Cold Case-satsning hamnade i kylan

Det var i mitten av maj förra året som kriminalkommissarie Jan Staaf meddelade att polisen i Östergötland skulle bilda en cold case-grupp.
Gruppen skulle ha mellan fyra och sex utredare och skulle ta sig an utredningar av ouppklarade mord och dråp.
Och intresset bland poliserna var stort. Ett 20-tal anmälde att de ville arbeta i gruppen och ingå i samarbetet över länsgränserna med utredare från Sörmland och Jönköping.

Men det var som sagt då. Bollen gick sedan vidare till kommissarie Nils Ahlberg, som bland annat är utredningsledare för dubbelmordet på Åsgatan i Linköping.
– De lade det på mig, men jag hinner inte jobba med det som jag skulle behöva göra, säger han.
Alla idéer och nya satsningar låter väldigt bra förutsatt att man bar har personal och möjligheter. Verkligheten ser annorlunda ut, enligt Nils Ahlberg. 

Den grova organiserade brottsligheten i Östergötland suger väldigt mycket energi och insatser, och en konsekvens av det är att man inte har kommit igång med cold case-gruppen.
– Vi har inte personal. Det är så. Vi har fått många unga poliser som börjar bilda familj och skaffa barn, och det gör att det blir färre som är kvar i verksamheten och jobbar, förklarar Nils Ahlberg.

Och att framgångsrikt utreda olösta våldsbrott kräver resurser. Det påpekar Johan Frisk, kommissarie och utredningsledare på Jönköpingspolisen.
Han är också ansvarig för den framgångsrika PUG-verksamheten, där PUG står för ”processtyrd utredning av grova brott”, vilket i media har också kallats för ”mordbibeln”.
– Det är ett strikt sätt att arbeta så att utredarna inte missar någonting. Det innebär att vissa moment alltid ska göra och att man registrerar alla handlingar, säger Johan Frisk och fortsätter:
– Det gäller då för oss att på ett strukturerat sätt och över tid systematisera och analysera informationen vi får fram. Det gör att man kan hålla igång utredningen väldigt länge. Man garanterar både kvalité och uthållighet.
Är det här något som kräver mycket personalresurser?
– Det är det. Det här är inte polischefernas drömverksamhet precis. Att utreda ett spaningsmord kräver 20, 25 poliser som jobbar under lång tid med det för att lyckas, säger Johan Frisk.

Polismyndigheten i Jönköping har jobbat med ”mordbibeln” sedan 2005. Man har sedan dess hanterat ett 20-tal mordärenden och samtliga har blivit uppklarade.
– Och det har varit fällande domar för alla gärningsmän utom en som friades i hovrätten, säger Johan och fortsätter:
– Det här beror på att vi jobbar efter boken. Vi har lärt oss av Riksmordskommissionen, som har jobbat så här sedan 1970-talet.

Första januari 2015 omorganiseras som bekant polisen i de tre aktuella länen och man kommer att tillhöra en och samma region och myndighet.
Och då kommer regionmyndighetens högsta chef, Ulrika Herbst, tillsammans med närmaste underordnade, att behöva titta på hur man ska arbeta med PUG-verksamheten.
– Vi hopps att vi får vara kvar och utveckla verksamheten genom att man bildar motsvarande grupper i både Östergötland och Södermanland.

Nils Ahlberg hoppas också att utredningsresurser ska kunna frigöras efter första januari.
– Jag tror att det blir bra på sikt, men det tar några år innan det nya sätter sig. Jag tror på spetskompetens. För att utreda sådana här brott är det viktigt att man jobbar med dem hela tiden för att hänga med i utvecklingen. Det går inte att hoppa för mycket mellan olika typer av brott, säger Nils Ahlberg.