Han står stadigt i den östgötska myllan, spannmålsbonde i tre kommuner som han är. Här finns släktleden bakåt i tiden, med idel ädel bönder, här finns tryggheten och här finns sammanhanget.
Att bekanta sig med födelselandet Indien har aldrig varit aktuellt.
– Jag var sex månader när jag adopterades. Hela mitt liv finns här och något annat har aldrig lockat. Jag är tacksam för min uppväxt och glad att jag fick vara nörd på traktorer, det har skapat hela mig.
Peter brukar 200 hektar i tre kommuner med 7,5 mil mellan ytterfälten. Det gör honom till en "mittemellanjordbrukare".
– Jag har haft ett gäng pigga och glada pensionärer, som våra föräldrar, som ställt upp otroligt mycket, men de blir inte yngre och nu behöver bonderiet se mer av mig.
I samband med skörden i höstas skrev han en krönika i Land, "Tack Sveriges gubbar och gummor", om den ovärderliga hjälpen över generationsgränserna som finns inom lantbruket.
"De äldre, pensionerade familjemedlemmarna är en viktig hörnsten. Inte minst kvinnorna som i egenskap av exempelvis farmor eller mormor passar och hämtar barnbarn, ordnar logistik och markservice, så att de i yrkesaktiv ålder kan ge järnet", skrev han och fick genast kritik från genushåll.
– De fick det till att jag förminskade kvinnor när avsikten var precis den motsatta, att hylla dem.
Han och sambon Susanne träffades "sent i livet", som de själva säger, via en dejtingsajt när de var 36 år. Två år senare blev de föräldrar till Ingrid och i dag har hon en lillasyster, Iris.
– Uppdraget som LRF-ordförande tar väldigt mycket tid, men jag hade redan uppdraget när vi träffades och Susanne har köpt läget.
Men elva år på uppdraget räcker och han är nöjd med vad han genomfört, ångrar ingenting, och hoppas att han lyckats nå ut till den breda allmänheten om lantbrukets villkor.
– Jag har upplevt ett paradigmskifte inom näringen. Förr sågs bonderiet som ett särintresse och loggan, grodden, liksom förkroppsligade ordet tönt. Vi sågs som gnälliga, miljöförstörande parasiter.
Den där groddens varumärkesförvandling är enorm, menar han, och bondens status är i dag stark.
– Med stigande miljöengagemang intresserar sig allt fler för vad vi gör och i en orolig omvärld inser folk att den egna matproduktionen är basen, vår trygghet.
Även ur hållbarhetssyndpunkt?
– O ja. Alla andra branschers färdplan för hur de ska bli fossilfria förutsätter råvaror från jord och skog. De råvarorna ska produceras här, inte på andra sidan jordklotet. Vi spannmåls-, skogs-, mjölk- och köttbönder är landets framtid.
Men myntet har två sidor och bönderna blir också ansatta och ifrågasatta på ett nytt sätt. Han välkomnar insyn och debatt men menar att många av medlemmarna är rädda för att visa upp sin verksamhet.
– En bild säger inte allt. Utan att förringa dåligt skötta djurbesättningar går det att hitta skitiga hörn i varenda djurstall. Jag har medlemmar vars barn kommer hem från skolan och säger att föräldrarna förstör vår jord med sina kor. Det är inte klokt.
Fast kornas metangas är ju ett problem.
– Ja, men att påstå att kornas rapar är lika skadliga som den sammantagna biltrafiken är helt galet. Det är två olika slags koldioxid. Metangasen bryts på sikt ned till koldioxid som tas upp av växter och ingår i det naturliga kretsloppet. Men trafikens koldioxid nettoadderar till locket.
Den djupa klyftan mellan stad och land oroar honom. Kosläpp har blivit en happening. Riksdagspolitiker och Stockholmsmedia hetsar upp sig över en twitterdiskussion om vad vissa riksdagsledamöter sagt eller inte sagt och fjärmar sig alltmer från vad som händer i resten av landet, menar han.
– Alla är så ängsliga. Därför högaktar jag politiker som vågar stå upp mot sitt eget parti när något strider mot deras övertygelse. Finn Bengtsson, Staffan Danielsson, Carl Schlyter och Annika Lillemets är sådana politiker. Jag önskar mig mer av pragmatism, mindre av demoniserande.
Allt fler blir veganer.
– Ja, tyvärr. Jag har full respekt för människor som av etiska och moraliska skäl är vegetarianer, men veganismen är bara det yttersta tecknet på ett bortskämt samhälles välstånd.
– Vi lägger mycket tid på att försvara och förklara vår verksamhet i dag. Hur gärna vissa än vill se ett veganskt lantbruk så är det en utopi. Helt omöjligt. De gräsätande djuren är motorn i lantbruket.
Förklara!
– Lantbruk och livsmedelsproduktion är ett kretslopp. Vi odlar vall för att få ner nödvändig kväve i jorden för växtodling och mota ogräset, djuren äter vallen och ger oss gödsel som går tillbaka till jorden. Det är en vanföreställning att köttdjur bara existerar för köttets skull när de i själva verket är en kugge i hela maskineriet.
Mjölknäringen har fått kritik.
– Oförskyllt enligt mig. Det finns ingen vinning för en mjölkbonde att ha kor som drivs för hårt och dör i förtid. Tvärtom. Svenskt avelsarbete är framgångsrikt, har genererat starka, hållbara djur och det är därför vi säljer så mycket semin utomlands.
Varför vill LRF ha bort beteskravet för mjölkkor om de håller landskapet öppet?
– Det är mjölkkornas kalvar och de kastrerade tjurarna som håller landskapet öppet. Hälften av svensk jordbruksmark lämpar sig för just vallodling och naturbete.Av praktiska skäl hålls mjölkkorna så nära ladugården som möjligt.
– Det brukar sägas att vi har för lite naturbeteskött i Sverige, men det är för att mjölken minskar. 65 procent av det svenska nötköttet kommer från mjölken och mycket av detta har betat naturbetesmarker.
Vilket grannland har bäst jordbrukspolitik?
– Finland är smarta och arbetar med morötter istället för att lagreglera jordbruket. Där ger staten pengar för kor på bete, vilket gjort att mjölkgårdarna finns kvar. Allt medan vi i Sverige lägger ned mjölkgårdarna, importerar mer mat, bygger bostäder på prima åkermark, har extremt krångliga regelverk och offentligt upphandlar mat som leder till kycklingkött från Thailand.
Varför resonerar länderna så olika?
– Finland har varit i krig och har en historia av att tillsammans kämpa för landets bästa. Där kan representanter för bonderiet sitta på samma flygplan som jordbruksministern ner till Bryssel. Det är otänkbart här.
Finns det anledning till självkritik?
– LRF var extremt naiva inför EU-medlemskapet och trodde att vi med världens strängaste djurskyddsregler skulle kunna sälja kött lika framgångsrikt som vi sålde Abbamusik och Volvobilar. Vi underskattade gravt matnationalismen i Europa, där alla tror att det egna landets varor alltid är de bästa.
Hur ser du på EU?
– Som ett överstatligt byråkratiskt helvete. Tondöva inför de signaler Brexit sänder. Samtidigt har EU räddat svensk matproduktion från våra egna politiker som har allt svårare att se bortanför tullarna och driver en politik som utgår från en urbaniserad akademikermedelklass.
– Men kan jag inte se att svensk livsmedelsproduktion skulle stå starkare utanför EU. Jag önskar att diskussionerna inte bara fördes i Bryssel utan även här hemma. Fler journalister borde granska vilken politik enskilda ledamöter driver där nere.
Varför inte odla människoföda istället för djurföda?
– Minst en fjärdedel av allt spannmål håller enligt livsmedelsverkets regler inte human kvalitet. Den är inte otjänlig, men kan till exempel ha för låg proteinhalt. Så varför inte ge den till djuren?
Finns det något bondeparti kvar?
– Nej. Centern har bytt väljare, från värdekonservativa människor på landsbygden till urbana akademikerkvinnor. När bönder säger att MP är landsbygdsfientliga svarar jag "nej, de är landsbygdsnaiva". I märgen bryr de sig, men deras idéer är orealistiska.
Ska vi ha varg här?
– Nej! Södra Sverige, nedanför renbetesmarkerna som utgör 55 procent av landsytan, är för tättbefolkat för att man ska kunna få acceptans för frilevande varg. Stammen är genetisk dålig, har svårt att få nytillskott av djur från grannländer och därför kan vi inte heller bedriva skyddsjakt.
Beskriv dig själv!
– Engagerad, diplomatisk, kommunikativ, blyg, otydlig, brist på struktur.
Bästa bok du läst?
– "Bortom GMO" eller "Vete, vapen och virus"
Om du fick resa i tiden?
– Amerikanska vilda västern i slutet 1800-talet. En del av de innovationer som vi har idag grundlades när prärien kultiverades.
Om du fick ändra något med dig själv?
– Våga ta fler risker, kliva utanför komfortzoner samt få bort flygrädslan.
Var surfar du när ingen ser?
– Nördsidor med modelltraktorer.
Egenskap du högaktar?
– Att kunna berömma eller ge ett erkännande till sin värsta meningsmotståndare.
Vad gör dig riktigt, riktigt arg?
– Folk som tror de kan mitt område bättre än mig, utan att vare sig ha relevant utbildning eller praktisk erfarenhet.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?
– Får till ett väder som passar både bönder och semesterfirare!
Ett annat yrke som hade passat dig?
– Journalist.
Vad lyssnar du på i traktorn?
– 90-tals eurotechno. Då slumrar man inte till.
Var trivs du allra bäst?
– I öppna landskap var som helst på jorden, bland familj och nära vänner med god mat och dryck.
Vad äter du vid din sista måltid?
– Massor av raggmunk.
Vem, levande eller död, vill du bjuda på middag?
– Henry Ford eller min pappas morfar som var i Amerika runt förra sekelskiftet.
Ett erbjudande du inte hade tackat nej till?
– Statsminister, jordbruksminister eller EU:s jordbrukskommissionär.