Henny Sundqvist, 19, lever med en hjärntumör. Den upptäcktes när hon var fem år och var då lika stor som en vuxen knytnäve. Sedan dess har hon opererats tre gånger, den senaste gången var hon 15 år. En bit av tumören finns kvar och kontrolleras nu regelbundet.
Hon försöker leva ett vanligt liv med studier men har en ständig oro för vad som ska hända. Hon lever också med en hjärnskada som orsakats av cancertumören.
– Jag blir mycket tröttare av intryck, ljud och att av att ta in mycket information på samma gång. Jag har också svårt att lära mig i samma hastighet som alla andra lär sig. Samhället går i en takt och mitt liv i en annan.
Även Elin Ericsson, 19, lider av hjärntrötthet. När hon var 17 år fick hon skelettcancer i bäckenbenet. Hon gick igenom påfrestande behandlingar med både operationer och cellgifter.
De har upplevt en stor kontrast när de slussades över från den trygga och samlande barncancervården till den uppdelade vuxenvården. Henny minns det första mötet med läkaren.
– Hon hade inte ens koll på vad jag har för cancer eller vad för behandling jag fått. Hon frågade hur jag mår idag av mina cellgifter, men cellgifter har jag ju inte fått utan opererats tre gånger.
Även för Elin blev kontrasten tydlig. Hon fick en för stor rullstol som hon skulle lära sig köra på egen hand. Hon har också svårt att få tag i läkare ibland för att förnya medicin hon äter mot fantomsmärtor och vänder sig därför fortfarande till barnkliniken ibland.
Elin sitter med i patient- och närståenderådet i regionalt cancercentrum där hon bidrar med sina erfarenheter för att utveckla eftervården.
– Det är viktigt att ha någon man kan ringa så man slipper ställa sig i vårdkön igen.
– Det måste också göras en ordentlig överlämning via ett möte mellan oss och läkarna, inte bara via patientjournalen i Cosmic, säger Henny.
Josefine Friberg i Mantorp vars dotter Siri, nio år, har genomgått en tuff behandling - med operation, cellgifter och strålning - oroar sig för Siris framtid. Den sista behandlingen fick Siri i december.
– En uppföljningsenhet kommer att betyda allt för oss som är drabbade. Det blir en hel annan helhet. Jag har efterfrågat detta eftersom det med största sannolikhet kommer att behövas insatser för Siri. Den samlade kunskapen av de som ger behandling och de som kommer att jobba med uppföljning kommer bli en winwinsituation.