökar kraftigt och vi har problem med befintliga spår, så vi kan inte fördröja mer. På många sträckor är det så mycket trafik att man kan inte kan samsas om spåren. Det kommer aldrig att fungera bra om vi inte får en ökad tågkapacitet.

Höghastighetsbanan kan även påverka Linköping som stad positivt. När städer sammankopplas blir det enklare att pendla till bland annat Stockholm, Jönköping, Göteborg eller Malmö.

– Jag kommer att fortsätta driva på för den här linjen. Vi kunde bygga ut järnvägen när vi var ett av världens fattigaste länder, då borde vi klara det nu också, säger Paul Lindvall.