Han utvecklar:
– Bara för att det skjuts till pengar kommer det inte att kunna kallas in många fler värnpliktiga från en dag till en annan. Det här måste få ta tid och göras i rätt ordning.
Vi möts vid Markstridsskolan i Kvarn. Här träffar vi tre värnpliktiga som är mitt uppe i sin nio månader långa utbildning. Alexander Svensson, Norrköping, Klara Holst, Stockholm och Amin Naif från Örebro berättar att de ligger ute i fält för en tio dygn lång stridsutbildning med skarp ammunition.
En tuff utmaning under kalla nätter.
– Nu sover vi i 20 man stora tält där vi kan elda, men har haft nätter när vi sovit ute med bara sovsäck och en lägereld. Men ska vi lära oss att strida under de förhållanden som råder är det bara att tugga i sig. Man lär sig väldigt mycket om sig själv när man ställs inför såna utmaningar, säger Klara och ler.
Idag utbildas årligen cirka 5 000 män och kvinnor. 2025 ska det antalet öka till 8 000, men det är ändå en bråkdel av de cirka 100 000 ungdomar som finns i rätt ålder varje år. Så frivilligheten är stor bland de som vill göra värnplikten.
– Men det är ändå betydligt fler som i formuläret inför mönstringen skriver att de vill göra värnplikten än vad vi har möjlighet att utbilda, berättar Lasse Jansson.
Alexander Svensson berättar varför han valde att hoppa på utbildningen.
– För mig är det en väg in i ett karriärval jag är intresserad av. Jag är sugen på en militär bana och det här är första steget.
Amin Naif:
– Det är ett sätt att ge tillbaka till det land som gett oss allt. Vi har sjukvård, skola, allt möjligt. Det här är viktigt för mig personligen, att ge tillbaka lite.
Blir det mer aktuellt och känns ännu bättre att ni valt den här vägen med tanke på vad som händer i Ukraina, inte så långt bort från oss?
– I början var det inte så, då var det lugnt i Europa och jag såg det mer som en personlig utmaning och för att visa att tjejer är precis lika tuffa, om inte tuffare än killar, säger Klara Holst. Men nu så klart, känns det ännu bättre att vi får en utbildning så att vi kan försvara oss själva och nära och kära om det skulle behövas.
Nu övar ni skarpt. Hur känner ni för att eventuellt, i en framtid, behöva använda era kunskaper på riktigt?
– Vi hoppas givetvis att det kan undvikas, men om det behövs står vi redo, säger Alexander.