Samtidigt har den molnfria delen av himlen varit azurblå.
Men vad beror fenomenet på? Klimatologerna Weine Josefsson och Lennart Wern på SMHI reder ut begreppen:
– Solens ljus mitt på dagen innehåller alla regnbågens färger. Luften som i grunden består av en gasblandning med mest syre och kväve, sprider solens blåa ljus betydligt mer än dess röda våglängder. Detta spridda ljus förklarar varför en klar himmel är blå. Solen själv blir lite gulfärgad. Men närmare solnedgången måste solens ljus passera genom en större luftmängd. Då sprids ännu mer av det blå ljuset bort och även mer av det gröna.
– Om vi då ser mot solen så är den avsevärt rödare och när den lyser på kvarvarande moln färgas de röda eller gula.
Varför är det inte så varje solnedgång?
– Luften innehåller mer än bara kväve och syre. Det finns även vattenånga och mycket små partiklar som svävar i luften. Partiklarna sprider även de solljuset men det är då inte så stor skillnad mellan hur det röda och det blå ljuset sprids. Effekten kan bli en lite vitare touch i det blåa himmelsljuset.
– Exakt hur partiklarna sprider solstrålarna beror på hur många partiklar det är och vilken storleksfördelning de har. Formen har betydelse och dessutom kan vattenångan som alltid finns i luften häfta på partiklarna och förändra deras egenskaper. Små subtila skillnader i atmosfärens sammansättning ger upphov till mer eller mindre vackra kvällshimlar.
