Barbastellen är känd från ett 30-tal platser i södra Sverige med Kisatrakten som ett av de viktigaste kärnområdena. Just nu pågår en nationell inventering för att kartlägga barbastellens förekomster på sex platser i landet med två i Östergötland.
Alexander Eriksson, fladdermusexpert från företaget Ecocom, har i uppdrag av länsstyrelsen i Jönköping att inventera barbastellens sommarkolonier. I Östergötland ligger det ena området i sydöstra delen av Kinda kommun, det andra i södra delen av Ydre kommun på gränsen mot Småland.
– Det är jättespännande och rena topplokalerna som jag får möta. Det är ofta fullt ös, så jag smyger omkring på helspänn för att hinna pricka in vilka arter som hörs.
Att ta sig till ett av barbastellens nordligaste reproduktionsområden beskriver han som en evighetsresa med bil, ständigt uppåt, på slingrande skogsvägar med mörka granar på ömse sidor. Plötsligt öppnar sig skogen för en gårdsmiljö som för tankarna tillbaka till 1850-talet. Gården ligger inklämd mellan betesmarker och omges av grova ekar och hamlade askar. När skymningen faller tar mystiken över landskapet, upplyst endast av Alexander Erikssons pannlampa och fullmånen. Besöket i Kinda råkade infalla just då.
– Jag har hört barbastellernas ljud på alla ställen och det finns sommarkolonier på alla platser. Det positiva är att arten lever kvar i sina gränsområden som Kinda och Ydre, men trenden generellt sett är negativ, säger han.
Barbastellen är en av våra mest hotade fladdermusarter, men finns inte bara på svenska rödlistan. Även EU värnar om barbastellen, eftersom den är sällsynt i hela Europa. Den hör hemma i gammaldags byar och är starkt ortstrogen. På en av de småländska lokalerna vet man att barbasteller växlat mellan fem hus i över hundra år.
Vilka är hoten?
– I Östergötland handlar det om att gamla betesmarker planteras igen med skog, att byggnader helrenoveras och att lador rivs. Barbastellen behöver ha tillgång till gammaldags byggnader med håligheter i ett småskaligt och varierat odlingslandskap där betesdriften fortfarande är kvar, säger Alexander Eriksson.
Hur reagerar folk som bor i barbastellens byar?
– Vi informerar alla innan vi börjar smyga omkring bland husen i mörkret. Ingen som jag har pratat med upplever dem som ett problem. Kolonierna är också väldigt små, som mest ett tiotal individer. De märks knappt. Det är när det samlas över hundra fladdermöss på samma plats som ljud och lukt kan bli ett bekymmer.
Enligt Alexander Eriksson har sökandet efter barbastellens vistelseplatser intensifierats på senare år.
– Anledningen är utbyggnaden av vindkraft i Sydsverige. Där har barbastellen vält ett stort antal projekt. Om det finns barbastell i ett sådant område är det viktigt att de upptäcks tidigt så att projektören inte gör arbete i onödan, men även för att arten ska kunna skyddas på ett bra sätt, säger han.