Med ambitionen att ge lika stöd till alla barn i länet som drabbas av svår sorg eller andra tuffa erfarenheter inledde i veckan ett barntraumateam sitt arbete vid US i Linköping. Den primära uppgiften blir att hjälpa barn som mist en förälder eller ett syskon. Även barn som varit med om svåra händelser och sett andra dö eller barn med en förälder som är allvarligt sjuk kan få hjälp.
– Det man vet är att man kan behöva få händelsen i ett sammanhang, att få hjälp att göra det som hänt begripligt, genom att samla familjen och få en gemensam berättelse. Familjen kan också behöva få information om vanliga reaktioner efter en svår händelse, säger Rosita Storm, psykolog.
Hon och kollegan Emmeli Skill, som är socionom, utgör teamet som ska finnas tillgängligt dagtid på vardagar för snabba insatser. Båda har jobbat i många år på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Linköping och där också ingått i krisstödsgruppen som rycker ut helger och nätter när svårt skadade förs till sjukhus och det finns behov av stödsamtal till anhöriga.
Behovet hos barnen kommer givetvis att vara olika. Någon behöver ett fåtal samtal, andra befinner sig i lång sorgeprocess.
– Vi kommer ju inte att kunna förändra det som hänt. Ledsen är man och sorgen har man, säger Rosita Storm.
Teamet ska också vara ett stöd vid svåra saker som när barnet ska få se den döda, vara med vid planering av begravning eller inför tillbakagång till skolan. Mycket handlar också om att svara på frågor från oroliga föräldrar.
Inställningen har svängt om hur mycket barn ska vara med vid svåra händelser. Just nu talar man om delaktighet, utifrån barnets ålder och mognad, för att det ger barn möjlighet att skapa sammanhang.
– Vi vuxna blir ofta nedslagna och ledsna och kan inte fungera medan barn inte har samma försvar och inte alltid kan sörja på en gång, säger Emmeli Skill. Barn mår i regel bra av att saker är som vanligt.
Bristen på psykologiskt försvar gör att de sörjer lite i taget. Livet kan se ut som att det pågår som vanligt för att sedan inte fungera alls för en tid och så pågår allt igen.
– Man brukar tala om att barns sorg är randig. Det är lek, sorg, lek, sorg.
En del barn börjar inte sörja förrän efter en tid. Några har svårt att leva ut sin sorg när de ser en kvarvarande förälder så förändrad av den egna sorgen. Andra hämtar kraft i sina egna nätverk och särskilt större barn kan ha hjälp av att kunna sätta ord på sina känslor. Teamet behöver därför inte finnas med hela tiden överallt.
– Ju mindre barnen är desto mer är det den kvarvarande föräldern som är den som förmedlar trygghet, säger Emmeli Skill.
– En del familjer har ju också bra nätverk. Vi ska inte jobba i de fall där vi inte behövs.
En del av teamets uppgift är därför att se hur nätverket kring det drabbade barnet ser ut. Om båda föräldrarna dör kopplas ytterligare myndigheter in och det undersöks var barnet kan bo. Det ingår också i uppdraget att jobba konsultativt mot andra professionella, som att ge råd till skolpersonal.
Det behövs ingen remiss för att komma i kontakt med barntraumateamet och det är inte heller någon särskild telefontid som gäller. Anhöriga, skolpersonal, poliser så väl som anställda inom socialtjänsten kan vända sig direkt till teamet som, om de inte är lediga på en gång, ringer upp så snart de kan.
Upptagningsområde för teamet vid US är Linköping, Åtvidaberg, Kinda och Ydre. Att barn i Östergötland nu får lika möjligheter var de än bor är angeläget, enligt Carina Ranius, enhetschef på BUP som teamet sorterar under.
– Vi tycker att det här är jättepositivt, säger hon.
Senare i år startar också ett barntraumateam i Motala. Norrköping var först i landet med ett team redan för femton år sedan och därifrån har stor erfarenhet inhämtats.
Se också intervju med Emmeli Skill i 24Corren.