– Barn känner på sig att något är fel, och fantasierna kan ofta vara värre än verkligheten. Man behöver prata, öppna upp i familjen, säger Ewa Vestin som varit ledare för ett två år långt projekt där Östergötland varit ett av fyra pilotlandsting när det handlar om barn till sjuka anhöriga.
Under dessa två år har hundratals medarbetare inom sjukvården i länet fått utbildning och deltagit i konferenser och temadagar. Under en halv dag höll i princip hela onkologiska kliniken stängt för att så många som möjligt skulle få lyssna till barnpsykologen Kati Falk som talade om vad som händer i en familj där någon blir allvarligt sjuk.
– Nu har vi en checklista med frågor, berättar kurator Gunilla Ringdahl. Det kan vara: Hur har barnen det hemma? Vad vet de om din sjukdom? I ett senare skede kan man tala om huruvida lärarna och kompisarna i skolan vet hur de har det.
Det kan handla om att förklara väldigt basala saker. Till exempel att cancer inte smittar. För ett mindre barn som hört att man ska akta sig för förkylningssmitta kan det vara svårt att förstå att mammas eller pappas sjukdom inte är farlig på just det viset.
För äldre barn – och som barn räknas man upp till 18 år men i praktiken kan det på onkologen vara ända upp till över de 20 – är det andra frågor som är i fokus. Under projektets gång har arbetsgruppen sammanställt flera broschyrer med tips. Alla syftar till samma sak: att prata med varandra om det svåra.
Nu för tiden uppmuntras också föräldrarna att ta med sig sina barn till sjukhuset. I de ljusa vackra lokalerna på US finns en särskild hörna i väntrummet för barnen.