Ensamstående mamman Johanna Andersson måste vara noga med ekonomin för att få pengarna att räcka. Nu är hon orolig för ökade kostnader.
"Jag och barnen kom hem häromdagen och så upptäckte jag att de glömt släcka hallampan. Jag fick ångest och kom på mig själv med att bli jätteupprörd" säger hon och skrattar.
Tv-skärmen i vardagsrummet är svart, trots att Johanna Andersson egentligen vill ha den påslagen. Hon tycker om hur nyhetsuppläsarens röst blir en trygg ljudkuliss till vardagen. Men sedan en tid tillbaka är det tyst i hyreslägenheten. Hon gör allt hon kan för att minska elräkningen.
– Jag läste om en kvinna som till och med hade börjat dra ut mikron mellan användningarna, eftersom den digital klockan annars lyser dygnet runt, säger hon och sträcker sig efter sin tekopp.
– Men dit har jag inte riktigt kommit än.
Johanna är 33 år och nyinflyttad i Malmslätt. Lägenheten inne i Linköping är utbytt mot fyran i förorten. Hon arbetar som skötare inom regionen och får ut drygt 20 000 kronor i månaden. Efter att ha betalat hyran har hon och barnen Loke och Lily, som bor hos henne på heltid, drygt 9 000 kronor kvar att leva för. Johanna är inte typen som ligger sömnlös om nätterna, men de höjda priserna på el, mat och diesel har fått oanade konsekvenser på hennes liv.
För även om hon trivs på sitt jobb, fyller sin fritid med träning och gör små utflykter med barnen på helgerna finns det något, eller snarare någon, Johanna saknar.
I den ljusa lägenheten, som ännu inte är färdiginredd, saknas en person.
Och det är faktiskt dieselprisets fel.
En vecka före höstens val kallar dåvarande statsminister Magdalena Andersson till presskonferens. I ett allvarligt tal pratar hon om Rysslands energikrig mot Europa och dess konsekvenser för svenskarna. Mitt i en högljudd valrörelse där inflation, bränslepriser och skyhöga elräkningar står högst på agendan gäller det att hitta de slagkraftiga uttrycken. När hon beskriver de kommande månaderna för Sverige använder hon därför ett ord som snart kommer att finnas på allas läppar: krigsvinter.
Två veckor senare är valrörelsen över och Andersson har fått lämna statsministerposten. På bensinstationen i Ulrika, långt bort från de politiska förhandlingarna på Rosenbad, är det folktomt. En folder från Kristdemokraterna, upphäftad på anslagstavlan, är det enda som vittnar om att valet nyligen ägt rum.
Lars-Göran Engdahl, eller L-G som alla säger, har en kasse från den intilliggande matbutiken i ena handen. Klädd i röd fleece-jacka och byxor med reflexband känner alla bilister som kör förbi, eller stannar till vid bensinpumparna, igen honom. Den fria handen höjs till en svag hälsning så fort en bil passerar.
Han blickar upp mot skylten som visar aktuellt dieselpris. 23.76.
– Jag tror inte stadsfolket förstår hur mycket lant- och skogsbruksmaskiner drar, säger han.
En vanlig arbetsdag förbrukar Lars-Göran "L-G" Engdahls grävmaskin 100 liter diesel. För honom får de ökade bränslekostnaderna stora konsekvenser.
"Jag tror inte stadsfolket förstår hur mycket lant- och skogsbruksmaskiner drar", säger han.
Syskonen Arvid och Alma Danell har nyss handlat varsin Risifrutti i den andelsägda butiken i Ulrika. Mamma Isabella Johansson säger att de höga priserna är kännbara som barnfamilj, men att familjen ändrade sina levnadsvanor redan vid flytten från Linköping till Ulrika för sju år sedan. "Att samåka till barnens träningar och att göra alla ärenden samtidigt när man åker in till Linnköping är självklarheter", säger hon.
Sedan han var 15 år har L-G kört grävmaskin och i dag driver 64-åringen ett eget grävföretag. Hans grävmaskin drar ungefär 100 liter diesel på en arbetsdag. Bränslepriset är därför avgörande för det lilla företagets ekonomi. Han är djupt besviken på att politikerna, som han själv uttrycker det, inte gjort mer för landsbygden.
– Det är som att vi på landet är väldigt viktiga inför valet, så att vi ska rösta på dem. Men sen, när de kommit till makten då finns de inte längre till för oss. Då är det bara de stora städerna som gäller.
Mycket tyder på att högerpartiernas löften till bilisterna om sänkta drivmedelspriserna var en bidragande orsak till maktskiftet i riksdagen. SVT:s vallokalsundersökning visade att energifrågorna rankades högt av väljarna, särskilt av dem som röstade på SD, M och KD. Inför valet gick SD längst och utlovade en sänkning av dieselpriset på 10 kronor.
Lantbrukaren Håkan Lilja, som den här grådisiga septemberdagen parkerar bilen precis utanför butiken i Ulrika för att göra en snabb handling, är bekymrad över hur de höga drivmedelspriserna påverkar landsbygden. Som lantbrukare med en gård på 160 djur är el- och dieselpriser direkt avgörande för en verksamhet med små marginaler.
– Det är ett helsike. Vi vet inte om vi kan hålla på faktiskt. Det här landet kommer växa igen om det fortsätter så här.
Den ekonomiska situationen har för honom och hans familj inneburit att bilresorna från Ulrika begränsats.
– Man får ju inte åka för mycket. Så är det bara, säger han innan han startar bilen.
LG igen. Samtalet har sakta övergått från diskussionen om diesel till att handla om elpris. Lars-Göran förespråkar mer kärnkraft och säger, med ett litet leende i ena mungipan, att han tycker att staten kan placera vindkraftverken på “nollåttornas skärgårdsöar”.
– Vi kan ha ett kärnkraftverk här i Ulrika. De är ju ändå inte så stora nuförtiden, säger han och skrattar.
Peter Andersson tog över lanthandeln i Ulrika efter sin pappa och drev den fram till 2007. Numera arbetar han som brandman i Linköping. En pendling som märks på bankkontot. Till jobbet och hem igen är det närmare nio mil. "Som tur är räcker det med att jobba cirka 14 pass i månaden eftersom vi jobbar så långa pass", säger han. Att flytta ifrån Ulrika vill han inte. "Nej, nej. Här är jag uppväxt och här lever mina barn", säger han.
"Det är jättesvårt när bränsle- och elpriserna går upp. Det är ett helsike. Vi vet inte om vi kan hålla på faktiskt", säger lantbrukaren Håkan Lilja i Ulrika.
Den 1 oktober höjdes priset på diesel och bensin med en krona och 30 öre. Orsaken var att den tillfälliga sänkning av skatten på drivmedel, som en enig riksdag beslutades om i våras, löpte ut den sista september. Högersidan har ännu inte hunnit besluta om någon ny sänkning.
Gemensamt för M, KD och SD är att man vill sänka reduktionsplikten, alltså minska inblandningen av biobränsle i bensin och diesel, för att reducera drivmedelspriset. Enligt branschföreträdare, som DN varit i kontakt med, skulle det ta ungefär sex månader för bränslebolagen att ställa om till en lägre reduktionsplikt.
Det lär alltså dröja innan L-G och Håkan märker någon skillnad vid bensinpumpen i Ulrika.
Dieselpris och kärleksliv. Ord som inte borde höra hemma i samma mening. Men för Johanna Andersson är de just nu starkt kopplade till varandra. För det är som sagt någon som saknas i lägenheten i Malmslätt.
I tre år har hon och hennes partner Joakim levt som särbos. Hon i Linköping, han i Nyköping. För ett år sedan var planen tydlig: de skulle flytta ihop. Joakim skulle flytta till Östergötland och pendla till jobbet i Nyköping.
– Vi satt och sa 'yes, nu kör vi äntligen'.
Då skenade dieselpriset. Paret började räkna på vad det skulle kosta för Joakim att åka till Nyköping varje dag. 8000 kronor i månaden skulle pendlingen kosta.
– Det går ju inte. Vi bestämde oss för att avvakta. Det känns så frustrerande att våra liv begränsas av att dieseln är så dyr.
I den nya lägenheten står alltså ena sänghalvan tom i väntan på bättre tider. Och medan Johanna väntar försöker hon själv minska sitt bilåkande. Det var en av de främsta anledningarna med flytten till Malmslätt. Barnen behöver inte längre skjutsas till skola och aktiviteter, nu är det bara hon själv som måste ta sig till jobbet inne i stan varje dag. Det gör hon på vanlig cykel eller, om det är tillräckligt varmt, en elscooter som hon laddar på arbetsplatsen. Då räcker strömmen hem och tillbaka.
– Jag tycker att jag har ganska bra koll på min ekonomi. Och det märks tydligt att bränslepriset har gått upp. Jag får tanka en gång per månad, annars spricker min budget.
En annan sådan “regel” är att hon bara får besöka sina föräldrar i Karlsborg max en gång i månaden.
Johanna Andersson har börjat prata med sina barn om ekonomi, vilket fått oanade effekter. Nyligen kom sonen hem från skolan och berättade att han startat ett eget parti med ett tydligt budskap: de skulle sänka el- diesel och matpriserna.
"That's my boy, tänkte jag när jag såg den", säger Johanna och skrattar.
Även matpriserna pressar Johannas budget. Hon har alltid handlat smart, och jämfört kilopris, men nu försöker hon handla mycket nedsatta varor med kort datum. Hon vet hur dags på dagen de olika butikerna klistrar dit kort datum-lappar. Ett måste när priserna på basvaror ökar alltmer.
– En stor creme fraiche kostar i dag 38 kronor! Den kostade typ 20 kronor förut.
I vanliga fall pratar Johanna sällan ekonomi med sina barn, men nu har hon varit tvungen.
– Jag har behövt förklara varför vi inte kan åka långt på helgerna, varför vi inte kan handla sockerflingor och att de bara kan få hämtmat ibland när jag fått lön. Barnen har köpt läget. Just nu är det såhär, och de vet om det.
På kvällen onsdagen den 30 augusti kostade elen i södra Sverige 8 kronor och 51 öre per kilowattimme. Den högsta noteringen någonsin. I zon 3, där Östergötland ingår, var priset något lägre – 8 kronor och 22 öre. Till det kommer skatter, kostnader för elcertifikat, elnätsavgift.
När Ica Supermarket i Vikingstad häromdagen fick sin elräkning för augusti var det med sammanbitna käkar handlaren Christina Svensson öppnade kuvertet. 93 500 kronor. För två år sedan landade augustiräkningen på 11 500.
– Det är klart att det påverkar oss.
En matvarubutik som den i Vikingstad gör av med stora mängder el. Frysrum, bakugn, kyldiskar, glassboxar och lysrör kräver sina kilowattimmar. Just nu ser Christina – och hennes dotter Elina som i framtiden planerar att ta över butiken – över hur de kan minska sina kostnader, bland annat genom att byta ut alla lamporna till LED.
För två år sedan låg elräkningen för augusti på 11 500 kronor. När Christina Svensson öppnade motsvarande räkning det här året hade priset stigit till 93 000. Nu är hon och dottern Elina i full färd med att byta ut alla lampor i butiken för att kunna dra ner på utgifterna.
De senaste månaderna har inköpspriset på många varor gått upp vilket tvingat dem att höja priset på många artiklar. Det första var kaffet. Redan i slutet på förra året hörde flera företag av sig och flaggade för att bönorna skulle bli dyrare.
– Det var en av de första grejerna där inköpspriset stack iväg ordentligt, säger Elina.
Kaffet följdes snart av andra produkter. Inköpspriset på bland annat smör, ägg, ost, kyckling, rapsolja, färdigmat och toalettpapper blev högre.
– Vi måste följa med i prisökningen eftersom våra kostnader ökar, säger Christina.
Samtidigt ser de hur kunderna har börjat handla på nya sätt. Trots att butiken ligger i ett socioekonomiskt starkt område har allt fler kunder börjat handla kampanjvaror. Fler utnyttjar butikens seniorrabatt och försäljning av lyxvaror – som snittblommor, exotiska frukter och färsk kyckling – har gått ner.
– Även produkter ur vårt lågprissortiment har ökat, säger Elina.
Men medan handlarna till viss del kan täcka ökade kostnader genom att höja priset för konsumenterna finns det andra branscher som inte kan styra sina försäljningsintäkter på samma sätt.
Två mil från ICA butiken i Vikingstad ligger Blackert lantbruk. Här föds 12 000 grisar upp varje år. Ägaren Jeanette Blackert, för dagen klädd i svart t-shirt med texten “I love pigs” tryckt över bröstet, möter upp på grusplanen utanför gårdens enorma grisstall.
Just det här med försäljningsintäkterna är ett problem för henne och många andra lantbrukare när priset skenar på både drivmedel, gödsel och el. Det är nämligen inte Jeanette som bestämmer hur mycket slakteriet ska betala för hennes grisar – det gör slakteriet själva. Som ordförande i LRF hänvisar hon ofta till den så kallade matkronan.
På Jeanette Blackerts grisgård gör de av med ungefär 600 000 kilowatt på gården på ett år. Den första tiden i livet vill grisarna ha 35 grader varmt.
"Vi får bita ihop, men det blir än viktigare att vi gör rätt saker. För i dag är skillnaden mellan att tjäna pengar eller gå i konkurs är hårfin", säger Jeanette Blackert.
– Om en konsument går och köper för en krona får vi lantbrukare mellan sju och nio öre. Handlaren tar 34 öre av matkronan. Det måste ske en förändring i den pengafördelningen. Vi har grisen hos oss i ett halvår medan handlaren har den i några dagar, säger hon, och hänvisar till en rapport gjord av LRF.
Enligt Jeanette, som i sin ordföranderoll träffar många lantbrukare i Östergötland, är många bönder hårt drabbade av stigande priser på allt från el och drivmedel till soja och konstgödsel.
– Vissa ser ganska ljust på framtiden, de har fått en riktigt bra skörd och ser med tillförsikt på nästa år också. Men andra har fått dålig skörd och sitter i en tuffare ekonomisk sits. De är väldigt bedrövade nu. Jag skulle säga att skillnaden mellan ett företag som går bra och ett som går dåligt är ännu större i dag jämfört med tidigare.
Som ordförande i LRF ser Jeanette Blackert hur många lantbrukare känner stor oro inför framtiden.
"Skillnaden mellan ett företag som går bra och ett som går dåligt är ännu större i dag jämfört med tidigare."
På Blackert Lantbruk skickas varje vecka ungefär 200 grisar till slakt. Jeanette och hennes man har börjat märka att konsumenterna börjat handla mindre fläskfilé och mer karré.
Jeanette visar runt i de långa raderna av bås där hundratals suggor och kultingar ryms. Att verksamheten drar mycket el behöver man inte vara bonde för att inse. Här finns surrande ventilation, upplysta ströbäddar för de äldre grisarna – och värmelampor inne hos de små. Kultingar ska ha 35 grader varmt den första tiden i livet för att må bra.
– Vi gör av med ungefär 600 000 kilowatt på gården på ett år, säger Jeanette medan hon passerar genom stallet.
Att släcka ned för att spara energi är otänkbart. Djurskyddslagen säger att grisar ska ha ljust minst åtta timmar om dygnet.
Varje vecka skickas 200 grisar till slakt. Det mesta säljs i Stockholmsområdet. Än så länge har det ökade köttpriset inte skapat någon tydlig beteendeförändring hos kunderna.
– Kanske att vi säljer lite mindre fläskfilé. Man äter mer karré.
Finns det något gott som kommer ur den här situationen?
– Ja, men så är det ju. Vi försöker minska vår elanvändning och optimera gödselanvändningen. Vi alla har slösat, inte bara inom lantbruket. Framför allt kanske vi börjar värdera vår mat på ett annat sätt. Det handlar om livsmedel – medel för liv. Allt kommer bli bättre efteråt, men det kommer bli väldigt tufft för många nu.
I en rapport – som åtta länsstyrelser i södra Sverige nyligen la fram – larmar de om att fortsatta höga och oförutsägbara elpriser kommer slå hårt mot många. Vissa riskerar att hamna i så kallad energifattigdom och kan enligt rapporten "tvingas välja om de ska kunna hålla varmt eller äta sig mätta".
Johanna Andersson längtar till en vardag där hon inte ständigt behöver kontrollera saldot på internetbanken. Hon är trött på att ständigt försöka överleva ekonomiskt. Samtidigt tycker hon inte synd om sig själv. Hon påpekar gång på gång att det finns många som har det mycket svårare ekonomiskt än hon själv.
– Jag påminner ofta mig själv om det. Om jag tycker det är kämpigt, hur har då alla de som har mycket mindre?
Men det finns delar i den svenska politiken som provocerar henne. Som den elpriskompensation som regeringen delade ut i vintras till de med hög elräkning. Ungefär två miljoner hushåll fick ta emot stödet, vilket är mer än vart tredje hem i Sverige. En klar majoritet bodde i hus.
– De som har råd att äga ett hus, och ofta har två inkomster, får bidrag från staten. Men pensionärer och vi som lever ensamma i lägenhet med en lägre lön då? Tänk om man kunde få bidrag för att man konsumerade mindre el istället!
"Jag är ekonomisk, men gillar att leva också. Men först betalar man såklart allt, sedan kan man leva", säger Johanna Andersson.
Utanför Johannas lägenhetsfönster kör en suv av dyrt bilmärke förbi. Malmslätt är en av Linköpings rikare stadsdelar. 2020 hade hushållen här en medianinkomst på dryga 495 000 kronor. Många av tomterna har genom åren smyckats med spabad och pooler. Just den här eftermiddagen syns inga effekter av riksbankens räntehöjningar eller snordyra elräkningar. Än så länge håller alla ihop. Även Johanna.
– Men jag är orolig för framtiden. När jag fick min senaste elräkning kände jag "oj". Om det blir ännu värre så måste jag börja tänka till ännu mer än jag redan gör i dag.
Lövhögarna i Malmslätts villaträdgårdar är än så länge små, men sakta växer de sig större. Ett löv i taget. Vintern närmar sig.
Dieselbil eller elscooter. När Johanna ska ta sig kortare sträckor är valet självklart. I hennes budget finns det bara utrymme för en tankning per månad.